Coronakrisens lärdomar

Coronakrisen har redan lärt oss mycket, även om det kanske ännu bara är en början. Vi har lärt oss att vi borde vara mera förutseende, bättre förberedda och mera självförsörjande i vissa avseenden.

Vi har också lärt oss att det är oumbärligt att samhället har en möjlighet att stöda olika sektorer, att förtroende byggs upp genom goda gärningar och att de bästa besluten bygger på dokumenterad kunskap. Vi har lärt oss att samarbetet mellan människor, organisationer, branscher och länder borde fungera bättre, snabbare och öppnare.

Den viktigaste lärdomen är eventuellt att ingen klarar sig ensam. Men det visste vi kanske redan.

Framförhållning och scenarioarbete hör till vardagen inom många organisationer. Vi tänker ut möjliga världar och väljer den sannolikaste av dem att rita vår strategikarta över. I strategiarbetet har vi ofta också medverkande utanför organisationen: kunder, partners, konsulter. Ofta görs det också upp gemensamma strategier eller åtminstone strategiska riktlinjer för hela branscher.

Arbetspensionssektorn har också en egen vision, som även Pensionsskyddscentralens verksamhet bygger på.

När jag har följt hur coronakrisen har hanterats har jag funderat på vilken stor resurs samarbetet mellan organisationer är när man ska göra upp en framgångsrik strategi eller en gemensam framtidssyn för sektorn. Världen har blivit mycket komplicerad och osäker, och för att klara sig behöver man samarbeta och vandra vidare i samma riktning. Det verkar självklart, men är ändå ofta en blind punkt för oss. Alltid finns det något i vägen som förhindrar en gemensam vilja att formas. Det saknas vilja, vision, resurser, rätt slags strukturer eller åtminstone lämpliga tillfällen.

Vi väntar ofta på att andra ska ta initiativ och gör det själva alltför sällan. En titt i spegeln är dock det lättaste sättet att hitta en initiativtagare.

Kan vi inom arbetspensionssektorn tillsammans lära oss någonting av vändningarna under coronakrisen? Som bransch har vi också våra framtidsutmaningar och behov av förutseende: inkomstbringande och betryggande placeringsobjekt för pensionsmedlen måste hittas när räntorna ligger vid noll, låg nativitet försvårar insamlandet av arbetspensionsavgifter på lång sikt och arbetslivet förändras i snabb takt.

Vi funderar på utmaningarna på var sitt håll och delar med oss av våra åsikter. Men kan vi gå in för att tänka mera tillsammans och försöka komma fram till gemensamma insikter för arbetspensionssystemets behov av framförhållning?

På det sättet skulle vi inom arbetspensionssystemet en vacker dag ha inte bara en gemensam vision utan också en gemensam strategi för att lotsa sektorn in i en osäker framtid.

Tuovi Rautjoki, chefredaktör