Svårt att orientera i begreppsdimma

Postmodernismen väckte stor entusiasm på 1990-talet, då jag inledde mina studier vid institutionen för statskunskap vid Jyväskylä universitet. På ett kvällsseminarium om postmodern liberalism kom vi smått förbryllade till slutsatsen att alla begrepp är subjektiva och oändligt omdefinierbara och människan som agent evigt främmande för andra och också för sig själv.

Postmodernismen har sina styrkor och sina svagheter. I den tid vi nu lever i saknar jag ändå dess sunda påpekande att begrepp är svåra och mångtydiga. Att lyssnaren aldrig förstår det jag säger exakt så som jag tänker mig det, utan tolkar det genom sin egen referensram, kunskapsbas och livserfarenhet.

Talet och begreppen konstruerar verklighet. Ett aktuellt exempel på vikten av att definiera begrepp är hur man talar om invandrare. Invandrarna är inte en enhetlig grupp, utan bara ett brett spektrum av olika undergrupper, inom vilka det ännu finns en enorm mängd olika livssituationer.

Talet är också politiskt. Det handlar om val om vad som sägs och vad som inte sägs. Förenkling av begreppen är ett kraftigt politiskt verktyg med vilket man kan skapa de sinnebilder man vill. Enkla begrepp serverar lyssnaren en bit komplex verklighet i en form som är lockande lätt att svälja. En ansvarsfull talare undviker dock genvägar och väljer det mer komplexa även om risken finns att en del av lyssnarna går sin väg.

Det kan ibland kännas tungt att röra om i begreppssoppan, men det är desto viktigare att det finns mångsidig information som ger perspektiv. Aktörer som erbjuder sådan information bör ihärdigt fortsätta med samhällsdebatten, fast tolkningar och reaktioner varierar och det också uppstår missförstånd.

Många medborgares världsbild byggs upp av dessa diskussioner i traditionella och sociala medier. Eftersom det ändå förs debatt, lönar det sig att vara med i den.

Tuovi Rautjoki
kommunikationsdirektör
Pensionsskyddscentralen
@TuoviRautjoki