Avkastning, men inte till vilket pris som helst

Keva, som investerar en stor del av den offentliga sektorns pensionsmedel, beslöt i september att höja risknivån i sin placeringsportfölj. Målet är att få högre avkastning på placeringstillgångarna på lång sikt.

Samma sak diskuteras inom den privata sektorns arbetspensionsförsäkringsbolag, vilkas risktagning begränsas av solvensreglerna.

– Jag förhåller mig positivt till att risknivån höjs i ett långt tidsperspektiv. Det finns utrymme för höjning av hela arbetspensionssystemets risknivå, säger placeringsdirektör Kari Vatanen på arbetspensionsbolaget Veritas.

Jag förhåller mig positivt till att risknivån höjs i ett långt tidsperspektiv. Det finns utrymme att höja hela arbetspensionssystemets risknivå. På det sättet förbereder vi oss på det som kommer att ske om 20-30 år.

Kari Vatanen Veritas

Han anser att en höjning av risknivån är ett sätt att förbereda sig på det som sker om 20–30 år.

– För närvarande verkar finansieringen av arbetspensionssystemet vara i bra balans. Vi vet emellertid redan nu att försörjningskvoten kommer att försvagas i framtiden. Det kan man bereda sig på genom att höja risknivån småningom.

Mer risk på aktiemarknaden

Avdelningschef Ismo Risku på Pensionsskyddscentralen säger också att det finns goda argument för att höja risknivån. Ökande förväntad avkastning på placeringarna skulle minska den förväntade pressen att höja pensionsavgifterna.

– Samtidigt måste man ändå acceptera en ökad osäkerhet om avgiftsnivån i framtiden. Det påverkar mera dem som betalar avgifter i framtiden än dem som gör det nu, konstaterar Risku.

Det är ingen enkel sak att höja risknivån. Därför kräver det en noggrann analys av möjliga konsekvenser. Någon sådan har jag inte ännu observerat i den offentliga debatten.

Ismo Risku Pensionsskyddscentralen
 

I praktiken skulle en höjd risknivå betyda ökad aktievikt i pensionsbolagens placeringsportföljer. Risku påpekar dock att det inte finns några gratis luncher på placeringsmarknaden.

– Det är ingen enkel sak. En höjning av risknivån kräver därför en noggrann analys av eventuella följder. Någon sådan har jag inte ännu observerat i den offentliga debatten.

Vatanen understryker att placeringsavkastningen kan förbättras på längre sikt med att öka aktievikten. På kort sikt kommer värdeväxlingarna ändå att bli större när risknivån höjs.

– Det bör man vara medveten om i förväg.

Tiden för hög aktieavkastning är förbi

Ännu på 2010-talet fick man se hög avkastning på aktiemarknaden. På Helsingforsbörsen steg kurserna i snitt mer än 15 procent per år, medan ränteplaceringar av god kvalitet samtidigt gav en årsavkastning på drygt tre procent.

– En motsvarande uppgång av aktierna finns inte inom synhåll. På lång sikt har man fått 3–5 procent högre avkastning på aktier än ränteplaceringar, säger Vatanen.

Hurdana risker ska man förvänta sig på aktiemarknaden? För att åskådliggöra saken tar Vatanen USA:s aktiemarknad som exempel. Där kom kurserna ner med ca 45 procent när IT-bubblan sprack vid millennieskiftet.

Efter det tog det tio år tills realavkastningen på aktier igen var på plus. – Man måste vara beredd på liknande ras och dåliga perioder också i fortsättningen. Under aktiemarknadens historia i USA har det emellertid inte funnits längre än 15 års perioder med en negativ realavkastning på aktier, konstaterar Vatanen.

Han anser att de största riskerna för finansieringen av pensionssystemet finns på annat håll.

– De har att göra med den låga nativiteten, vars konsekvenser börjar synas om 20-30 år. Den utvecklingen måste bekämpas för att försörjningskvoten inte ska försvagas.

Utred fördelar och nackdelar

I stället för högsta möjliga avkastning vill Risku hellre tala om att sträva efter avkastning med en optimal risknivå. Det betyder att man försöker finna balans mellan nackdelarna och fördelarna med den ökade risken.

– Man bör också vara beredd på att placeringarna avkastar betydligt mer än väntat. Därför är det viktigt att avtala i förväg om vem de pengarna tillhör.

Risku ser det som en central pensionspolitisk fråga, vem den potentiella nyttan eller förlusten som följer ökad risktagning ska tillfalla.

– Enligt gällande lagstiftning bärs risken i sista hand av dem som betalar pensionsavgifterna. Det borde emellertid preciseras, eftersom definitionen omfattar både nuvarande och framtida betalare.

Risku anser att det skulle vara väsentligt att komma överens om när och hur högre förväntad avkastning beaktas vid fastställandet av pensionsavgiftens nivå.

– Sänkning av pensionsavgiften innan den förväntade avkastningen är verklighet skulle gagna de nuvarande betalarna. Däremot skulle det vara en neutral lösning att beakta högre avkastning först när den har utfallit.

Avkastningens betydelse ökar

Kevas placeringsdirektör Ari Huotari argumenterar för en höjd risknivå med att det annars är svårare att få tillräcklig realavkastning som tryggar en stabil avgiftsnivå på lång sikt.

– Det är klart att höjningen av risknivån ökar riskerna och avkastningssvängningarna på kort sikt. Det är möjligt att avkastningen blir sämre än förväntat. Placeringsavkastningen under ett enskilt år har ändå en mycket liten inverkan på finansieringen av pensionerna.

Det är bra att börja höja risknivån hos oss nu, när det finansiella underlaget för pensionssystemet för Kevas medlemssamfund är starkt. Så kan vi ytterligare säkra pensionsfinansieringen.

Ari Huotari Keva

Han anser att placeringsavkastningens betydelse blir större i framtiden, när pensionsutgifterna ökar snabbare än de inbetalade avgifterna. Hans åsikt är att det är bra att börja höja risknivån nu, när det finansiella underlaget för pensionssystemet för Kevas medlemssamfund är starkt.

– På det sättet kan vi ytterligare säkra pensionsfinansieringen och bidra till att pensionsavgifterna hålls på en rimlig nivå över generationerna, påpekar Huotari.

Enligt Huotari är den viktigaste risken i en pensionsanstalts placeringsverksamhet att man inte uppnår en tillräcklig realavkastning på lång sikt.

–Sannolikheten att det går så blir emellertid hela tiden desto mindre ju längre tidsperioden är.

Av Kevas placeringar i slutet av september utgjorde noterade aktier och aktiefonder 33,1 procent, ränteplaceringar 26,1 procent och kapitalplaceringar 19,4 procent. Fastighetsplaceringarnas andel var 7,5 procent och hedgefondernas 7,3 procent.

–Att öka vikten av noterade aktier är ett typiskt sätt att öka risknivån. Den sammanlagda risken påverkas dock av alla placeringar i portföljen.