Under luppen

Kommunalt och privat går ihop

Lika villkor för pensionssystemen

Under den här regeringsperioden ska det tas fram ett lagförslag om en sammans­lagning av det kommunala och det privata pensionssystemet. I praktiken ska Keva spjälkas upp och ett nytt arbetspensionsförsäkringsbolag bildas av den ena delen.

text anne iivonen | foto arkivbilder

Det planeras att en del av Keva ska bilda ett nytt arbetspensionsbolag. En lagändring bereds som bäst och tanken är att det nya bolaget med arbetsnamnet ArPL-Keva ska starta efter en viss övergångstid. I utgångsläget ska det nya ArPL-bolagets kundkrets bestå av kommuner, samkommuner och andra organisationer inom kommunsektorn.

Uppdraget att göra en utredning finns med i regeringsprogrammet. Den innevarande valperioden går ut våren 2023, när det igen är riksdagsval. Lagberedarna siktar på att lagförslaget kan läggas fram för riksdagen år 2022. Tidsplanen­ är inte fastslagen, men enligt en uppskattning kan det nya bolaget grundas t.ex. år 2024. Om det blir så och man går in för en treårig övergångsperiod kan kommunarbetsgivarna år 2027 försäkra sina anställda i vilket arbetspensionsbolag som helst, liksom privata arbetsgivare kan välja ­ArPL-Keva.

Aktörerna inom arbetspensionssystemet är överens om målet, vilket är en god utgångspunkt för lagberedningen under de följande två åren. För sammanslagningen har det tillsatts en trepartsarbetsgrupp med en mandatperiod till utgången av år 2021.

Ändringen kommer inte att påverka de försäkrade, dvs. löntagarna, eftersom pensionsförmånerna inte ska ändras. Den andel av de kommunala pensionerna som är bättre än ArPL-pensionsskyddet ska inte heller påverkas utan­ fortfarande skötas av den offentliga sektorns Keva.

Inom kommunsektorn är det särskilt vanligt att pensionsansvaren är långvariga. Sektorn är kvinnodominerad och kvinnor lever längre än genomsnittet.

På lång sikt kommer en sammanslagning av pensionssystemen också att leda till att pensionsavgifterna blir enhetliga. I dag betalar Kevas medlemssamfund, dvs. kommunarbetsgivarna, en lönebaserad pensionsavgift som är lika hög som den genomsnittliga ArPL-avgiften. Utöver­­­ den betalar kommunarbetsgivarna också en pensionsutgiftsbaserad avgift. Tillsammans (28,35 procent i snitt) utgör dessa ca fyra procentenheter mer än den avgift som privata arbetsgivare betalar till sina pensions­bolag. Inom den privata sektorn är den genomsnittliga arbetspen­sionsförsäkringsavgiften 24,40 procent av löne­summan.

Avsikten är att ArPL-Keva får med sig det pensionsansvar som uppkommit enligt ArPL och täckningen och solvens­kapitalet för det. Av vilken storleksklass de är känner man inte ännu till. Solvensgraden kan bestämmas t.ex. enligt medianen för de nuvarande arbetspensionsförsäkringsbolagen. På det sättet ska det nya bolaget ha en så jämlik konkurrensställning med de andra som möjligt.

Avsikten är att på ett lämpligt sätt lösgöra en del av ­Kevas kapital som s.k. neutraliseringsavgift för att ­ArPL-avgiften inte ska höjas till följd av sammanslagningen.

Pensionsskyddscentralens långsiktiga kalkyler visar redan att också ArPL-avgiften åren 2050–2085 kan bli högre än 30 procent av lönesumman. Framtiden kan alltså föra­ med sig betydligt högre pensionsavgifter.

Beredningsgruppens ordförande är Hannu Ijäs, som är chef för ministeriets pensionsförsäkringsenhet. Han vill inte peka ut vinnare eller förlorare vid sammanslagningen. Ijäs säger att det handlar om hela arbetspensionssystemets bärkraft och riskhantering på lång sikt. Han betonar att det finns rationella ekonomiska grunder för sammanslagningen. Den gör också finansieringen av pension­erna och pensionsutgifterna mer förutsebara.

Inom kommunsektorn har servicestrukturen och sätten att producera tjänster ständigt förändrats. Om pensionssystemen är separata kan detta påverka finansier­ingsunderlaget för dem.

–Det är förnuftigt att bereda sig på en eventuell obalans i kommunekonomin också med tanke på arbetspensionssystemet, säger Ijäs.

–Det krympande systemet drabbas av ett tryck att höja avgiften och det växande av ett tryck att sänka den, säger Kevas finansieringsdirektör Allan Paldanius, som är sakkunnigmedlem i sammanslagningsarbetsgruppen. Han menar att en sammanslagning av pensionssystemen eliminerar denna risk.

Finansministeriet ansvarar för de offentliga finanserna­, också kommunernas. Det övervakar också Kevas förvaltning. Överdirektör Jani Pitkäniemi vid ministeriets kommun- och regionförvaltningsavdelning har en liknande syn på saken som Ijäs. Pitkäniemi säger att den kraftansträngning som reformen nu kräver kommer att ge konkret nytta under senare decennier.

Trepartsbered­ningen är i gång

En sammanslagning av det kommunala pensionssystemet och arbetspensionssystemet för den privata sektorn är inskriven som ett mål i regeringsprogrammet.

En arbetsgrupp som bereder sammanslagningen har tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet och finansministeriet. Dess mandat­period inleddes i augusti och den ska utarbeta ett förslag i form av en regeringsproposition före­ utgången av år 2021.

Trepartsarbetsgruppen består av represent­anter för statsmakten och arbetsmarknads­organisationerna samt pensionssakkunniga. Gruppen inledde sin verksamhet i augusti.

Berednings-
arbetsgruppen

Hannu Ijäs, direktör, SHM (ordförande)

Jani Pitkäniemi, avdelningschef, FM (vice ordförande)

Inka Hassinen, konsultativ tjänsteman, SHM (sekreterare)

Jouko Hämäläinen, arbetsmarknadsjurist, KT Kommunarbetsgivarna

Ulla Hämäläinen, finansråd, FM

Samppa Koskela, jurist, STTK

Sinikka Näätsaari, chef för pensionspolitik, FFC

Katri Ojala, ledande sakkunnig, Akava

Vesa Rantahalvari, ledande sakkunnig, Finlands Näringsliv EK

Tarja Taipalus, övermatematiker, SHM

Antti Tanskanen, sakkunnig, EK

Sakkunnigmedlemmar:

Heli Backman, direktör, Pensionsskyddscentralen

Marja Isomäki, lagstiftningsråd, FM

Pasi Mustonen, direktör, Varma (privata arbetspensionsbolag)

Allan Paldanius, finansieringsdirektör, Keva

Minna Punakallio,chefekonom, Kommunförbundet

Erik Strömberg, regeringsråd, SHM

Suvi-Anne Siimes, verkställande direktör, TELA