ARBETSPENSIONSDAGEN

Arbetspensionsdagen år 2020 i lägereldsinspirerade färger. Evenemanget sändes på nätet från PSC:s auditorium i  Östra Böle i Helsingfors. På fotot syns paneldeltagarna,  fr.v. Liisamari Krüger (Elo), Heikki Hiilamo (THL), Katarina Murto (STTK), Heli Backman (SHM) och konferenciern  Annika Damström.
Arbetspensionsdagen år 2020 i lägereldsinspirerade färger. Evenemanget sändes på nätet från PSC:s auditorium i Östra Böle i Helsingfors. På fotot syns paneldeltagarna, fr.v. Liisamari Krüger (Elo), Heikki Hiilamo (THL), Katarina Murto (STTK), Heli Backman (SHM) och konferenciern Annika Damström.

Direktsändning med undantagsarrangemang

På orange mattan

Arbetspensionssektorn kan förnya sig och vid behov möta framtiden försedd med ansiktsmask. Det visar höstens ­Arbetspensionsdag, nr 49 i ordningen. Evenemanget streamades från en orange matta på Pensionsskydds­centralen.

text Anne Iivonen | foto Karoliina Paatos

Arbetspensionsdagen lockade ca 830 deltagare att samlas på nätet som kring en lägereld. Konferencieruppgiften sköttes chosefritt av Annika Damström. Stämningen var som på en aktualitetssändning i tv.

I inledningsdelen fick publiken höra ett linjetal av Pensionsskyddscentralens vd Mikko Kautto, som talade om pensionssystemets uppdrag.

– Arbetspensionen är inte ett socialbidrag utan en rättighet som var och en tjänar in själv genom arbete och avgifter, påminde han.

I den offentliga debatten kretsar intresset dock ofta kring de pensionsmiljarder som aktörerna inom arbetspensionssystemet förvaltar och placeringsavkastningen på dem. De är redskap för att sköta uppgiften. Kautto betonade att arbetspensionssystemets huvudsakliga uppdrag är socialförsäkringens produkt, arbetspensionen som är avsedd som ålderdomstrygghet.

– Med hjälp av denna vår huvudprodukt, arbetspensionen som pålitligt betalas ut månatligen, kan vanliga människor självständigt ha kontroll över sina liv.

Enligt Kautto accentueras pensionsskyddets betydelse ytterligare vid förändringar, såsom vi har fått se nu under coronakrisen.

Kautto anser att arbetspensionssektorn inte behöver ändra riktning, fast världen drabbas av omvälvningar.

– När de som förvaltar pensionssystemet sköter sitt grundläggande uppdrag ökar de tillsammans stabiliteten i samhället, de minskar inte den, betonade Kautto.

Arbetspensionssektorn verkar inte i ett vakuum. I och med att den är en del av den sociala tryggheten, riktas blickar också mot den när spelrummet inom de offentliga finanserna stramas åt.

Kautto är av den uppfattningen att framtida åtgärder mot finansiella risker måste inkludera ett övervägande av automatiska stabilisatorer. Det finns efterfrågan på det för att man bättre ska kunna gardera sig mot demografiska och finansiella risker. Pensionssektorn har också varit tvungen att anpassa sig till en knapp ekonomisk utveckling och negativa räntor, eftersom det inte går att förvänta sig avkastning från räntefonder såsom förr.

Om förmågan att förändra sig vittnar också de ändringar av pensionslagstiftningen som Jaakko Kiander behandlade i sitt anförande. Det har ofta gjorts ändringar. De senaste stora pensionsreformerna trädde i kraft åren 2005 och 2017. Den första förde med sig flexibilitet i pensionsåldern och den senare en stegvis höjning av pensionsåldern. Samtidigt med 2017 års pensionsreform trädde också konkurrenskraftsavtalen i kraft. På det stora hela har reformerna lyckats, eftersom pensionsövergångarna har senarelagts med ett år per decennium ­sedan 1990-talet.

Arbetspensionsdagen serverade också information om den stora socialförsäkringsreformen, placeringsavkastningens framtid i nollräntornas värld och funderingar kring behoven att reformera företagarnas pensionsförsäkring. Dagens avslutades med en paneldiskussion om arbetsförmåga och med faktaboksförfattaren Henri Hyppönens anförande om framtidens ledarskap.

SHM:s kanslichef, ordföranden för PSC:s representantskap Kirsi Varhila har blivit känd för allmänheten när hon har informerat om coronaepidemin. På Arbetspensionsdagen berättade hon om åtgärderna mot epidemin. Hon rekommenderade ansiktsskydd, vilket också syntes i bakgrundsarrangemangen under dagen.

