Sysselsättningsutveckling för att kompensera för bristen på barn

Den låga nativiteten undergräver pensionssystemet. Om befolkningen inte ökar, blir sysselsättningsutvecklingen och avkastningen på pensionsplaceringarna en allt viktigare.

Pensionsskyddscentralens vd Mikko Kautto gav ändå en hoppfull bild av situationen på Arbetspensionsdagen.

– Vi ser ut att klara oss rätt bra under de följande årtiondena, sade Kautto.

Han motiverade det med att den finansiella balansen inom arbetspensionssystemet har förbättrats tack vare större fonder. Pensionsutgiften har inte heller ökat stort utan har hållits rentav måttligare än förutspåtts.

Bortsett från födseltalen har de mål som sattes för pensionssystemet i samband med 2017 års pensionsreform uppnåtts väl.

– Nativiteten har utvecklats helt annorlunda än Statistikcentralens siffror från år 2014 tydde på.

Det föddes 90 000 färre barn under granskningsperioden än man hade utgått från i beräkningarna.

Nettoinvandringen har också varit klart lägre än tänkt. Tillsammans gör detta befolkningsprognosen dystrare.

– Många har ändå lyckats arbeta ända till den lägsta pensionsåldern, fast pensionsåldern har höjts.

– Den förväntade pensioneringsåldern blir 62 år i år, bedömde Kautto.

Som motvikt till de sjunkande födseltalen medför en gynnsam utveckling av lönesumman och antalet nya ålderspensioner en förbättring.

I synnerhet förbättrar den goda avkastningen på placeringarna arbetspensionssystemets hållbarhet.

– Placeringsavkastningen, som är finansieringens andra grundsten, stärktes mycket åren 2015–2021.

Ännu när 2017 års reform gjordes rådde uppfattningen att arbetspensionssystemet var finansiellt i balans flera årtionden framåt.

– Nativiteten fås inte upp genast. Men vi kan fortfarande påverka ökningen av antalet sysselsatta och avkastningen på placeringarna, sammanfattade Kautto.

Mikko Kautto talade om arbetspensionssystemets tillstånd på Arbetspensionsdagen i Helsingfors 25.11.