Satu Tuuli Karhu finner lugn i naturen

Det är augusti. Det är en månad kvar till premiären av Q-teaterns pjäs Opettaja, nyt. Kulisserna har inte färdigställts än. På scenen finns en gul Jopocykel, ett bord och stolar.

Skådespelarna Satu Tuuli Karhu och Elina Knihtilä befinner sig i en scen som utspelar sig på 1990-talet. Efter det följer en hydrobicscen och en skrattattack och regissören Milja Sarkola tycker det börjar bli dags att tacka för idag. Klockan är fyra och repetitionen är över.

– Pjäsen utforskar svårigheten, makten och ansvaret i att undervisa. Det hur undervisandet är djupt kopplat till människans person och generationernas erfarenheter, berättar Karhu.

Utöver höstens pjäs Opettaja, nyt har den Jussi-belönade skådespelaren spelat i bland annat tv-serien Mädät omenat och Helsingfors stadsteaters pjäs Sinun, Margot. Till Q-teaterns ensemble har hon hört sedan år 2022.

Enligt Karhu är hennes styrka som skådespelare en kombination av utbildning och naturliga egenskaper – nyfikenhet, känslighet och empati.

– Att skådespela betyder för mig att vara närvarande och att träna på det. Samma sak söker jag efter i naturen. I bästa fall glömmer jag mig själv när jag är i naturen eller står på scenen. Det är då magin sker.

 

Från Kajanaland till Teaterhögskolan

Karhu kommer från Kajanaland, en miljö som på många sätt ligger långt från Teaterhögskolans värld.

Hon berättar att hon var överaktiv som barn, full av energi som behövde få utlopp.

– Tur att dagispersonalen kom på att jag lugnar ner mig när jag får sjunga igenom sångboken Toivelaulukirja. Eller att jag kanaliserar min energi genom att vara presentatör på vårfesten.

Även i skolan och hemma märktes intresset för att uppträda och hon uppmuntrades att delta i kulturhobbyer. Som ung fokuserade hon på kantelespel och tävlingsdans. Skådespelandet var sporadiskt och kändes inte som ett karriäralternativ.

Ödet trädde ändå in. En plats blev plötsligt ledig i en musikal på Kajana stadsteater när den ursprungliga skådespelaren bröt benet tre veckor före premiären.

– En av skådespelarna kom ihåg mig från en ungdomspjäs och bad mig provspela. Plötsligt fick jag chansen att arbeta ett år tillsammans med proffs i en musikal.

Inte heller då kändes Teaterhögskolan som ett realistiskt alternativ. I gymnasiet hade man ju sagt att ”det inte lönar sig att tala om det, det är så svårt att komma in, men på folkhögskolor finns det möjligheter till att utöva kultur mångsidigt”.

– Jag blir alltid rörd när jag pratar om det här. Det finns en person som har förändrat riktningen på mitt liv.

Det avgörande mötet ägde rum på danslärarens bröllop. Musikalens koreograf drog henne åt sidan och höll ett långt tal om varför hon borde söka in till skolan.

– Det kändes som det tog åtminstone 20 minuter. Det jag fick höra var så fint att jag började gråta. Till slut sa jag att jag söker in för din skull. Det var också den första personen som jag ringde när jag kom in.

 

Kraft från naturen

På fritiden gillar Karhu att röra sig i naturen. Det starka bandet till naturen uppstod redan som barn i Kajanaland, där de tre systrarna förundrade sig över naturen och dess under. Runt omkring fanns rikligt med skog och på gården fanns ett trädgårdsland där man plockade havtorn och jordgubbar.

– Vi är en del av naturen, naturen är inte en del av oss. Det lärde jag mig hemifrån. Om en död igelkottunge hittades, ordnades en begravning. Respekten för naturen är något jag är tacksam att jag fått från mina föräldrar.

Naturen är en utmärkt motvikt till det intensiva och osäkra skådespelararbetet. Fastän lugnet i Kajanalands ödemarker saknas i Helsingfors, finns Noux nationalpark i närheten – och på semestrarna beger hon sig ut i skogen ordentligt.

Karhu brukar varje sommar göra en vandring som brukar ta uppemot en vecka. I somras begav hon sig tillsammans med sin partner till Lappland, till Hammastunturi ödemark i de karga högländerna i Enare.

– Där finns det så mycket att förundra sig över. Jag är stressig och orolig som person och överanalyserar saker. Det är en otrolig känsla när fötterna bara traskar på i många timmar om dagen, och vid något tillfälle märker man att ett lugn infinner sig.

Karhu visar tacksamhet mot naturen genom att delta i klimatdemonstrationer närhelst det är möjligt.

Hur kan man få människor att få en bättre förståelse för naturens värde?

– Det är en svår fråga. De stora lösningarna uppstår inte på individnivå, utan inom politiken, företagen och industrin.

Men var och en kan göra sin del. Karhu anser att uppskattningen av naturen kommer från egna erfarenheter och empati – förmågan att sätta sig in i en annans ställning.

– Man kan till exempel stanna upp och fundera på vad en delvis livsoduglig planet skulle innebära för ens egna barn eller barnbarn om 40 år.

 

När jag går i pension

Den uppskattade åldern för ålderspension för Karhu som är född 1994 är 67 år och 10 månader.

Även om pensionärslivet känns avlägset för någon i trettioårsåldern, har hon en vision om var hon kommer att befinna sig och hur dagarna kommer att se ut. Karhu ser sig själv i Kajanaland, på släktens lilla stugö.

– Jag fick en hängmatta i present. I den skulle jag kunna ligga och göra korsord. Mina systrar sa just att medelåldern ringde när jag berättade för dem om mitt korsordsintresse.

Karhu beskriver Sotkamostugan som hennes morfar byggde som en plats där själen vilar. Där på de platta strandklipporna kunde man fiska och förundra sig över naturen.

– Morfars ande finns där på ön, det är därför det är en så viktig plats för mig. Han gav mig mitt första kastspö. Min partner är en fiskare av en helt annan nivå. Det är vår gemensamma hobby.

Som pensionär planerar Karhu också att utöva yoga på ön, vilket hon även gjorde i somras. Runt omkring sig hoppas hon få se ett eller flera barnbarn.

– Det skulle vara rörande. Jag skulle bara vilja vara närvarande i nuet och fokusera på något trevligt och även ordna underbara fester.

Pensionsåldern bunden till den förväntade livslängden

Skådespelaren Satu Tuuli Karhu är född år 1994, så hennes förväntade pensionsålder 67 år 10 månader. Pensionsåldern beror på hur finlän-darnas förväntade livslängd utvecklas. Den slutliga pensionsåldern fastställs för varje åldersklass när de fyller 62 år. I tabellen ser du en uppskattning av den nedre åldersgränsen för ålderspen-sion per födelseår. Du kan gå i pension när du uppnått den lägsta pensionsål-dern för din åldersklass. 

Födelseår	Lägsta pensionsålder
2005	68 år 8 mån
1995	67 år 11 mån
1994	67 år 10 mån
1993	67 år 9 mån
1992	67 år 8 mån
1991	67 år 7 mån
1990	67 år 6 mån
1989	67 år 5 mån
1988	67 år 4 mån
1987	67 år 3 mån
1986	67 år 2 mån
1985	67 år 1 mån
1984	67 år 0 mån