Pensionärer har nu mera sällan svårt med ekonomin
Fastän allt färre pensionärer i åldern 55-85 år upplever ekonomiska problem har den andel som har det svårast hållits oförändrad och de grupper som har svårigheter är desamma som förr.
Pensionsskyddscentralen upprepade sin enkät om 55-85 åriga pensionärers ekonomi i fjol. Den föregående enkäten gjordes år 2017.
Vi har rapporterat om resultaten av enkäten år 2017 i tidigare forskningspublikationer (Ahonen m. fl. 2018, 2019) och de resultat vi fick den gången gjorde oss forskare litet överraskade. Nästan hälften av pensionärerna berättade att de i någon mån hade ekonomiska svårigheter.
Hösten 2020 upprepade vi enkäten och väntade med spänning på svaren. Här ska vi berätta närmare om dem. Svaren förmedlar en delvis ny bild av pensionärernas ekonomi, även om kärnbudskapet är detsamma.
Mindre problem med ekonomin
Enligt resultaten var det fler än tidigare som upplevde att det var lätt eller ganska lätt att täcka vanliga utgifter. Ekonomiska svårigheter förekom mera sällan.
I synnerhet lindriga ekonomiska problem har minskat och var år 2020 tydligt sällsyntare än år 2017.
Däremot har det inte skett någon minskning av förekomsten av stora ekonomiska problem, utan sådana förekom nästan lika ofta som tidigare.
Stora ekonomiska problem kan betyda t.ex. att man måste ty sig till utkomststöd eller andra bidrag. En del av svararna hade blivit tvungna att avstå från nödvändiga utgifter, såsom hälsovårdsutgifter, på grund av penningbrist.
I synnerhet de äldre pensionärernas situation hade förbättrats (figur 1).
Vi fäste uppmärksamhet vid skillnader som relaterade till åldern. Vi observerade att de ekonomiska problemen bland dem som fyllt 75 och i synnerhet dem som var i åldern 80-85 år hade minskat klart mera än i yngre åldersgrupper.
Medan hälften i den äldsta åldersgruppen i undersökningen, 80-85-åringarna, år 2017 upplevde ekonomiska svårigheter av någon grad, var det en fjärdedel som upplevde problem år 2020. Förändringen är betydande.
Varför har de rapporterade ekonomiska svårigheterna minskat så tydligt?
Det kan dels ha att göra med att den ekonomiska ställningen har förbättrats i synnerhet i de äldre åldersgrupperna. Det syns i både detta material och exempelvis bruttopensionstatistiken att inkomstutvecklingen bland äldre pensionärer varit relativt sätt bättre mellan åren 2017 och 2020.
Pandemin och debattklimatet kan ha påverkat upplevelserna
Coronapandemin kan också ha minskat pensionärernas utgifter i och med att möjligheterna och eventuellt också viljan att konsumera har försvagats. Det kan hända att det har gått pengar endast till nödvändiga utgifter, såsom mat, boende och hälsovård, medan det kanske inte har funnits möjligheter till fritidssysselsättningar på grund av restriktioner.
Också diskussionen i medierna kan ha påverkat pensionärernas sätt att se på sin egen situation.
Den allmänna stämningen var mycket olika under de år då enkäterna gjordes. År 2017 var pensionärernas ekonomi och utmaningarna med den mycket framme i medierna och den politiska debatten till följd av ett medborgarinitiativ om indexbindningen av pensionerna. År 2020 präglades den allmänna debatten däremot snarast av nyheter om coronapandemin, oron om ökad arbetslöshet och barnfamiljernas situation.
En ökad allmän osäkerhet ha fått pensionärerna att tänka positivare om sin egen ekonomi, i synnerhet som coronapandemin inte äventyrade den regelbundna utbetalningen av pensionerna. Det kan också hända att annorlunda bekymmer, såsom rädsla för sjukdom och ensamhet, har tagit mera plats och oron för ekonomin därför hamnat i bakgrunden. Det kan i synnerhet gälla dem, som inte har så allvarliga ekonomiska problem.
Samma grupper har problem fortfarande
Att de upplevda ekonomiska svårigheterna har minskat ändrar ändå inte på kärnbudskapet. Båda åren var det konsekvent samma grupper som drabbades av ekonomiska problem.
De som upplever att de har dålig hälsa, bor på hyra, har lägre inkomst än genomsnittet och är yngre än 65 år, dvs. till största delen de som får sjukpension, hade tydligt oftare ekonomiska problem än de övriga. De framgick t.ex. i situationer där pensionärerna skulle råka ut för någon större oväntad utgift (figur 2).
Särskilt svag var situationen för dem som bodde på hyra: tre av fem av dem som bodde på hyra skulle inte klara av en överraskande räkning på ca 1 200 euro med sina inkomster. Bland dem som bodde i en bostad som de själva ägde hade färre än var femte samma situation.
Se på sjukdoms- och boendekostnader
Ibland är debatten kring pensionärsfattigdom frustrerande. Om man vill förbättra deras situation som har den svagaste ekonomiska ställningen, borde man koncentrera sig på vissa grupper. Sådana är de som bor på hyra och de som har en svag hälsa, låginkomsttagarna och sjukpensionärerna.
Då gäller det t.ex. självriskerna för mediciner och hälsovårdsutgifter och bidrag till boendekostnaderna. I Finland har man också i onödigt liten utsträckning utvecklat olika former av kollektivt boende, som också låginkomsttagare kunde ha råd med. Det är dyrt att bo och hyrorna är höga i synnerhet i de största städerna och nära dem. I synnerhet de som bor ensamma har höga boendeutgifter, eftersom de inte kan dela dem med någon.
En betydande grupp med låga inkomster är därför ensamboende pensionärer, som ofta är ålderstigna kvinnor. Gemensamt boende skulle kunna möjliggöra rimliga kostnader och ett livligt socialt umgänge. Många äldre lider också av ensamhet.