Ur arrangörens dagbok

Under coronahösten var arrangemangen ganska annorlunda än förr. För arrangemangen stod Pensionsskyddscentralens utbildningsenhet och kommunikationsavdelning. Pensionsutbildaren Marina Sirola inledde arrangemangen i våras. Här några utdrag ur Marinas dagbok.

1 Presentationsmaterialet och talarnas anföranden blev klara och färdiga att publiceras strax före evenemanget. På planeringsmötena beslut vi att de som talar ska visa bildserier som stöder deras föredrag. De var säkert till hjälp för deltagarna i det virtuella evenemanget.

2 I maj började vi planera det virtuella rummet och den tekniska plattformen. Vi bestämde oss för att anlita Prospectum, som producerar tjänster för virtuella evenemang. Helt utan överraskningar och hjärtklappningar gick det inte. I kameramannens kalender hade bokningen hamnat på fel dag. Trots det fungerade samarbetet med tjänsteproducenterna sömlöst. När vi hade fått evenemangsplattformen presenterad för oss i maj visste vi redan att den var ett verktyg som passade just våra behov. Hela sommaren funderade vi på om det skulle gå att genomföra evenemanget live och hurdant coronaläget skulle vara i november.

3 Den visuella profilen slogs också fast i maj. Katri Saarteinen på PSC:s kommunikationsavdelning formgav de grafiska elementen och den visuella profilen i orange toner som inspi­rerades av lägereldens värme. På det sättet fick evenemanget uppmärksamhet på nätet och i sociala medier redan i somras. Anmälningstiden började i september och folk började strömma­ in i en jämn takt.

4 Programplaneringen och valet av talare hade inletts redan i februari. Talarna kontaktades för första gången i maj. På det sättet såg vi till att kommunikationsavdelningen med Tuovi Rautjoki i spetsen och vi hade huvuddragen klara i god tid före semestrarna. Sedan behövde programmet bara finslipas. Vi är glada över att vi fick alla de intressanta talare som vi önskade med på Arbetspensionsdagen.

5 Coronaestriktionerna tvingade oss till ett nytänk i fråga om arrangemangen. Ledningen välsignade beslutet att ordna dagen virtuellt i slutet av augusti. Sedan kom marknadsföringen i gång med full fart. Vi tog itu med jobbet med en helt ny drive och med tanken att ärmarna skulle kavlas upp i god tid. Det hände allt möjligt, som man kan gissa, när det bekanta evenemangskonceptet den här gången gjordes på ett helt nytt sätt.

När direktsändningen på nätet sedan startade tisdagen 17.11, förde konferenciern, talarna och sessionsordförandena evenemanget fint i mål. Tekniken och våra kommunikatörer ledde diskussionen virtuellt och vi höll lugnt på med vårt i bakgrunden. Det hela löpte fint.

Marina Sirola

Från förhinder till flexibilitet

I seminariet om reformen av den sociala tryggheten talade forskningsprofessor Pasi Moisio om behovet av ett klarare och mera välfungerande system. I flera decennier har den sociala tryggheten reviderats bit för bit, vilket har resulterat i ett lapptäcke. Tjänster och förmåner har skilts åt. Samtidigt har arbetet, teknologin och befolkningsstrukturen förändrats.

Moisio leder en parlamentarisk kommitté som har till uppgift att definiera problemen till en vägkarta för reformen inom loppet av år 2021. Reformen kommer att pågå under två regeringsperioder. All ­information och källorna hålls öppna för utvärdering.

Enligt Ilmarinens överläkare Maija Haanpää har arbetet blivit flerformigare och kompetenskraven i arbetslivet ökat. Har alla t.ex. tillräckliga digitala kunskaper? Var och en borde dock kunna delta i arbets­livet enligt förmåga, också de som har en partiell arbetsförmåga. – Aktivering segrar alltid över passivering, betonade hon.

Flitfällorna bör minimeras och den sociala tryggheten bör anpassa sig snabbare till människors varierande situationer.

Osmo Soininvaara bidrog med erfarenhetens röst. Han ser några huvudproblem i reformer av den sociala tryggheten. För det första har trepartssamarbetet riggats för att fördela tillväxt: det fungerar bra, när det ständigt finns mer att fördela, men inte längre när kakan inte växer. Förhinder utgörs också av stigberoende och uppdelningen av beslutsfattandet på olika förvaltningsområden. Enligt Soininvaara ­utgörs hinder ofta också av fackförbund och partier, dvs. en vetokrati, där alltför många har vetorätt.

