Hur ser arbetslivet ut före pensionen?

Man fortsätter allt oftare att arbeta ända till pensionsåldern. Arbetslivets längd varierar i de olika socioekonomiska grupperna: i arbetaryrken är arbetsliven allmänt taget kortare, men längst hos de arbetstagare som går i ålderspension från arbete.

I min färska undersökning studerade jag pensionsövergångarna och arbetslivens längd åren 2006 och 2017. Arbetsliven har blivit klart längre under den studerade perioden. Hos dem som ålderspensionerades år 2017 var medianen för arbetsliven 38 år. Ännu år 2006 var arbetsliven över fyra år kortare.

Förlängningen av arbetsliven är i långt en följd av att man fortsätter arbeta till och med pensionsåldern allt oftare. Bland dem som pensionerades med ålderspension år 2017 deltog nära 60 procent i arbetslivet före ålderspensionen, ännu år 2006 var den här andelen under 40 procent (figur 1).

Arbete ända till ålderspensionen har ökat speciellt bland lågutbildade och hos dem i arbetaryrken. År 2017 gick nästan hälften av dem i arbetaryrken i ålderspension från arbete. Motsvarande andel år 2006 var endast en dryg fjärdedel.

Högutbildade och högre tjänstemän gick oftare än andra i ålderspension från arbete både år 2017 och 2006. År 2017 gick tre av fyra högre tjänstemän i ålderspension från arbete. År 2006 var andelen ca två av tre.

Ökningen av arbete som fortsätter ända till ålderspensionen avspeglar sig i arbetsliven. I arbetaryrkena har medianen för arbetsliven förlängts med ca fem år mellan åren 2006 och 2017. Arbetsåren har ökat speciellt i åldersintervallet 53–62. Hos högre tjänstemän har förlängningen av arbetsliven varit betydligt mindre och stannat under tre år. De socioekonomiska skillnaderna i arbetsliven har alltså minskat.

Trots det är arbetsliven bland dem med låg ställning fortfarande kortast. År 2017 hade de i arbetaryrken ett arbetsliv på ca 37,5 år vid ålderspensioneringen. Högre tjänstemän arbetade två år längre.

Skillnaden påverkas speciellt av det att arbetstagarna i åldern 23–52 år och 53–62 år har kortare arbetsliv än högre tjänstemän. Det är fortfarande oftare hos dem med arbetaryrken som arbetsoförmåga och arbetslöshet förkortar arbetsliv både i mitten och i slutdelen.

När man studerar dem som går i ålderspension från arbete blir situationen den motsatta: i den här gruppen har de lågutbildade och arbetstagarna de längsta arbetsliven och de högutbildade och de högre tjänstemännen de kortaste.

År 2017 var medianlängden för arbetslivet 42 år bland dem som gick i ålderspension från arbetaryrken och för högre tjänstemän var arbetslivet två år kortare. Den här skillnaden förklaras främst av att arbetstagarna inleder sina arbetsliv tidigare än högre tjänstemän.

Skillnaderna i arbetslivslängden bland arbetstagarna och de högre tjänstemännen som gick i ålderspension från arbete har minskat en aning mellan åren 2006 och 2017. Det här beror på att hos högre tjänstemän har arbetsliven i åldern 53–62 och 63–68 år ökat tydligt.

Däremot har arbetsliven i de här åldersintervallerna bland arbetstagarna som arbetar ända till ålderspensionen i praktiken inte ökat alls efter år 2006.

Utvecklingen beror på att de högre tjänstemännen senarelagt sina ålderspensioneringar från arbete (figur 2). År 2017 var den vanligaste pensionsåldern bland högre tjänstemän 64 år och hälften fortsatte arbeta till åtminstone 64 års ålder. Ännu år 2006 var den vanligaste pensionsåldern under 63 år och endast en fjärdedel arbetade till 64 års ålder eller senare.

De med arbetaryrken har däremot inte fortsatt arbeta längre, där har det skett en minskning. Mellan åren 2006 och 2017 har ålderspensioneringarna allt oftare koncentrerats i närheten av den nedre gränsen för ålderspension. År 2017 gick redan sju av tio arbetstagre i pension före 64 års ålder. År 2006 var andelen sex av tio.

Utvecklingen av pensionsåldern har lett till att de arbetstagare och högre tjänstemän som arbetade ända till och med ålderspensionen år 2017 hade lika mycket tid i arbetslivet ännu som 53–62-åringar, men i åldern 63–68 år hade de högre tjänstemännen mera tid i arbetslivet. Förutom att arbetstagarna inledde sina arbetsliv tidigare än tjänstemännen, slutade deras arbetsliv också tidigare.

Sosioekonomiset erot: vanhuuseläkkeelle siirtyminen ja työurat 2006, 2011 ja 2017. (Socioekonomiska skillnader: pensionsövergångar och arbetsliv 2006, 2011 och 2017) I undersökningen studerar man vägar till ålderspensionering, åldern för ålderspensionering från arbete och arbetslivets längd vid ålderspensioneringen samt socioekonomiska skillnader i anknytning till detta åren 2006, 2011 och 2017. Nivalainen, S.: Eläketurvakeskuksen tutkimuksia 3/2022.

Fortfarande klara skillnader mellan grupperna


De socioekonomiska skillnaderna i arbete ända till ålderspensionen har under den studerade perioden minskat.

Det finns dock fortfarande klara skillnader mellan grupperna. Utöver arbetslivets längd är placeringen av arbetsåren under levnadsbanan en av de mest betydande faktorerna som inverkar på månadspensionens belopp.

De kortaste arbetsliven har de högre tjänstemän som går i ålderspension från arbete. Eftersom de ändå slutar arbeta senare än arbetstagarna, har de för de extra åren i arbetslivet fått en bättre pensionsintjäning som belöning.

Arbetstagare som går i ålderspension från arbete har de längsta arbetsliven. Eftersom deras extra år i arbetslivet infaller vid en ung ålder belönas de inte i samma utsträckning för en lång tid i arbetslivet så som tjänstemännen.

Det här i kombination med att bonustillväxten grundade sig på inkomster och inte på den intjänade pensionen var i sig något som ökade på de socioekonomiska skillnaderna i pensionerna. Det behövs mer forskning om de faktorer som ger upphov till pensionsskillnader.

Satu Nivalainen