Lagen är densamma
Högst uppe i ett ämbetshus i Böle finns försäkringsdomstolen. Den är högsta rättsinstans i arbetspensionsärenden, dvs. dess beslut kan inte överklagas. Försäkringsdomstolen har funnits i hundra år.
En grå novemberdag träffar vi försäkringsrättsdomaren Maija-Liisa Goebel. Hon berättar något som vi redan kan gissa. De flesta besvär gäller pensionsanstalternas avslag på ansökan om invalidpension.
– Det är sällan man får tack för det här jobbet. Men vi kan förklara beslutet för sökanden, säger Goebel.
En domare kan inte heller bevilja mer socialförsäkringsförmåner till sökanden än hen har rätt till.
– Vi är bundna till lagen. Lagen är densamma för alla, betonar hon.
Det som kanske är nytt för en del är att försäkringsrättsdomarna verkligen gillar sitt jobb och arbetar hängivet.
–Tillfredsställelsen kommer sig av att vi får ärenden utredda och och rättvist behandlade, säger Goebel.
Sett från försäkringsdomstolens tak ser vardagslivet på nere på Böle station och det stora köpcentret avlägset och overkligt ut. När man skärper blicken ser man detaljer, som elsparkcyklar som ligger på gatan i duggregnet, en mamma med barnvagn, människor som söker skydd för regnet på busshållplatsen. Vardagshjältar.
Allt fler där nere är nöjda med de beslut som fattas inom pensionssystemet. År för år överklagas färre beslut i högsta instans.
– Mest överklagas det om man av någon orsak inte kommer i beskydd av det välfungerande systemet. Allmänt taget överklagar folk inte pensionsanstalternas beslut särskilt lätt, säger Goebel.
Ålderspensionen är det sällan problem med. När en person uppnår pensionsåldern, brukar det snabbt vara klappat och klart.
Maija-Liisa Goebel
- Ålder: 43
- Arbete: försäkringsrättsdomare sedan år 2012
- Utbildning: Juris magister, vicehäradshövding
- Källor till lycka: de närstående, cykla till jobbet och lyssna på ljudböcker
- Motto: Ibland trasslar det till sig ordentligt, men allt trassel går att reda ut.
Systemet för sökande av ändring i arbetspensionsärenden består av två steg. Pensionsanstaltens eller -bolagets beslut kan överklagas hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Besvärsnämndens beslut kan i sin tur överklagas hos försäkringsdomstolen, som är högsta besvärsinstans.
Ungefär en femtedel av ändringssökandena överklagar nämndens beslut hos försäkringsdomstolen. Den överlägset största ärendegruppen hos nämnden gäller invalidpensioner. Tre av fyra besvär gäller dem.
År 2020 ändrade försäkringsdomstolen nästan 14 procent av besvärsnämndens beslut till ändringssökandens fördel.
– Besvären handlar i allmänhet om att sökanden vill få sin utkomst tryggad genom systemet, säger Goebel.
Förtjänstpensionsärendena, som arbetspensionsärendena ingår i, är en viktig ärendegrupp vid försäkringsdomstolen. De handlar om mångahanda saker och omfattas av arbetspensionslagarna inom den privata och den offentliga sektorn, inklusive sjömän och lantbruksföretagare.
Försäkringsdomstolen behandlar ärenden som gäller utkomstskydd inom hela socialförsäkringen. Det finns ca fyrtio huvudgrupper av ärenden. Ungefär ett dussin gäller arbetspensioner, inklusive rehabilitering.
Bedömningen av arbetsförmåga är den vanligaste orsaken till besvär.
I fjol avgjorde försäkringsdomstolen nästan 5 300 ärenden, varav ca en femtedel gällde förmåner inom arbetspensionssystemet.
– Bedömningen av arbetsförmågan är den absolut största orsaken till besvären, och det handlar det i allmänhet om också i rehabiliteringsärenden. Familjepensionsbeslut överklagas också i viss mån.
–Verkligheten är alltid märkligare än någon lagstiftare kan tänka sig. Det kommer in alla möjliga slag av besvär.
Handläggningstiden för ett genomsnittligt ärende i försäkringsdomstolen är ca nio månader. Ändringssökanden får vänta på avgörandet i 290 långa dagar.
I rehabiliteringsärenden var handläggningstiden i genomsnitt 7,5 månader, i andra förtjänstpensionsärenden 9,9 månader. I år kommer den genomsnittliga handläggningstiden att bli lite högre än året innan.
Försäkringsdomstolens beslut är slutliga och vinner laga kraft med detsamma. De kan inte överklagas.
