Finlands pensionsfonder avkastar på medelnivå
Aktiemarknaden hämtade sig i fjol, men inflationen tärde på realavkastningen.
De finländska pensionsplacerarna nådde i fjol en nominell avkastning på 6 procent i snitt, men realavkastningen sjönk till -0,2 procent, när inflationen mäts med hela årets medelvärde.
Sverige och Finland hade högre inflation än de övriga jämförelseländerna under året och det försvagade realavkastningen avsevärt.
Finland hade högre inflation än de övriga länderna, vilket försvagade realavkastningen.
I en internationell jämförelse ligger vi efter de bästa pensionsplacerarna. Under en 15-årsperiod (2009–2023) går de utländska pensionsaktörernas genomsnittliga realavkastning upp till 5,3 procent. De finländska pensionsplacerarna nådde en realavkastning på 4,6 procent.
Den nominella avkastningen för pensionsplacerarna i olika länder blev i genomsnitt 8,2 procent år 2023. Realavkastningen blev dock bara 2 procent till följd av den höga inflationen. Avkastningen blev ändå klart bättre än under året innan, som var svårt. År 2022 var den genomsnittliga avkastningen -8,4 procent och realavkastningen -14,7 procent.
Källa: Pensionsskyddscentralen
Siffrorna framgår av Pensionsskyddscentralens (PSC) årliga internationella jämförelse av placeringsavkastning.
Den bästa avkastningen i PSC:s jämförelse nåddes av de tre största buffertfonderna i världen: norska SPU, japanska GPIF och sydkoreanska NPS. Den norska och den japanska fonden nådde rentav upp till mer en 14 procents realavkastning. Den koreanska fondens realavkastning översteg också 9 procent.
Den norska SPU-fondens höga avkastning förklaras delvis av den höga aktievikten, 70 procent, varav en stor del på USA-börsen, som fick skjuts av teknologijättarna. Den japanska fonden gagnades bl.a. av avkastningen på den japanska aktiemarknaden. Japans aktieindex steg med nästan 33 procent under året.
Den svagaste avkastningen i jämförelsen fick den svenska buffertfonden AP6, som specialiserat sig på riskkapital. Dess realavkastning var -5,1 procent.
PSC:s internationella jämförelse av placeringsavkastning omfattar 24 pensionsplacerare i nio länder. Stora aktörer i Nordeuropa, Nordamerika och Asien är med. Åtta finländska pensionsplacerare är med i jämförelsen.
Arbetspensionsplacerarna har indelats i två grupper utifrån sina risktagningsmöjligheter: pensionsbolag och -kassor som omfattas av solvensreglering och buffertfonder som inte har pensionsansvar att täcka men vilkas placeringsverksamhet regleras aktörspecifikt.
Av de finländska aktörer som är med i jämförelsen omfattas pensionsbolagen och Sjömanspensionskassan av solvensreglering, medan Statens pensionsfond, Keva och Kyrkans pensionsfond räknas som buffertfonder.
Jämförelsen mellan dessa två grupper visar att buffertfondernas realavkastning under 15 år har varit 6,1 procent i genomsnitt. Pensionsbolagens och -kassornas realavkastning var ca 4,5 procent.
Mika Vidlund, kontaktchef, Pensionsskyddscentralen
Ökade förväntningar på placeringsverksamheten
I arbetspensionsförsäkringsavgifterna ingick år 2023 för första gången en omkostnadsdel som fastställdes separat för varje bolag enligt ArPL. Målet med ändringen av omkostnadsdelen var att göra det klarare hur avgiften bestäms och effektivera verkställigheten.
Tidigare var omkostnadsdelen i ArPL-avgiften densamma för alla och den skulle vara tillräcklig för varje aktör. Under tidigare år översteg premieinkomsten till denna del de årliga omkostnaderna. Ännu år 2022 var arbetspensionsbolagens omkostnadsöverskott sammanlagt 122 miljoner euro.
I och med det nya förfarandet uppstod det bara 26 miljoner euro omkostnadsöverskott i fjol.
I vår tabell över arbetspensionsbolagens bokslutsuppgifter anges också detta som en egen punkt. ArPL- och FöPL-verksamheten har specificerats i tabellen. Små arbetsgivares avgiftsnivå jämkades med en separat, gemensamt bekostad post på 47 miljoner, eftersom skötseln av deras försäkringar är dyrare. Omkostnader för invalidpensionsavgöranden täcktes för 22 miljoner euro av avgiftens invalidpensionsdel.
De exakta beräkningsreglerna för ArPL-försäkringsavgiftens omkostnadsdel framgår av de av social- och hälsovårdsministeriet godkända beräkningsgrunderna för varje arbetspensionsbolag, som finns på webbplatsen Telp.fi.
Tidigare fördelades omkostnadsöverskottet som en del av kundåterbäringarna. Numera sänker den avgiftens omkostnadsdelar, och kundåterbäringarna bildas helt enligt överföringen från solvenskapitalet. Därför var överföringen till kundåterbäringar i slutet av år 2023 mer än 100 miljoner euro mindre än året innan.
Såsom analytiker Kimmo Koivurinne, Tela, i sin artikel på föregående uppslag visar är det betydelsefulla med tanke på arbetspensionssystemets hållbarhet den reella avkastningen på fonderade placeringtillgångar på lång sikt.
Enligt lagen ska pensionsmedlen placeras på ett inkomstbringande och betryggande sätt. För närvarande utreds en reform av placeringsverksamheten i enlighet med det som skrivits in i regeringsprogrammet om pensionssystemet.
– Bättre avkastning ska sökas genom att höja risknivån i placeringarna. Med placeringsreformen som är under arbete eftersträvas en stärkning av pensionssystemets finansiering på lång sikt, säger Koivurinne.
En höjning av risknivån, som placeringsreformen kan medföra, skulle öka marknadssvängningarna i fråga om placeringstillgångarna på kort sikt.
– Då måste man förstå att kraftigare svängningar av marknadsvärdet statistiskt innebär bättre avkastning på lång sikt, konstaterar Koivurinne.
En ökning av den långsiktiga avkastningen ökar tillgångarna och stärker det finansiella underlaget för pensionerna i framtiden.