Ökar livslängden som förutspått?

Den dödlighetsutveckling som Statistikcentralens befolkningsprognos utgår från leder till en högre förväntad livslängd än i många andra länders och Eurostats prognoser. Är det ändamålsenligt?

För att kunna bedöma hållbarheten i finansieringen av pensionerna, behöver man också uppskatta hur dödligheten kommer att utvecklas.

Den förväntade livslängden har ökat långsammare i synnerhet på 2010-talet i Finland och i många andra länder med en hög inkomstnivå. På senare tid har influensa och nu senast coronaviruset ökat dödligheten i synnerhet bland äldre.

I de flesta länder är en långsammare minskande dödlighet bland ålderstigna personer den primära orsaken till att ökningen av den förväntade livslängden har avtagit. I USA har dödligheten börjat minska långsammare också bland yngre. Den har minskat mindre bland äldre kvinnor än bland äldre män, och skillnaden mellan könen i fråga om förväntad livslängd har således krympt under de senaste årtiondena. Den senaste tidens dödlighetsutveckling har väckt en diskussion om hur den förväntade livslängden kommer att utvecklas i framtiden.

Fastän pensionsåldern och livslängdskoefficienten är beroende av dödlighetsutvecklingen och de på så sätt minskar livslängdsökningens inverkan på pensionsutgiften, neutraliserar de den ändå inte fullt ut.

Konsekvenser för pensionssystemet

Figur 1. Den förväntade livslängden för en nyfödd enligt baskalkylen, Eurostats antagande om dödlighetsutvecklingen och antagandet att dödligheten hålls på 2019 års nivå åren 2020–2070.

I rapporten Kuolevuuden kehityksen vaikutuksia eläkejärjestelmään (Dödlighetsutvecklingens effekter på pensionssystemet, Nopola 2021) har jag utrett hur antagandet om dödlighetsutvecklingen påverkar finansieringen av pensionerna, pensionsåldern och förmånernas utveckling. I rapporten och den här artikeln jämför jag alternativa kalkyler med en baskalkyl (Reipas 2019), där dödlighetsutvecklingen fram till år 2070 följer Statistikcentralens befolkningsprognos från 2019 och dödlighetens minskningstakt sedan halveras. Kalkylerna i rapporten åskådliggör att ökningen av pensionsutgiften och pensionsavgifterna i baskalkylen inte enbart beror på en låg nativititet utan också på antagandet att den förväntade livslängden ökar.

I de kalkyler som vi gör upp i Pensionsskyddscentralens prognoskalkylenhet blickar vi långt in i framtiden. I slutet av kalkylperioden år 2085 skulle det finnas ca en halv miljon färre invånare i Finland jämfört med baskalkylen, om dödligheten hölls på 2019 års nivå och inte minskade som i baskalkylen. Det skulle mest påverka de äldsta personernas antal. Då skulle förhållandet mellan personer i åldern 65+ och personer i förvärvsaktiv ålder vara ca 51 procent, medan det enligt baskalkylen är ca 70 procent.

Om dödligheten hölls på samma nivå som år 2019 skulle pensionsåldern inte stiga till mer än 68 år som enligt baskalkylen för dem som är födda år 2000, utan hållas vid 65 år för alla som är födda år 1962 eller senare. I baskalkylen och alla scenarier minskar medelpensionen i förhållande till medelinkomsten från 2019 års nivå (52 procent) för att livslängdskoefficientens värde minskar och till följd av bl.a. pensionsreformerna åren 2005 och 2017. Om dödligheten stannar på samma nivå som år 2019 blir medelpensionen i förhållande till medelinkomsten år 2085 ca 47 procent i stället för baskalkylens 43 procent, eftersom livslängdskoefficienten i så fall skär mindre i pensionerna.

Inverkan på pensionsavgifterna och pensionsutgiften

Figur 2. Pensionsavgiften för löntagare inom den privata sektorn (ArPL) i förhållande till lönesumman, procent. ArPL-pensionsavgiften  enligt baskalkylen, Eurostats antagande om dödlighetsutvecklingen och antagandet att dödligheten hålls på 2019 års nivå åren 2020–2070.

Den lagstadgade pensionsutgiften i förhållande till bruttonationalprodukten skulle vid slutet av kalkylperioden vara ca 13,9 procent, om dödligheten stannade på 2019 års nivå, medan den i baskalkylen är ca 15,6 procent.

Fastän livslängdskoefficienten och den lägsta pensionsåldern är beroende av den förväntade livslängden, neutraliserar de inte helt dess inverkan. Det är bra att komma ihåg att dessa mekanismer inte påverkar löpande pensioner eller FPA-pensioner.

Om dödligheten blir mycket låg ökar dessutom antalet sjukpensioner. Det beror på att den lägsta pensionsåldern blir högre och den förvärvsaktiva tiden längre, vilket gör att risken att bli arbetsoförmögen blir större. Det innebär att pensionsålderns och livslängskoefficientens effekt minskar, om dödligheten blir mycket låg.

