Förändringarna i minimipensionen reflekteras också i arbetspensionen

Man tjänar in arbetspension för arbete. Om arbetspensionen blir liten, betalas också en folkpension ut, som samordnas med den intjänade arbetspensionen. Denna samordnade pension betalas under 2023 ut till en sammanlagd maximinivå på ca 1 512 euro.

Staten betalar också en garantipension om pensionsinkomsten är under garantipensionens maximibelopp, som är 922,42 euro i månaden. På så sätt tryggar garantipensionen en minst så här stor pension för varje pensionstagare.

Som låginkomsttagare definieras i allmänhet någon vars utkomst uppgår till högst 60 procent av medianinkomsten (ca 1 350 euro år 2021). Som figur 1 visar hör en stor andel av pensionstagarna till denna grupp. Enligt en undersökning utförd av Pensionsskyddscentralen (PSC) år 2020 klassades 190 000 pensionärer i Finland som låginkomsttagare.

Förhållandet mellan arbets- och folkpension har förändrats många gånger under pensionssystemets historia. Från år 1957 till dess att arbetspensionslagen trädde i kraft bestod folkpensionen av en grunddel som var lika stor för alla pensionstagare, och en understödsdel som betalades ut till mindre bemedlade. Understödsdelens storlek bestämdes av pensionstagarens inkomster och egendom.

Lagen om pension för arbetstagare (APL) trädde i kraft år 1962, och i och med den minskade arbetspensionen inte längre på folkpensionen. År 1966 infördes ett tilläggsstöd för dem som försörjde sig enbart på folkpensionen.

I och med nivåhöjningen på arbetspensionen år 1975 började man minska på folkpensionens understödsdel med arbetspensionen som motivering. Som en del av 1980-talets reformer slogs sedan understödsdelen och tilläggsstödet ihop till en tilläggsdel, vars storlek också höjdes. Även samordningen gjordes mindre sträng, och arbetsinkomster inverkade inte längre på tilläggsdelens storlek, som nu endast påverkades av arbetspensionerna.

I början av år 1996 blev också folkpensionens grunddel pensionsavhängig. Redan i början av följande år slogs folkpensionens basdel och tilläggsdel ihop till den nuvarande folkpensionen, som minskas av andra pensioner. Den senaste reformen skedde år 2011, då en garantipension togs i bruk. Den fastställer en ny miniminivå för pensionerna.

Garantipensionens betydelse har ökat betydligt under de senaste tio åren. Räknat i euro har garantipensionen fram till i år (2023) stigit med en tredjedel, från 687,74 euro till 922,42 euro.

Garantipensionen har också höjts i relation till full folkpension. Om en full folkpension år 2011 utgjorde 85 procent av en garantipension, har motsvarande andel i dag sjunkit till 79 procent. Det här beror på att det under denna tid gjorts fler nivåjusteringar på garantipensionen.

Trots att garantipensionens storlek i euro ökat, har det inte skett någon betydelsefull förändring i antalet människor som lyfter garantipension. Detta beror antagligen på att de senare årsklasserna oftare har tjänat in mera arbetspension. Andelen människor som lyfter både arbets- och folkpension har sjunkit.

Den ökande garantipensionen har inverkat på den intjänade arbetspensionens effekt på den slutgiltiga pensionssumman. Om t.ex. en person som tjänade 1 500 euro år 2011 behövde arbeta och tjäna in arbetspension i 4 år och 6 månader för att det sammanlagda arbets- och folkpensionsbeloppet skulle överskrida garantipensionen, behöver samma person år 2023 (med löneökningen inräknad i årsinkomsten dvs., med inkomsten ca 1 865 euro/år) arbeta och tjäna in arbetspension i 6 år och 7 månader.

För företagare har situationen förändrats än mer, särskilt för dem som försäkrar sin företagarverksamhetenligt den lägsta möjliga FöPL-arbetsinkomsten. År 2011 översteg sådana företagares totalpension garantipensionen när de varit FöPL-försäkrade i 11 år och 6 månader. År 2023 är motsvarande siffra 16 år och 11 månader. För dessa företagare översteg totalpensionen garantipensionen 11 år och 6 månader efter att FöPL-försäkringen tecknats år 2011, medan det i dag (2023) skulle ta 16 år och 11 månader innan samma sker.

För företagare med låg inkomst kan incitamentet att teckna en FöPL-försäkring därför bli lägre.

Beskattningen inverkar också på hur stor del av pensionssumman som blir kvar i handen. Pensioner som överstiger ca 1 070 euro beskattas.

Medan inga skatter betalas på garantipensionen, går det ca 165 euro i skatt på en totalpension på 1 500 euro. Det betyder att en intjänad arbetspension på 1 500 endast ger dig ca 400 euro mer i handen än vad en person som pensionerar sig utan arbetsinkomst får. Ännu år 2011 var denna skillnad ca 530 euro.

För den som får pension från folkpensionssystemet kan arbetslivets inverkan på den slutgiltiga pensionen bli låg, då garantipensionen stiger och beskattningen krymper den andel som blir kvar i handen.

Å andra sidan så inverkar allt arbete efter att garantipensionssumman uppnåtts positivt på den slutgiltiga arbetspensionen. Det är viktigt att en skälig utkomst garanteras också för personer som av en eller annan anledning varit förhindrade att delta i arbetslivet.

Källa:
Kokonaiseläke 2023
Katsaus työeläkkeen, kansaneläkkeen ja verotuksen määräytymiseen. Tekijät: Suvi Ritola ja Samuli Tuominen
Eläketurvakeskuksen raportteja 01/2023