Hurdan skulle Aristoteles ha varit som investerare?

Investerare har mycket att tänka på i dessa dagar: de geopolitiska spänningarna, AI-boomen, den åldrande befolkningen och osäkerheten i den ekonomiska tillväxten och räntepolitiken för alla med sig utmaningar men också möjligheter. Ansvarsfullheten är också en aktuell fråga. Investeringar i försvarsindustrin är ett exempel på sådant som väcker diskussion. Samtidigt krävs det också god avkastning på investeringarna – inom pensionssektorn styr den senaste pensionsreformen mot bättre avkastning genom mer riskfyllda placeringar. För investerare är helheten svår och krävande.

Ansvarsfullhet är inget nytt fenomen. Den har sina rötter hos Aristoteles, som för mer än två tusen år sedan betonade vikten av frivillighet, eftertanke och dygd. Fastän ansvarsbegreppet sedermera har utvidgats från individuell etik till kollektivt ansvar, bygger ansvarsfull placeringsverksamhet fortfarande på samma etiska frågor.

Idag kan man stöda sig på ESG-kriterierna (miljö, social hållbarhet och bolagsstyrning) för att göra etiska investeringar. Syftet är inte bara att få avkastning, utan också att ha en positiv inverkan på samhället och miljön.

I praktiken är ansvarsfullhet emellertid ingen entydig sak. Kriterierna varierar mellan länder och kulturer, liksom rapporteringen, företag som man investerar i säger ett och gör ett annat, och det kan finnas konflikter mellan det etiska i en investering och avkastningen av den – som i fråga om försvars- och energiindustrin. För investeringar i vapen med sig mera krig, eller bidrar de till att trygga demokratin? Borde man gynna vattenkraft och den vägen bidra till att minska användningen av fossil energi eller bekymra sig om eventuella miljöolägenheter ?

Ansvarsfull placeringsverksamhet är inte endast tekniskt beslutsfattande utan ständiga etiska bedömningar. Det kräver transparens, omdöme och långsiktighet.

Hur skulle Aristoteles göra som investerare? Han skulle välja objekt som främjar det gemensamma goda och påminna om att en investerare alltid bär det moraliska ansvaret för sina pengar. Han skulle också varna för girighet: en skälig avkastning utan skada på samhället är en dygd.

Om Aristoteles levde nu skulle han knappast vänja sig vid ESG-märkningar utan fråga: ”Främjar den här investeringen det verkliga goda och människonaturens utveckling – eller är den endast skenbart ansvarsfull?”

Tuovi Rautjoki
Kommunikationsdirektör
Pensionsskyddscentralen
@TuoviRautjoki