Matti Lumijärvi

Arbetspensionen är inte ett socialbidrag utan en rättighet som var och en tjänar in själv genom arbete och avgifter. Mikko Kautto,Pensionsskyddscentralen
Arbetspensionen är inte ett socialbidrag utan en rättighet som var och en tjänar in själv genom arbete och avgifter. Mikko Kautto,Pensionsskyddscentralen
PSC:s team som stod för arrangemangen. Fr. v. Marina Sirola, Matti Lumijärvi, Tuovi Rautjoki, Katri Saarteinen, Marika Sahlberg, Anne Iivonen och Verneri Aalto.
PSC:s team som stod för arrangemangen. Fr. v. Marina Sirola, Matti Lumijärvi, Tuovi Rautjoki, Katri Saarteinen, Marika Sahlberg, Anne Iivonen och Verneri Aalto.
Maija Haanpää från Ilmarinen och Susan Kuivalainen från PSC.
Maija Haanpää från Ilmarinen och Susan Kuivalainen från PSC.
Harri Kangaskoski  från Elo.
Harri Kangaskoski från Elo.
Hannu Ijäs från SHM
Hannu Ijäs från SHM
Jarkko Soikkeli från Varma.
Jarkko Soikkeli från Varma.
Kirsi Varhila från SHM och Mikko Kautto vid PSC:s ingång.
Kirsi Varhila från SHM och Mikko Kautto vid PSC:s ingång.

Utveckling förutsätter förtroende

FöPL-seminariet fokuserade på FöPL-systemets tillstånd och utvecklingsmöjligheter. Som diskussionsunderlag fungerade iakttagelser från PSC:s tjänstedesignprojekt, som presenterades av utvecklingschef Eeva Poutiainen.

De viktigaste rekommendationerna som projektet gav är regelbundna påminnelser om FöPL-försäkringen till företagarna under deras yrkesbana, branschens gemensamma kommunikation om nyttan av FöPL och utbildning till företagarna.

Arbetsmarknadsdirektör Janne Makkula från Företagarna i Finland betonade vikten av att arbetsinkomsterna fastställs på ett realistiskt sätt.

– Vi är oroade för låga arbetsinkomster. De har dåliga följder för företagarna: den sociala trygg­heten stannar lätt kvar på miniminivå. FöPL är en försäkring, inte en placering. Utveckling av FöPL förutsätter att förtroendet för systemet förbättras.

På seminariet talade också enhetsdirektör Harri Kangaskoski från Elo och avdelningschef Hannu Ijäs från SHM.

Ijäs påpekade att FöPL är en del av den sociala tryggheten. Samma eurobelopp ger likadan trygghet. I den meningen är FöPL alldeles lika bra som ArPL.

– Men vi har företagare i huvudsyssla vilkas arbetsinkomst är på den nedre gränsen för FöPL. Situationen har försämrats med åren – riktningen är alltså fel, sammanfattade Ijäs.

Staten står som garant för FöPL-systemet. Andra försäkringar har ingen sådan garanti. Statens betalningsandel har hela tiden ökat. Ijäs anser dock inte att det är ett problem att staten är med om att bekosta FöPL utan det att arbetsinkomster fastställs till för låga belopp.

SHM:s nya FöPL-arbetsgrupp tar vid där den föregående gruppens arbete avslutades. På agendan finns underförsäkring, sättet att ge anvisningar om arbetsinkomsten och en utvärdering av hur verkställighetsmodellen fungerar.

Tuovi Rautjoki

Balansgången med finansieringen handlar om risktagning

På placeringsseminariet diskuterades trender som höjer ArPL-avgiften. Ökande livslängd och låg nativitet orsakar tryck på avgiften. Utöver dessa nämnde seminariets ordförande Ismo Risku en långsam ökning av realinkomsterna och effekterna av negativa räntor.

Placeringsproffset Mikko Niskanen diskuterade om låga räntor kunde vara till hjälp för dem som placerar pensionsmedel i och med att det nu går att få förmånlig kredit. Tänk om pensionsförsäkrarna skulle utnyttja hävstångseffekten och ta lån för att öka placeringsavkastningen?

Placeringsdirektör Jarkko Soikkeli från pensionsbolaget Varma tog inte direkt ställning till det. Han åskådliggjorde dock att det på världsmarknaden redan länge har funnits en kraftig rörelse neråt i fråga om statslån med högre kreditklassificering. Ett särdrag som bör beaktas i nuläget är också att centralbankerna förr lyckades med att motverka­ inflation, men inte längre under det här millenniet.

Med sin aktuarieblick bidrog Hillevi Mannonen med iakttagelser om den finansiella balansgången. Enligt henne finns det två alternativ: antingen ska solvensregleringen ändras med någon mekanism eller flexi­biliteten i ansvarsskulden ökas. Det handlar helt enkelt om vilkendera sidan av balansräkningen man studerar. Det väsentliga är att tillsammans fundera på vad man vill. Någon bär risken i alla fall.

Anne Iivonen