Läraren Ritva Harvio tycker att skolan är ett ställe med glädje

Klassläraren Ritva Harvio, 64, sitter i ett tomt klassrum i Torpparinmäen peruskoulu i Helsingfors. Ett år har igen gått och nu stundar det efterlängtade sommarlovet.

Harvio arbetade länge för staden och omfattades av den yrkesbaserade pensionsåldern och hade kunnat gå i pension redan som sextioåring. Hon valde ändå att fortsätta till 62 års ålder innan hon ansökte om pension.

Arbetet har inte slutat på pensionsdagarna heller. De två senaste läsåren har hon arbetat som klasslärare i huvudsyssla.

Harvio har undervisat minst 16 timmar i veckan. I praktiken har hon kunnat ordna arbetet så att hon arbetar fyra dagar i veckan och är ledig fredagar.

– Det här arrangemanget fungerar inte nödvändigtvis i alla skolor, men i en enhetlig skola för årskurserna 1–9 har rektorn lyckats ordna arbetet så.

Under det gångna skolåret har Harvio varit klasslärare för en sjätte klass. Arbetsuppgifterna bestod bland annat av helhetsansvaret för klassens undervisning och kontakten med vårdnadshavarna.

– Lärarnas arbete begränsas aldrig bara till undervisningen som sker i klassen. Själv har jag alltid till exempel gjort undervisningsplaneringen efter tiden som tillbringas i skolan.

Ett arbetsliv på fyra årtionden

Det var till stor del en slump att Harvio började arbeta som lärare. Efter gymnasiet var hon intresserad av den humanistiska branschen, högst upp på listan var studier i finska språket och litteraturen.

Ett lärarvikariat under mellanåret efter studentskrivningarna avgjorde ändå riktningen, och Harvio inledde i början av 1980-talet studierna till lärare vid Helsingfors universitet.

Under sitt yrkesliv arbetade Harvio i grundskolor i huvudstadsregionen. Samtidigt kompletterade hon sin kompetens med bland annat speciallärarutbildning.

– De kompletterande utbildningarna och flera olika sorters arbetsuppgifter har gjort grundarbetet mer mångsidigt. Det har varit meningsfullt och motiverande att lära sig mera om saker som intresserar en själv.

Skolan är ett trevligare ställe än sitt rykte

I den offentliga diskussionen har problemen i det finländska skollivet betonats den senaste tiden. Visst finns det sådana enligt Ritva Harvio, men som motvikt vill hon lyfta fram positiva sidor.

– Inte är det så hemskt i skolan, det är i själva verket ett ställe med ganska mycket glädje. Det händer och sker i skolan och man går framåt, huset är ju fullt av unga. Som lärare får man följa med och stödja då eleverna växer och utvecklas.

Enligt Harvio är klasslärararbetet rätt så självständigt och kreativt. Sitt dagliga arbete kan man långt forma som man själv vill inom ramarna för undervisningsplanen.

– Det finns ändå också mycket gemenskap i arbetet. Jag njuter av att arbeta tillsammans med andra. Jag har haft turen att få ingå i trevliga arbetsgemenskaper. Arbetskamraterna betyder verkligen mycket för mig.

Harvio har inte upplevt åldersdiskriminering på sin arbetsplats, även om många av kollegerna åldersmässigt kunde vara hennes barn. Tvärtemot tycker hon det är en stor rikedom att det i arbetsgemenskapen finns personer i olika åldrar och som tänker lite olika.

Stressen tär på lärarnas arbetsförmåga

Klasslärarens arbetsbild är bred, eftersom hen ska bemästra både undervisningsinnehåll och undervisningsmaterial. Enligt Harvio har kraven i arbetet ökat år för år eftersom det utöver det egentliga arbetet dykt upp mycket verksamhet vid sidan om.

– Emellanåt känns det som att tiden inte räcker till för att lära ut grundsakerna då man ska susa hit och dit. Jag önskar att det i skolorna fanns mer tid för lugn och ro än vad det finns nu.

En lärares arbete är inte fysiskt tungt, men en ständig stresskänsla och bullerexponering är enligt Harvio de största riskerna för att kunna behålla arbetsförmågan.

Även enligt en undersökning som Arbetshälsoinstitutet gjorde för några år sedan har klasslärarnas arbetsstress och arbetsmängd ökat. Arbetsbördan ökas bland annat av mångvetenskapliga lärområden och det ökade behovet att stödja elevernas självstyrning.

Harvio säger att en yrkesbana på fyrtio år är till stor nytta i lärararbetet. Framför allt märker man det när svåra saker kommer upp. I fostringsarbetet ingår att läraren försöker hjälpa eleverna med deras personliga problem.

– Jag kan bättre dra en gräns mellan arbete och övriga livet nu än när jag var yngre. En lärare kan i sitt arbete möta också ganska svåra saker, som går igenom det egna känsloregistret. De erfarenhet jag har hjälper mig att hitta metoder för att orka bättre och behandla också svåra saker.

Arbetets meningsfullhet avgör, inte pengarna

Ritva Harvio känner också andra pensionerade lärare som fortsatt arbeta, och de har ofta valt att göra kortare lärarvikariat.

– För mig har det varit naturligare med ett regelbundet arbete som timlärare, eftersom jag då vet klart ramarna för varje vecka.

Lärarlönen ger Harvio tilläggsinkomster utöver pensionen. Pengarna har ändå inte varit avgörande för att stanna i arbetslivet.

– Viktigare än ekonomin är att arbetet är meningsfullt och att det finns flexibilitet så att det går att ordna arbetet så att det passar en själv. Jag skulle knappast ha fortsatt arbeta om jag inte hade möjlighet att arbeta en kortare vecka.

– Jag tror att flexibilitet är den viktigaste saken även för många andra lärare som arbetar under pensionen. Förstås betyder pengarna också en del. Inom kommunsektorn är pensionerna inte astronomiska, och många blir tvungna att skaffa extra inkomster genom att fortsätta arbeta.

Arbetslivet fortsätter ett år åt gången

Enligt pensionsförsäkraren Keva går 28 procent av den kommunala sektorns klasslärare i pension under det följande årtiondet. Harvio anser att pensionärerna är en bra arbetskraftsreserv.

Hon betonar ändå att allt måste grunda sig på frivillighet. Ingen ska ges skuldkänslor om valet efter ett långt arbetsliv är att träda ut ur arbetslivet.

– Men om man vill fortsätta arbeta under pensionen, så varför inte. Arbetet håller sinnet skärpt. Å andra sidan ska man ta i beaktande arbetsförmågan och att motivationen räcker till för arbetet.

Sommarlovet väntar, men i augusti återvänder Harvio tillbaka till skolan som timlärare. Det kommande läsåret ska hon arbeta som speciallärare, vilka det råder skriande brist på.

– Efter att jag gått i pension har jag varje vår frågat mig om jag vill fortsätta ännu ett år. Kanske är nästa läsår det sista, men jag kan inte säga det säkert. Jag får ta en ny titt på saken nästa vår.