Vad händer med pensionen när framtidstron tar slut?
Enligt den senaste Ungdomsbarometern är endast 12 % av unga mycket optimistiska om sin framtid, vilket är den lägsta siffran på 30 år. Framtidstro diskuteras ofta, både som en källa till oro, men också som ett sätt att tona ner de utmaningar som vårt samhälle behöver ta itu med. Visst är det viktigt att inte drunkna i negativitet, vi lever trots allt i ett samhälle med mycket gott, men det håller inte att säga att vi ska tala mindre om problemen ”för att inte skrämma upp ungdomen”. För ungdomen är nog medveten oberoende.
Jag är själv av den generation som skämtar om att pensionerna inte kommer att beröra oss – så varför bli insatt i hur dom fungerar? Men det där skämtet blev mindre roligt ju mer jag lärde mig om systemet. När jag följde med diskussionerna kring den senaste pensionsreformen blev det tydligt att rättvisan mellan generationerna är avgörande för hållbarheten. Tyvärr kändes det ibland som att unga och äldre ställdes mot varandra, speciellt i den allmänna samhällsdiskussionen.
Men det som skapade en frustration bland ungdomsorganisationerna var att vi nog hördes, men fick inte rakt vara med och påverka. I en tid då ungas framtidstro är som lägst, hade det varit både inkluderande och förtroendeskapande om vi också fått direkt plats med i diskussionerna. Trots detta var intressebevakningen stark och vi upplevde att positiva beslut också togs i denna reform.
Vi hördes, men fick inte rakt vara med och påverka.
Hur ser då ett pensionssystem ut som unga känner att de har en framtid i? Det måste kännas hållbart. Ett system där man vet hur pengarna används och där också unga ser att deras livssituation och den konstant ändrande arbetsmarknaden är förstådd och beaktad.
Det som är ett starkt hot mot pensionssystemets hållbarhet är ungas låga framtidstro och den växande andel unga personer som faller ut ur arbetslivet innan den egentligen har börjat. Psykisk ohälsa gör att alltför många faller mellan stolarna. Det här är en utveckling som borde ha åtgärdats igår, men en bra dag att börja är också idag.
Många säger att ungdomar är framtiden. Men i verkligheten är vi redan här. Om framtiden speglar den framtidstro vi unga har idag, är det viktigare än någonsin att forma den tillsammans med oss – inte åt oss.
Gästkolumnisten Julia Ståhle är socialpolitisk sakkunnig vid studerandeorganisationen SAMOK.