SAKKUNNIG

Invandring minskar trycket att höja pensionsavgiften

Till följd av låg nativitet och ökande livslängd utsätts pensionsavgifterna för ett avsevärt höjningstryck på lång sikt. Ökad invandring skulle minska höjningstrycket.

De som förvärvsarbetar betalar största delen av de löpande pensionerna vid respektive tidpunkt. Den förvärvsaktiva befolkningens arbetsinsats har en avgörande betydelse för arbetspensionssystemet.

I rapporten Skenaariolaskelmia muuttoliikkeen vaikutuksista eläkejärjestelmän kestävyyteen (Scenariokalkyler om migrationens inverkan på pensionssystemets hållbarhet) behandlar jag migrationens inverkan på befolkningsstrukturen och sysselsättningen och genom dem på pensionsutgiften och avgiftsnivån.

Personer som flyttar in i landet är i regel i vuxna i arbetsför ålder eller barn. Det innebär att invandringen föryngrar befolkningen och minskar äldreförsörjningskvoten. Dessutom är nativiteten i en del invandrargrupper betydligt högre än bland Finlandsfödda. Åldersstrukturen föryngras i synnerhet genom att personer som hör till dessa grupper flyttar in i landet (figur 1).

En yngre åldersstruktur minskar antalet pensionstagare i proportion till de sysselsatta och därigenom pensionsutgiften i proportion till lönesumman. Hur stor effekten blir är beroende av hur väl de nyanlända och deras efterkommande blir sysselsatta.

I rapporten grupperar jag invandrarna enligt födelseland i tre grupper utgående hur lätt de har att placera sig på arbetsmarknaden, dvs. lätt, medelmåttigt eller svårt.

Syftet med en sådan gruppering är att utreda hur invandrargrupper som placerar sig olika på arbetsmarknaden påverkar befolkningens åldersstruktur, sysselsättningen, pensionsutgifterna och pensionsavgifterna. Jag antar att tiden i landet har ett positivt samband med placeringen på arbetsmarknaden och att andra generationens invandrare har lättare att få arbete än deras föräldrar.

Enligt Pensionsskyddscent­ral­ens långsiktiga prognoskalkyl¹ behöver ArPL-avgiften höjas kraftigt på århundradets senare hälft, när ArPL-utgiften procentuellt ökar till följd av förändringen i befolkningsstrukturen. I kalkylen antas nettoinvandringen vara 15 000 personer per år. Det totala fruktsamhetstalet, dvs. det genomsnittliga antalet barn som en kvinna får under sin livstid, antas vara 1,45.

Trycket att höja arbetspensionsavgiften skulle minska om nettoinvandringen ökade. Om invandringen bland de grupper som har lätt eller medelmåttigt lätt att placera sig på arbetsmarknaden ökade med 10 000 personer, skulle trycket att höja ArPL-avgiften minska med ca en procentenhet kring mitten av seklet och med ca två procentenheter i slutet av kalkylperioden, år 2085.

Också en motsvarande ökning av invandringen i den grupp som har svårare att placera sig på arbetsmarknaden skulle sänka ArPL-avgiften jämfört med baskalkylen, till följd av en yngre åldersstruktur. Effekten skulle vara mindre ända till den senare hälften av 2060-talet än i scenarier där invandrarna kommer från grupper som placerar sig bättre på arbetsmarknaden. På lång sikt jämnar skillnaden mellan scenarierna ut sig eftersom barn till personer som invandrat placerar sig bättre på arbetsmarknaden och en längre tid i landet har ett positivt samband med sysselsättningen.

Bland personer födda i Finland har sedan 1990-talet fler flyttat utomlands än flyttat tillbaka. Av dem som numera flyttar in i landet hör största delen till den grupp som placerar sig väl på arbetsmarknaden. Å andra sidan är de som hör till denna grupp också de som sannolikast flyttar bort från Finland. De för vilka det är svårare att hitta sin plats på arbetsmarknaden stannar däremot sannolikare i Finland än andra invandrare.  

Snabbast och effektivast skulle trycket att höja avgiften minska om utflyttningen från landet minskade. Om utvandringen minskade med 10 000 personer per år skulle åldersstrukturen föryngras mindre men sysselsättningsgraden öka mer än vid ökade invandring.

Fram till mitten av seklet skulle arbetspensionsutgiften och -avgifterna minska mer än vid ökad invandring. Det beror på en högre sysselsättningsgrad. Efter det skulle utgifterna och avgifterna öka mer än i scenarierna med ökad invandring, eftersom de som flyttar in i landet i genomsnitt är yngre än de som flyttar ut.

Skenaariolaskelmia muuttoliikkeen vaikutuksista eläkejärjestelmän kestävyyteen. Eläketurvakeskuksen raportteja 09/2019

¹ Tikanmäki H., Lappo S., Merilä V., Nopola T., Reipas K., Sankala M. (2019): Lakisääteiset eläkkeet -pitkän aikavälin laskelmat 2019. Eläketurvakeskuksen raportteja 02/2019. Reipas K. (2019): Korjaus raportin Lakisääteiset eläkkeet -pitkän aikavälin laskelmat 2019 laskelmiin.

6 scenariokalkyler med olika migrationstal

Scenariokalkyler om migrationens inverkan på pensionssystemets hållbarhet presenteras i en färsk rapport från Pensionsskyddscentralen. I den studeras migrationens inverkan på befolkningsstrukturen, sysselsättningen och genom dem på pensionsutgiften och pensionsavgiftens nivå.

Scenario 1.1 Nettoinvandring 25 000 personer per år, alla grupper.

Scenario 1.2 Nettoinvandring 5 000 personer per år.

Scenario 2.1 Nettoinvandring 25 000 personer per år, ökad ­invandring i den grupp som har lätt att placera sig på arbetsmarknaden

Scenario 2.2 Nettoinvandring 25 000 personer per år, ökad ­invandring i den grupp som placerar sig medelmåttigt på arbetsmarknaden.

Scenario 2.3 Nettoinvandring 25 000 personer per år, lökad invandring.

Scenario 3 Nettoinvandring 25 000 personer per år, utvandringen minskar med 10 000 personer per år.

I Pensionsskyddscentralens långsiktiga baskalkyl har nettoinvandringen uppskattats till 15 000 personer per år.