Intervju med Risto Murto: I en brytningstid mot det bättre

Biik-biik-biik. Det gälla lätet påminner om en larmsignal. Den flygande sångaren är inte en större strandpipare eller kustlabb, utan:

– En ”stadin kundi”, strandskata. Dess fjäderskrud påminner om en frack, säger Risto Murto, vd för arbetspensionsbolaget Varma, och pekar på en vadare med orange näbb.

Det är en dimmig vårmorgon på Drumsö strand. Inget optimalt väder för fågelfotografering.

– Jag är ingen hard core-entusiast, men tycker om att röra mig i naturen.

Det ger en ypperlig motvikt till det krävande arbetet som vd.

– Jag gillar t.ex. att paddla. Kameran är alltid med ifall det råkar komma något intressant emot.

Nu är fågelsången maximal. Mot sommaren lugnar den sig, när fåglarna hittar sina partner. Men vad är det som prasslar där i buskarna? Är det en bergärtsångare eller recessionshotet?

Dimmigt i horisonten

Trumps andra presidentperiod har börjat i stökiga tecken. Handelskriget som Amerika först-tänkandet har lett till hotar USA:s ekonomi med en recession, vars följder skulle vara förödande för hela världen.

Under ledning av Murto gick Varma in i oförutsägbarhetens tid ur en god utgångspunkt. Solvensen är på topp och det senaste placeringsåret var utmärkt. Bolagets realavkastning på pensionstillgångarna var hela 9,4 procent.

Bolaget reagerade på Trump redan i början av året genom att lätta på USA-vikten i sina placeringar. Om resten av året är det svårt att säga någonting alls.

– Jag har förstås följt utvecklingen och varit bekymrad, men man måste ha tålamod med att dra slutsatser. Situationen på marknaden är inte så dålig som man skulle kunna tro, men allt kan förändras på en dag.

Utöver marknaden följer Murto noga med Trumps angrepp på universitet och forskning. Tecknen på att rättsstatsprincipen är i kris är också oroväckande på många sätt.

– Jag försöker tänka optimistiskt. På sätt och vis är det en direkt passning till EU.

Nu söker man pålitligare investeringsobjekt för kapital på den gamla kontinenten än i USA. Hjärnflykten riktar sig också delvis till Europa, fast man inte ännu vet hur omfattande den blir.

– Europa har en möjlighet att ta en större roll på marknaden. Å andra sidan måste vi också skärpa oss och bygga egna alternativ inom kritiska branscher, såsom försvarsindustrin.

Historiskt stor placeringsreform

Berg-och-dalbanan på placeringsmarknaden ger ett intressant perspektiv på pensionsreformen som det avtalades om i januari.

Lagberedningen är i gång som bäst, och reformen kommer att ge arbetspensionsbolagen möjlighet att eftersträva bättre avkastning på pensionstillgångarna. Både avkastningen och riskerna ökar, när aktievikten i placeringarna i teorin kan ökas upp till 85 procent.

Reformen kommer att underlätta pensionsbolagens placeringsverksamhet också i en björnmarknad. De nya reglerna innebär att man inte lika lätt tvingas sälja, om placeringarnas värde rasar. Det beror på att den s.k. trygghetsnivån för solvensgränsen sänks, vilket ger bolagen mera spelrum i ett svagt marknadsläge.

– I och med reformen måste vi vänja oss vid att genomleva stora kriser också via pensionssystemet. Det är viktigt att komma ihåg att horisonten för pensionsplaceringar är lång, man siktar inte på enskilda år.

Murto anser att höjningen av risknivån är den största enskilda ändringen i placeringsportföljerna under hans karriär. När risknivån stiger, börjar man också spela med högre insatser i pensionsplaceringarna. Bättre avkastning förväntas av bolagen, vilket sannolikt också ökar konkurrensen inom branschen.

Enligt Murto behöver man inte förhastat skynda på reformens ikraftträdande, fast den ger spelrum i oförutsedda marknadslägen. Tvärtom önskar han att reformen ska träda i kraft steg för steg så att höjningen av risknivån sprids ut tidsmässigt.

