Enligt Minna Lehmuskero går reformen ut på att placeringsrisken ökas för att få bättre avkastning samtidigt som förmågan att tåla svaga år stärks.

Pensionsreformens första fas träder i kraft i juli

Enligt riksdagens beslut kan de privata pensionsanstalterna ta mera risk i sin placeringsverksamhet fr.o.m. juli. Målet är bättre avkastning på lång sikt.

Placeringsreformen ändrar randvillkoren för de fyra arbetspensionsbolag som konkurrerar sinsemellan – Elo, Ilmarinen, Varma och Veritas – från och med juli. Reformen omfattar också Sjömanspensionskassan och andra pensionskassor och -stiftelser.

Solvensbestämmelserna för pensionsanstalterna inom privata sektorn lättas upp för att pensionsanstalterna ska kunna ta mera placeringsrisk i alla tillgångsslag.

Övermatematiker Minna Lehmuskero på social- och hälsovårdsministeriet (SHM) har deltagit intensivt i lagberedningen. Hon sammanfattar det med att reformen ger arbetspensionsbolagen mer rörelseutrymme speciellt i fråga om aktieplaceringar.

Reformen ger arbetspensionsanstalterna mer rörelseutrymme.

Huvudvikten på aktier

Hittills har aktieplaceringarnas andel av placeringarna fått vara högst 65 procent. I fjol kom man nära gränsen i och med att aktieplaceringarna i genomsnitt redan utgjorde 61 procent av placeringstillgångarna. Nu höjs gränsen och aktieplaceringarnas andel får öka till högst 85 procent av hela portföljen.

– Man har velat öka risken för att aktierna har gett god avkastning i ett långt tidsperspektiv.

Aktierisken hanteras också genom det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret. Med hjälp av det höjs aktiernas andel av ansvarsskulden enligt den genomsnittliga årsavkastningen successivt från 20 till 30 procent.

– Med andra ord ska pensionsanstalterna bära gemensamt en större del av aktierisken än förr, säger Lehmuskero.

Söker avkastning

Avkastningskravet på arbetspensionsfonderna bestäms av skyldigheten att överföra medel till fonderna. I praktiken är det enligt den som pensionsanstalterna årligen ska avsätta medel ur sin placeringsavkastning till fonderna.

– I förhandskalkylerna har det uppskattats att alla de berörda pensionsanstalterna har en möjlighet att ändra på sin placeringsverksamhet enligt reformen.

Det betyder att reformen ökar rörelseutrymmet för placeringarna och förmågan att tåla fluktuationer. Enligt Lehmuskero stärks också förmågan att tåla svaga år.

– Ja, under goda år kan man överföra lite mer avkastning till fonderna, under sämre år lite mindre.

Men svängningarna ökar

Vi frågade Lehmuskero om det finns anledning till oro under en tid då svängningarna i världsekonomin återspeglas snabbt och omfattande på börserna.

– Placeringsavkastning uppstår aldrig automatiskt. Nu ändras ramen så att pensionsanstalterna överlag kan ta mera placeringsrisk, säger Lehmuskero.

– Också sådana år då avkastningen är på minussidan hör till. Svängningarna får öka, om förmågan att tåla svängningar också ökar.

Reglerna ändras så att pensionsanstalterna bättre kan tåla eventuella förluster under dåliga år.

– Solvensregleringen lättas upp för att pensionsanstalterna inte ska behöva minska risken just i det skede då marknaden sjunker, säger Lehmuskero.

Kopplingen till de offentliga finanserna

Ett gemensamt orosmoment är att finansieringen av de ökande pensionsutgifterna utan placeringsavkastning skulle bli allt mer beroende av arbetsgivarnas och arbetstagarnas pensionsavgifter.

Den låga nativiteten och den åldrande befolkningen ställer både de offentliga finanserna och pensionssystemets finansiella underlag på prov.

– Inom synhåll har det funnits finansiella utmaningar och tryck att höja arbetspensionsavgiften, vilka vi vill stävja med reformen, säger Lehmuskero.

Om pensionsfondernas placeringar är framgångsrika, behöver arbetspensionsavgifterna enligt uppskattningar inte höjas under de närmaste årtiondena. Placeringsreformen har alltså också en direkt koppling till de offentliga finansernas hållbarhet.

SHM och Pensionsskyddscentralen har bedömt att den nuvarande avgiftsnivån bibehålls och fonderingen stärks, vilket är goda nyheter särskilt för yngre generationer.

På förmånssidan är den enda egentliga ändringen den indexbegränsning som träder i kraft år 2030, och även den endast om pensionerna hotar att stiga mer än löneutvecklingen under två på varandra följande år.


Pensionsreformen 2025, läs mer på Etk.fi 

Reformen inleds 1.7.2026 med ändringar som gäller aktierisken och solvensgränsen. En del av ändringarna träder i kraft i början av år 2027. Det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret ökas steg för steg till år 2027. Den nya indexbegränsningen träder i kraft år 2030. Läs mer om den på s. 18.

Arbetspensionsanstalterna i topp tack vare stark uppgång i Helsingfors

Arbetspensionsanstalterna i Finland klarade sig fint i en internationell placeringsjämförelse. För andra året i rad erövrade de finländska arbetspensionsbolagen år 2025 alla tätplatser bland solvensreglerade pensionsplacerare.

– Den starka uppgången på Helsingforsbörsen och inflationen som var nästan noll stödde de finländska pensionsplacerarnas realavkastning betydligt, säger specialsakkunnig Antti Mielonen på Pensionsskyddscentralen (PSC).

Bäst bland arbetspensionsbolagen klarade sig Veritas, vars realavkastning översteg åtta procent. Ilmarinens realavkastning blev strax under åtta procent. Varma och Elo kom båda upp till mer än sju procents realavkastning.

Även bland pensionsplacerare som inte omfattas av solvensreglering klarade sig de finländska arbetspensionsanstalterna bra. Statens pensionsfond VER fick mer än nio procent i avkastning, och offentligt anställdas pensionsanstalt Keva kom nära sex procent.

De finländska pensionsanstalterna kom över medeltalet i hela jämförelsegruppen, 5,2 procent. På en tioårsperiod (2016–2025) var pensionsplacerarnas genomsnittliga realavkastning fyra procent, även de finländska pensionsanstalternas.

PSC:s jämförelse omfattar 24 pensionsplacerare på olika håll i världen.