När man arbetar som aktuarie, dvs. försäkringsmatematiker, måste man ha koll på den röda tråden. Samma princip följer Barbara D’ambrogi-Ola i handarbete. Här är hon i Orimattilas dräkt.

Folkdräkter skänker sinnesro

Vad har aktuariearbete och folkdräktssömnad gemensamt? Det vet Barbara D’ambrogi-Ola som är ansvarig försäkringsmatematiker och chef för avdelningen för aktuarie- och analytiktjänster vid Ilmarinen.

Hur väcktes intresset för folkdräkter?

 Handarbete har varit nära mitt hjärta sedan barndomen, min mamma lärde upp mig.

– År 1994 flyttade jag som utbytesstudent från Rom till Uleåborg och det var viktigt för mig att lära mig finska så fort som möjligt. Så jag gick med i Myllyoja kyrkokör och började sjunga på finska.

– Genast den första våren deltog kören i en kyrkokörsfestival och till den behövde jag en folkdräkt. Det blev början på en djupdykning i folkdräkternas märkliga värld.

– Jag förstod snabbt hur många historier som ligger bakom dräkterna. Jag ville ha en egen dräkt och beslöt mig för att delta i en kurs på medborgarinstitutet.

– Jag var ändå lite osäker på om jag har rätt att sy en folkdräkt eftersom jag då inte ännu var finsk medborgare. Dessutom fick jag höra av alla att dräkterna representerade de egna rötterna, och för mig låg de i Italien. Jag ringde till folkdräktsrådet och fick veta att jag fritt kan välja en dräkt, bara jag bär den med respekt. Den principen har jag fortsatt att följa.

– Jag valde dräkten från Tavastland för dess vackra färgers skull. Sen satte jag igång och sy.

– Nu har jag också sytt folkdräkten från Orimattila och som tredje har jag under arbete dräkten från Sakkola-Rautus, den härstammar alltså från det avträdda Karelen.

Bild av ett spänne och brodyrer i en folkdräkt.

Vad har varit glädjande i din hobby?

– Det är roligt att kombinera historia, kultur och sömnad. När man flyttar till ett nytt land vill man lära känna rötterna till dem som bor där.

– Det är ett utmärkt sätt att gå ner i varv, och å andra sidan ser man snabbt resultat av vad man åstadkommit.

– Folkdräkter förenar och skapar gemenskap. Jag har via min hobby lärt känna underbara människor som jag inte annars skulle ha träffat. Man får också mycket stöd i grupper som finns på sociala medier.

Ger din hobby dig motvikt till ditt arbete?

– Aktuariearbetet innebär mycket ansvar eftersom det inte får ske misstag i beräkningarna. Det här gör jag bara för min egen skull. Om jag upptäcker något fel i min dräkt är det bara upp till mig om jag tar upp stygnen eller inte.

– Det känns bra då jag till exempel fått tre broderirader klart. Det ser fint ut när färgerna lyser grant på tyget.

– Jag är en person som njuter av precision. Jag tror inte att jag skulle njuta av en hobby som man gör utan att fokusera. Förutom matlagning – då är jag mer spontan.

– Jag tycker om att lära mig nya färdigheter, och den här hobbyn är full av det. Varje dräkt är unik.

Vad har ditt arbete och din hobby gemensamt?

Mitt arbete är på sätt och vis innovativt och det kräver att man utvecklar nya lösningar. Men man måste ändå komma ihåg var den röda tråden går. Samma princip gäller också när man syr dräkter.

– I båda finns alla svar inte alltid nära till hands. Då måste man fundera hur saken kan åtgärdas. Det gäller att vara uppfinningsrik.

– Dessutom måste man i båda respektera regler, följa anvisningar och lära sig att tillämpa dem.

Hur har ditt liv ändrats av hobbyn?

– Den första dräkten behövde jag för ett uppträdande och det var målet. Sen blev det en hobby som inspirerats av möjligheten att få föra traditioner vidare och av att få uppleva historia här och nu.

– Folkdräktshobbyn har inte ändrat mig som människa, men mitt förhållningssätt har utvecklats. Den har varit ett sätt att kika in i en förfluten tid som jag inte visste något om när jag kom från Italien till Finland.

–  Jag hittade en givande hobby som bär genom livet.

Folkdräkter

Den finländska folkdräktstraditionen sträcker sig 130 år bakåt i tiden. Då föddes intresset för folkminnen och folkdräkter började tillverkas som handarbete. Nu finns det över 400 olika folkdräktsmodeller. Dräkterna tillverkas fortfarande för hand efter ursprungsmodeller. Många tillverkar sina dräkter själva eftersom de upplever tillverkningsprocessen som ett intressant sätt att lära sig något nytt. På sociala medier i Facebooks folkdräktsgrupp finns tusentals medlemmar som är intresserade av dräkter. De som syr folkdräkter beskriver processen som ett sätt att komma i kontakt med den finländska identiteten.

Källa: Taitoförbundet