– Visst kan man tänka sig att bolagen gör den tidsmässiga diversifieringen själva, men där finns en risk. Reformen uppmuntrar till risktagning. Därför lönar det sig inte att göra en historiskt stor ökning av aktievikten på en dag. Det är vettigt att genomföra ikraftträdandet steg för steg och sprida ut det över tid.

Varför finns det inte lämpliga placeringsobjekt i Finland?

Under våren har det diskuterats mycket om pensionstillgångarna i högre grad borde placeras i Finland.

Enligt Telas statistik har de inhemska placeringarnas andel i pensionsförsäkrarnas portföljer minskat redan länge. På två årtionden har andelen placeringar i finländska börsbolag halverats från nästan 30 procent till 16 procent.

– Utgångspunkten för pensionsplaceringarna är att de ska ge avkastning och vara betryggande. Fast det är naturligt för oss att placera i Finland, kan vi inte välja inhemska objekt, om det innebär låg avkastning.

Det vittnar också siffrorna om. Enligt Pensionsskyddscentralens internationella jämförelse av placeringsavkastning var just minskningen av inhemska placeringar och den internationella diversifieringen nyckelorsaker till de finländska pensionsförsäkrarnas goda avkastning i fjol.

Men varför finns det inte lämpliga objekt för pensionspengarna i Finland? Enligt Murto har företagsbeståndet i landet inte klarat av att förnya sig.

Finland saknar nya framgångsrika företag med hög tillväxtpotential. Murto talar speciellt om teknologibranschen, där Finland redan har missat flera tåg. Det finns positiv buzz, men de lovande tillväxtföretagen verkar inte svälla upp till stora framgångssagor ända in på börsen.

Skulle det inte finnas möjlighet att satsa på det här tillväxttalkot, enligt önskemål från politiker som talat om politisk styrning av pensionspengarna?

– Varma har redan i årtionden investerat i startupföretag via riskkapitalfonder. Utvecklingen har varit god, men marknadens storlek är begränsad. Planekonomi fungerar inte vid pensionsplaceringar.

Vad borde man då göra? Enligt Murto utgörs kärnan i en teknologidriven ekonomisk tillväxt och innovationer av satsningar på FoU, forskning och utveckling.

Om Finland vill förnya sitt företagsbestånd, skulle det kunna reformera FoU-avdraget så att beskattningen kraftigare stöder företag som satsar på immateriellt kapital.

Han nämner också en stärkning av inhemskt ägande. Vi har inga Wallenbergs, men skulle vi kunna skapa bättre förutsättningar för aktivt ägande? Modell kunde sökas i Sverige, där beskattningen har skräddarsytts för att stöda uppkomsten och framgången av investeringsbolag.

Murtos tredje förslag gäller en väg som är längre men nödvändig ur demografiperspektiv.

Satsa på hjärnan

Finland är ett litet land där befolkningen inte ökar. Vi behöver arbetsrelaterad invandring och betydande satsningar på utbildning.

Enligt Statistikcentralen uppnår ungdomar inte längre sina föräldrars utbildningsnivå. Andelen högskoleutbildade bland 25–34-åringarna är 40 procent, 10 procentenheter lägre än OECD-ländernas medeltal.

Murto säger att det mål som Sanna Marins regering satte, 50 procents andel före 2030-talet, inte är en självklarhet.

– I Finland diskuteras 50 procents andel högskoleutbildade, och samtidigt förekommer det allvarliga inlärningssvårigheter i grundskolorna. Hos oss uppstår betydande grupper som blir helt utslagna från utbildningsstigen.

Svagast är situationen för män med utländsk bakgrund i andra generationen, som har en större risk att förbli utan examen än övriga befolkningsgrupper.

Enligt Murto måste vi se till att alla hänger med. Utöver högskolorna behöver också yrkesskolorna mera resurser.

– Finland är i en identitetskris. Om vi inte är en utbildningens stormakt, vad är vi då?