Hur locka arbetskraft och skära i verksamheten på samma gång?

Pensionsförsäkraren Keva uppskattar att en tredjedel av de offentligt anställda går i pension under nästa årtionde.

Största antalet pensioneringar sker inom vården. Under de närmaste fem åren kommer 6 500 närvårdare och drygt 4 000 sjukskötare att gå i pension.

– Arbetskraftsbristen blir värre, så varje sten behöver vändas på för att hitta medarbetare, säger Kevas chefsekonom Joonas Rahkola.

– Arbetskraftsbristen blir värre, så varje sten behöver vändas på för att hitta medarbetare.

Joonas Rahkola
Keva

Kevas prognoser följs noga i kommunerna och välfärdsområdena överallt i Finland.

– Hur tjänsterna ska ordnas och finansieras väcker stort bekymmer också hos oss. Det finns mycket missmatchning i tillgången till arbetskraft, vilket också syns lokalt hos oss, säger stadsdirektör Matias Hilden i Imatra.

–Vi sitter alla i samma båt. Vi har redan nu utmaningar med att få t.ex. vårdspersonal, säger chefsöverskötare Merja Meriläinen i Norra Österbottens välfärdsområde (Pohde).

Stängda vårdavdelningar

Pohde har mest brist på sjukskötare och närvårdare, men ofta är det också svårt att hitta psykologer eller yrkesutbildare inom socialt arbete, uppger Meriläinen.

– Besvärligast är det att få personal till randområdena och enheter med vård dygnet runt. Vi har rentav varit tvungna att stänga vårdavdelningsplatser och operationssalar därför.

Hilden säger att det svåraste i Imatra är att hitta personal till småbarnspedagogiken. Det gäller i synnerhet utbildade lärare och skötare.

– Det är också brist på speciallärare och en del tekniska specialister, säger Hilden.

I den här tidningen berättar läraren Ritva Harvio från Helsingfors hur hon har bestämt sig för att arbeta också efter pensioneringen. Seniormedarbetare av motsvarande slag välkomnas också i både Imatra och Norra Österbotten.

– Pensionärerna är inte bara extra händer, utan de är till hundra procent med i arbetsgemenskapen.

– Lyckligtvis finns de, och på många ställen kan de kallas räddare i nöden, säger Meriläinen.

Flexibla sätt att arbeta

Meriläinen har observerat skillnader i hur människor i olika yrken vill fortsätta arbeta. Läkare kan skjuta upp pensioneringen med ett par år, medan det i fysiskt tyngre vårdyrken är vanligare att gå i pension och sedan arbeta som inhoppare i egen takt.

– Båda sätten är bra tillskott för oss. Det är fint att pensionärer kan och vill bidra med sin arbetsinsats.

Meriläinen tycker att arbetsgivaren ska erbjuda seniormedarbetarna flexibilitet och olika sätt att arbeta. Som en ny möjlighet nämner hon den digitala social- och hälsocentralen som grundats i Pohde för att erbjuda hälsovårdscentraltjänster på distans.

– I de digitala tjänsterna kan seniormedarbetare, om de vill, erbjuda sin sakkunskap oberoende av plats och eventuella fysiska begränsningar.

En fjärdedel arbetar ännu som pensionärer

Enligt Keva har ungefär en fjärdedel av de yrkesutbildade inom vården arbetat ännu efter pensioneringen. Inom undervisning arbetade nästan lika många pensionärer, inom småbarnspedagogiken lite mindre.

– Det ser ut som att det är vanligast att pensionärer arbetar inom branscher med brist på arbetskraft, säger Rahkola.

Enligt honom stöder Pensionsskyddscentralens (PSC) enkätundersökning från hösten Kevas observationer väl. Enligt PSC:s enkät arbetar pensionärer typiskt hos sin gamla arbetsgivare.

– Det faller sig naturligt inom vården, småbarnspedagogiken och utbildningen. Arbetet är bekant och pensionärerna har rätt behörighet.

Rahkola anser att det lönar sig att söka incitament och ambitiösa mål för att få seniorer att arbeta vidare. Arbetskraftsbristen inom den offentliga sektorn avhjälps ändå inte med det.

– Om det t.ex. inom de största yrkesgrupperna inom vården skulle bli dubbelt så vanligt att arbeta i början av pensionärstiden, skulle det ändå öka den årliga arbetskraften endast med några hundra årsverken. Det beror på att arbetet i allmänhet är kortvarigt och på deltid.

Stram ekonomi försvårar rekryteringar

Enligt Rahkola kommer arbetskraftsbristen inom den offentliga att lindras lite tack vare att pensionsåldern höjs, eftersom det automatiskt förlänger tiden i arbetslivet.

Dessutom behövs arbetsrelaterad invandring. Det är emellertid ingen snabb lösning på arbetskraftsbristen, eftersom det t.ex. inom vården krävs att de nyanlända skaffar sig yrkesbehörighet och tillräckliga språkkunskaper.

Det är fint att pensionärer kan och vill bidra med sin arbetsinsats. De är med i arbetsgemenskapen till hundra procent och på många ställen kan de kallas räddare i nöden.

Merja Meriläinen
Pohde

Meriläinen påpekar att man kan tackla arbetskraftsbristen också genom att organisera arbetet smartare och ändra på arbetsfördelningen.

– I vissa vårdsituationer kan man till exempel fundera på om det behövs en läkare eller om en sjukskötare med rätt utbildning kan ta hand om det.

Den långsiktiga personalplaneringen försvåras ytterligare av den strama ekonomin inom den offentliga sektorn. Även Pohde har det tufft i och med att det ska klara av sitt budgetunderskott under de kommande åren.

– Nya åtstramningar gör det ännu svårare att planera långsiktigt. Målet förflyttas hela tiden, säger Meriläinen och hänvisar till exempel till de nedskärningar på hundra miljoner euro som regeringen beslöt om i sina ramförhandlingar.

Det är lite paradoxalt att man borde lappa upp arbetskraftsbristen med nya rekryteringar. Samtidigt borde man ändå minska personalen.

Matias Hilden
Imatra stad

Matias Hilden säger att det svåra ekonomiska läget inte förbättrar kommunernas arbetsgivarimage.

– Det är lite paradoxalt att man borde lappa upp arbetskraftsbristen med nya rekryteringar. Samtidigt borde man ändå minska personalen.

Hilden anser att kommunerna måste försöka stärka sin förmåga att hålla kvar personal. Personalomsättningen belastar administrationen, när nya anställda måste introduceras i en uppgift efter någon som behärskar den väl.

–Förr sades det att kommunens kaka är liten men säker. Nuförtiden byter medarbetarna jobb aktivare. Man talar inte längre om tjänster där man stannar kvar till pensionen.

Hilden anser att staden kan erbjuda meningsfulla uppgifter och en trevlig arbetsmiljö.

– Hos oss får man arbeta med professionellt tillräckligt utmanande uppgifter i en arbetsgemenskap där vi känner varandra, säger Hilden.