Oklart kring plattformsarbete

Mattransportteknologiföretaget Wolt hör till pionjärerna inom plattformsekonomin i Finland. Ibland är det svårt att få dess nya affärsverksamhetsmodell att passa in i samhällets gamla spelregler. Den centrala frågan är om matbuden som ilar omkring på gatorna betraktas som arbetstagare eller företagare. Det avgör i sin tur vem som ska stå för de lagstadgade socialförsäkringarna.

Enligt Wolts direktör för samhällsrelationer Olli Koski anser företaget att buden borde kunna arbeta som egenföretagare.

– De har full frihet att logga in på plattformen när de vill. De får också fritt godkänna eller avböja transporter, anlita vikarier och ha avtal med flera plattformer.

– Bland annat av dessa skäl är buden inte underställda företagets arbetsledning, vilket är ett kännetecken för anställningsförhållanden.

Tolkningarna varierar

Arbetsrådet, som är underställt arbets- och näringsministeriet kom dock till en annan tolkning i oktober i fjol. Enligt rådets rekommendation är matbud som arbetar för Wolt och konkurrenten Foodora i regel anställda hos arbetsgivaren.

Också regionförvaltningsverket i Södra Finland, som är arbetarskyddsmyndighet, beslöt också i början av november att Wolt-buden är anställda, inte egenföretagare.

I maj i år träffade däremot förvaltningsdomstolen ett avgörande enligt vilket det Wolt-bud som ärendet gällde arbetade som företagare och måste redovisa mervärdesskatt till skattemyndigheterna.

– Buden har betraktats som företagare också av Skatteförvaltningen, Ersättningsnämnden för olycksfallsärenden, Utsökningsverket, besvärsnämnden för social trygghet i ärenden om utkomstskydd för arbetslösa och LokalTapiola i fråga om skadeförsäkring, räknar Koski upp.

De sinsemellan motstridiga besluten är irriterande, anser representanten för plattformsekonomin.

–Både företaget och buden vill ha klarhet i situationen. Osäkerheten gagnar ingen.

Koski hänvisar till en enkät som Wolt låtit Taloustutkimus utföra. Enligt den vill en klar majoritet av buden arbeta som företagare.

Viktigt att få klarhet om socialförsäkringen

Koski känner väl till de synpunkter som framförs i den politiska debatten och arbetsmarknadsorganisationerna, eftersom han tidigare har arbetat bl.a. som chefekonom på FFC, chef för arbets- och näringsministeriets avdelning för företagsfinansiering och innovation och statssekreterare för Europa- och ägarstyrningsministern.

Wolt har anställt Koski för att delta i debatten, besvara kritik och bidra med förbättringsförslag som underlag för beslutsfattandet.

Frågan om klarare social trygghet för de som utför arbete är viktig för plattformsbolagen så att de kan planera sin affärsverksamhet på lång sikt.

– Det viktigaste är att finna en modell där flexibiliteten, som alla parter uppskattar, ska bättre kunna kombineras med skyddsnäten. Företagarstatus är den bästa lösningen för oss, eftersom det erbjuder den frihet som behövs för att man ska kunna ordna med plattformsarbete.

Koski gillar inte arbetstagarorganisationernas förslag om att matbuden ska stå i ett anställningsförhållande och avtala om en varierande arbetstid genom ett s.k. nollavtal. I sådana kan det avtalas om en arbetstid på 0-40 timmar i veckan, vilket innebär att arbetstagaren tar emot de arbetstimmar hen vill ha eller kommer på jobb när hen blir tillkallad.

Wolt har erfarenhet av arbetstagarstatusen från Tyskland, där matbuden enligt lagen ska vara anställda. Enligt Koski har det medfört problem, som förväntat.

– I ett anställningsförhållande måste man avtala om skiften och i praktiken sätta upp effektivitetsmål för arbetstagarna. Arbetet måste också övervakas mera. Skyddsnäten är förvisso bättre för de anställda i den tyska modellen, men modellen passar inte särskilt väl ihop med plattformsarbetet.

Förbättringar med utgångspunkt i det nuvarande

I Finland har Wolt bland annat föreslagit att plattformsföretaget skulle få en möjlighet att betala budens socialförsäkringsavgifter, t.ex. betala in arbetspensionsförsäkringsavgifterna direkt till pensionsbolaget eller erbjuda en försäkring mot olycksfall i arbetet.

Enligt Wolt skulle plattformsarbetarnas ställning också förbättras om de hade en möjlighet att organisera sig och förhandla kollektivt med plattformsföretagen.

Arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna är dock på bred front eniga om att det inte finns behov av att skapa något mellanting mellan anställning och företagarstatus. Koski medger också nu att det lönar sig att försöka göra förbättringar utgående från det nuvarande.

Nu känner lagen till två tydliga kategorier: arbetstagare och företagare. Om det skapades en tredje kategori mellan dessa två, skulle det kunna medföra fler problem än lösningar.

FöPL-systemet behöver slipas

Enligt Koski är det nu av vikt att pensionsförsäkringen för företagare utvecklas så att den också betjänar plattformekonomins behov och förbättrar skyddsnäten för dem som arbetar där.

– Vi hoppas att FöPL-systemet ska fås på en stadigare grund. Företagarnas tendens att underförsäkra sig själv är ett problem som borde kunna lösas i framtida reformer.

Enligt Wolts enkät bedömde 70 procent av de bud som använder plattformen att de kände till företagarnas ansvar för skatter och pensionsförsäkring åtminstone bra.

Koski anser att det ändå behövs åtgärder för att minska underförsäkringen.

– En del av buden tar säkert väl hand om allting, men enligt enkäten upplever ca var tionde att de inte vet vad de är ansvariga för.

En stor del av matbuden har en invandrarbakgrund och kan eventuellt redan på grund av språkkunskaperna ha svårigheter med att förstå hur den sociala tryggheten fungerar i Finland. Bland buden finns också många studerande för vilka tanken på att tjäna in arbetspension kan kännas avlägsen.

– Varumärket för företagarpensionsförsäkringen borde putsas upp så att företagarna ska förstå att det handlar om en försäkring. Man borde säga ännu tydligare att FöPL-inkomsten också påverkar den övriga sociala tryggheten.

Men förtjänar ett matbud tillräckligt med pengar för att skaffa sig själv en tillräcklig social trygghet?

Ja, säger Koski. Den genomsnittliga faktureringen för ett bud som loggat in på plattformen är nu drygt 15 euro i timmen inklusive väntetid. Om man räknar bort företagarens bikostnader och övriga kostnader, återstår ca tio euro beskattningsbar inkomst.

– Det är ungefär lika mycket som en arbetstagare i anställningsförhållande förtjänar för motsvarande arbete.