Lägre pensionsutgifter skulle medföra att pensionsavgiften för löntagare inom den privata sektorn blev ca 3,2 procentenheter lägre än i baskalkylen mot slutet av kalkylperioden, om dödligheten hölls på 2019 års nivå. I förhållande till lönesumman skulle ArPL-avgiften vid seklets mitt vara ca 1,4 och år 2070 ca 2,5 procentenheter lägre än i baskalkylen.

Observationsperiodens längd inverkar

Sannolikt är väl ändå att livslängden ökar i framtiden. Men ökar den så som det antas i Statistikcentralens befolkningsprognos?

I Statistikcentralens befolkningsprognos från år 2019 förutspås att dödligheten fortsätter minska på samma sätt som den har observerats minska vid jämförelser av dödligheten under perioderna 1987–1991 och 2014–2018. Längden på den observationsperiod som definierar trenden är alltså 27 år. Observationsperioden har förlängts i uppdaterade prognoser: i 2018 års prognos var observationsperioden 26 år, 2015 års prognos 23 år och 2012 års prognos 20 år.

Observationsperiodens längd och tidpunkter påverkar den dödlighetens förutspådda minskningstakt och är därför av betydelse vid prognoser om dödlighet. T.ex. i Tysklands befolkningsprognos används i alternativet med hög dödlighet en dödlighetsminskningstakt som fastställts enligt de fem senaste observationsåren och i alternativet med låg dödlighet har minskningstakten fastställts utifrån observationerna under 45 år. I alternativet med en måttlig dödlighet är den förväntade livslängdens ökningstrend en kombination av trenden under en kort och en lång tidsperiod.

Eurostat mer pessimistiskt

I Eurostats befolkningsprognos förväntas dödligheten i Finland minska långsammare än i Statistikcentralens prognos från år 2019. Enligt Eurostats prognos ökar männens förväntade livslängd med 2,7 år och kvinnornas med 1,3 år mindre mellan åren 2019-2070 än i baskalkylen.

I Statistikcentralens prognos antas den förväntade livslängden öka mer än i basprognoserna för jämförelseländerna i rapporten (Sverige, Norge, Tyskland, Storbritannien, USA och Japan). I prognosen för Finland antas männens förväntade livslängd öka med 10,1 år och kvinnornas med 7,5 år mellan åren 2017–2070.

Bland jämförelseländerna var prognosen om livslängdsutvecklingen i Norge närmast den utveckling som förutspåddes i Statistikcentralens prognos. Den lägsta antagna ökningen fanns i prognosen om Japan, där männens förväntade livslängd antogs öka med 3,9 och kvinnornas med 4,1 år mellan åren 2017–2065.

Antagandena om dödlighetsutvecklingen har betydelse för prognoserna om finansieringen av pensionerna. I ett scenario med en dödlighetsutveckling enligt Eurostat är ArPL-avgiften vid seklets mitt 0,2 procentenheter mindre än enligt baskalkylen, och år 2070 en halv procentenhet mindre.

Nopola, T. (2021): Kuolevuuden kehityksen vaikutuksia eläkejärjestelmään. Eläketurvakeskuksen raportteja (02/2021).

Reipas, K. (2019) Tilastokeskuksen 2019 väestöennusteeseen pohjautuva pitkän aikavälin eläkelaskelma. Eläketurvakeskuksen muistio 2019.

Tilastokeskus (2019): Väestöennuste 2019.

Virus hotar vår hälsa

De långsiktiga dödlighetstrenderna påverkas av förändringar i levnadsvanor och förekomsten och behandlingen av kroniska sjukdomar. Dödligheten på grund av hjärtsjukdomar minskar långsammare och dödlighet som orsakas av demens och Alzheimers sjukdom har ökat. Rökningen minskar fortfarande, liksom förekomsten av högt blodtryck och kolesterol.

Ökad utbredning av fetma och diabetes kan ha bidragit till att den förväntade livslängdens ökning har avtagit under de senaste åren.

Den ekonomiska recessionen som började år 2008 har gjort omfattande skada på hälsan och den ekonomiska och sociala välfärden hos befolkningen av de länder i Europa som led mest av den. Sparåtgärder har konstaterats ha negativa effekter på befolkningens hälsa i Europa, även om sambandet mellan sparåtgärderna och dödligheten inte är rakt. Dessutom har narkotikamissbruk och -överdoser en stor eller ökande betydelse för dödligheten i många länder med hög inkomstnivå.

Dödsfall med anknytning till sjukdomar i andningsorganen har ökat avsevärt under vissa vintrar. I år har hälsan hos hela världens befolkning hotats av coronaviruset som torde ha både direkta och indirekta effekter på den förväntade livslängden. Det är ännu för tidigt att försöka bedöma hur stora effekterna är.

Tuija Nopola