Marja-Leena Haapanen litar på att arbetspensionsbolagen kan fatta goda investeringsbeslut.

Skulle inte klara mig på bara arbetspensionen

Tack vare aktiebesparingar kan Marja-Leena Haapanen njuta av livet som pensionär. Hon vill också få andra kvinnor att fundera på sin ekonomiska trygghet och börja placera.

Passionerad aktieplacerare – och glad pensionär. Så beskriver Marja-Leena Haapanen, 71, sig själv för att hon utöver arbetspensionen kan njuta av avkastningen av aktieportföljen hon samlat ihop under en lång tid.

– Det trevliga med pensionen är att pengarna kommer in på kontot varje månad. Arbetspensionen har en stor betydelse för min ekonomi. Ändå måste jag säga att jag inte skulle klara mig enbart på pensionen.

– Utan kapitalinkomsten av aktierna skulle jag inte kunna upprätthålla samma levnadsstandard som med lönen. Jag skulle kanske vara tvungen att avstå från bilen eller resa mindre, säger Haapanen.

Haapanen började placera i aktier i slutet av 1980-talet. Hon drar sig till minnes att det första köpet var aktier i Sampo. Bolaget har stadigt gett utdelning och utgör fortfarande en av hörnstenarna i hennes portfölj.

I början placerade Haapanen också i placeringsfonder som banken rekommenderade. Deras värde kraschade emellertid under recessionen på 1990-talet.

– Bakslaget fick henne att bita ihop och sätta sig ordentligt in i investerandet och köpa aktier i solida börsbolag alltid när det blev något över av lönen.

Aktieportföljen växte med tiden. Vid 58 års ålder beslöt Haapanen att säga upp sig från jobbet som reseansvarig på ett stort bolag och ägna sig åt investeringar på heltid. Hon hade 40 år bakom sig i arbetslivet.

– Utan pensionen skulle jag inte klara mig på något sätt, säger hon.

Tiden är placerarens bästa vän

Haapanen medger att hon till en början var osäker och rastlös som placerare.

– Jag köpte och sålde när börskurserna svängde – och köpte och sålde igen, när nerverna inte höll.

Så småningom lärde hon sig ändå att tiden är placerarens bästa vän. Det lönar sig att välja bolag vilkas värde kan förväntas utvecklas positivt på lång sikt. Sådana solida bolag ger ofta också god utdelning år efter år.

Utdelningen är ett stort tillskott till pensionen varje år.

– Under de senaste åren har jag fokuserat i synnerhet på bolag som ger utdelning. De ger ett stort tillskott till pensionen varje år.

Sina långsiktiga aktieinnehav kallar Haapanen för sin begravningsportfölj. De aktierna ger henne inkomster för resten av livet och går sedan i arv till nästa generation.

Ibland säljer hon också aktier, om hon t.ex. planerar en resa eller en större anskaffning. För det ändamålet har hon en ”lillportfölj”, vars aktier hon aktivt handlar med.

– Jag följer intensivt ekonominyheterna och köper aktier som jag antar ger mig inkomster på kort sikt. Men jag sitter inte hela tiden vid datorn och stirrar på börskurserna. Det finns viktigare saker i livet än pengar.

Många måste fundera på vad pengarna räcker till. Då känns det som slöseri att gå på café.

Kvinnor har vaknat till insikt om sin pension

Bland aktieplacerare är Haapanen känd som en erfaren placerare som generöst delar med sig av sin erfarenhet och lättbegripliga tips. Genom sin egen verksamhet vill hon uppmuntra speciellt kvinnor att börja investera.

– Jag har inte ärvt någonting, utan så småningom genom att investera själv byggt upp ett arv för mig själv. Var och en kan göra detsamma.

– Det är aldrig för sent att börja investera. Jag känner människor som börjat i 70-årsåldern.

Hon är förargad över att det i många familjer fortfarande är mannen som sköter ekonomin. Kvinnorna kommer kanske inte att tänka på hur de ska klara sig som pensionärer eller vilken ekonomiskt trygghet de har om det sker något oväntat i livet. Haapanen blev själv plötsligt änka, men hon behövde inte bekymra sig för ekonomin mitt i den stora sorgen.

Lyckligtvis har allt fler kvinnor vaknat till insikt om att de behöver tänka på sina penningaffärer.

Hon har grundat en egen börsklubb för kvinnor, som ger kamratstöd och information till kvinnor som är intresserade av att investera. Dessutom håller hon föredrag om aktieinvesteringar på olika evenemang.

– Lyckligtvis har allt fler kvinnor vaknat till insikt om att de behöver tänka på sina penningaffärer. De förstår att man lever och behöver pengar också när man är pensionerad. En oro för hur pensionen ska räcka till är en viktig orsak att börja spara i aktier.

Arbetspensionspengarna är i kunniga händer

Haapanen anser att finländarnas ekonomikunskaper varierar mycket. Hon kan inte tänka sig att man i Finland skulle införa en sådan modell som i Estland, där den som betalat in till arbetspensionen kan ta ut hela sitt pensionskapital på en gång och använda pengarna hur hen vill.

– Det finns skillnader i hur folk använder pengar. Om alla pengar i världen delades jämnt, skulle det efter en tid finnas människor som har slösat bort allt de fått. En del kan däremot skaffa mera pengar med pengarna.

Haapanen är en varm anhängare av det finländska systemet, där arbetspensionsbolagen investerar de fonderade delarna av arbetspensionsavgifterna så betryggande och effektivt som möjligt. För att trygga framtida pensioner tycker hon det vore på sin plats att försöka öka placeringsavkastningen genom att öka aktievikten i placeringarna.

– Börsaktier har traditionellt varit den lönsammaste placeringsformen på lång sikt. Därför skulle det kunna vara motiverat att öka aktievikten.

Haapanen litar på arbetspensionsbolagens förmåga att fatta goda investeringsbeslut. Hon drar också själv nytta av arbetspensionsbolagens sakkunskap i sina egna investeringsbeslut.

– Om något arbetspensionsbolag har investerat i något bolag på Helsingforsbörsen är det också ganska tryggt för en småplacerare att investera i bolagets aktie. Arbetspensionsbolagen undersöker sina placeringsobjekt mycket noga. Därför lönar det sig att följa dem.

Si och så med ekonomikunskaperna

Omsorgen om sin egen pension är en väsentlig del av ekonomikunskaperna, där finländarna har en del att bättra på. Det visar en undersökning som justitieministeriet låtit Vasa universitet och Pellervon taloustutkimus göra.

Mest är det unga vuxnas ekonomikunskaper som behöver bättras på. Människor i åldern 40–49 år har däremot de bästa ekonomikunskaperna.

I fråga om attityder till ekonomin är äldre människor klart försiktigare och mindre impulsiva än unga vuxna.

Ekonomikunskaperna är desto bättre ju högre utbildning svararen har. Företagare får också högre poäng för ekonomikunskaperna än övriga befolkningsgrupper.

Text: Matti Remes