Under hela 2010-talet har social- och hälsovårdsministeriet ökat insynen i försäkringsläkarsystemet. Antalet besvär har minskat under senare år, fastän avslagsprocenten på invalidpensionsansökningar har höjts. Vad beror det på?
– Det görs ett bra arbete i första besvärsinstansen, dvs. nämnden. Det är kanske därför som antalet besvär hos oss inte blir okontrollerbart. Ändringar av andra socialförsäkringsförmåner påverkar överlag hur många som söker invalidpension, tror Goebel.
Exempelvis aktiveringsmodellen inom arbetslöshetsförmånerna ökade antalet invalidpensionsansökningar.
Goebel säger att det finns skillnader i hur olika pensionsanstalter motiverar sina beslut. Hon vill ändå inte rangordna dem, utan konstaterar att varje anstalt har sin egen kultur kring motiveringen.
– Ibland händer det att någon enskild aktör håller en bättre kvalitet. Beslutsfattarens yrkeskunskap syns om hen har haft mod att förklara motiveringen av besluten.
Yrkeskunskapen syns, om man har haft mod att förklara motiveringen.
Man borde alltid få sökanden att förstå vad avgörandet grundar sig på.
Om arbetet från början görs mycket bra, kommer ärendet inte till försäkringsdomstolen. Det borde gå att läsa i motiveringen hur ärendet har avgjorts och vilka utredningar som har spelat in i det enskilda fallet.
Försäkringsdomstolens beslut bygger i allmänhet på skriftligt material. Muntliga förhandlingar hålls sällan. En sådan kan ordnas t.ex. när det behövs vittnesmål om huruvida ett arbete har utförts i arbetstagar- eller företagarställning.
Det är alltid värt att överklaga. Med det menar Goebel att det inte sker någon förändring, om ingen överklagar. Försäkringsdomstolen är skyldig att se till att ärendet utreds.
Till skillnad från allmänna domstolar behöver sökanden inte kunna åberopa någon viss paragraf. Det räcker att det man är missnöjd med framgår av besvärsskriften.
Försäkringsdomstolen beaktar alltså personens situation på tjänstens vägnar. Det är avgiftsfritt att söka ändring hos försäkringsdomstolen.
För begriplig och högklassig rättskipning
Försäkringsrättsdomarna är engagerade i sitt arbete. Deras mål är att garantera att ändringssökande i ärenden som gäller utkomstskydd har ett begripligt och högklassigt rättsskydd.
I oktober gav Edita ut boken Muutoksenhaku toimeentuloturvassa, där det för första gången ges en bred översikt av tillvägagångssätten inom området.
Boken kom till på initiativ av juristerna Maija-Liisa Goebel och Kimmo Rilasmaa vid försäkringsdomstolen och den redan pensionerade överdomaren Timo Havu.
Den är en efterlängtad handbok för exempelvis jurister och läkare som information om besvärsärenden. Boken belyser temaområdet ur många synvinklar och ger information om rättsliga frågor till såväl förmånshandläggare, socialarbetare som de ändringssökande själva.
Boken ger anvisningar om hur man går till väga. Den berättar alltså om olika rättsfall, vad som i allmänhet leder till att beslut överklagas och hur ärenden behandlas i försäkringsdomstolen.
Innehållet är indelat i nio huvudkapitel med en systematisk studie av handläggningen av besvärsärenden in fråga om utkomstskyddet. Syftet är att öka medborgarnas förtroende och ge insyn i saken. I boken belyser Kimmo Rilasmaa t.ex. hur arbetsförmågan bedöms. Som man kan tänka sig är det inte alltid lätt att avgöra saken. Försäkringsdomstolen och besvärsnämnderna är emellertid skyldiga att avgöra de ärenden som lämnats in hos dem.
Författarna konstaterar att medierna ofta skriver om vanliga människor som strider med socialförsäkringsanstalter och om försäkringsläkarnas ställning. I allmänhet riktas det kritik mot avgöranden som är negativa för ändringssökanden.
I och med att det inte har funnits tillräcklig information att tillgå har besvärsinstansernas verksamhet ibland framträtt i offentligheten på ett sätt som inte har gett en objektiv bild av pensionssystemet och ändringssökandet inom det.
Nu finns det information att få. Boken är en handbok för jurister, förmånshandläggare, socialarbetare och läkare, men inte bara för dem. Också vanliga människor och ändringssökande har nytta av boken.
Anne Iivonen
Muutoksenhaku toimeentuloturvassa – Toimeentuloturva-asioiden käsittely vakuutusoikeuden toimialalla. Edita, 2021, 392 s., på finska, kom ut i oktober och finns också på nätet.