internationellt

Barnet har

pensionen med sig

För ett pensionssystem är barn en investering. När barnen uppnår arbetsför ålder betalar de pensionsavgifter som kommer föräldragenerationen till gagn. Borde det inom pensionssystemet därför styras inkomstöverföringar till småbarnsföräldrar?

text Niko Väänänen | illustration Markku Laitinen

En styrka hos det inkomstrelaterade arbetspensionssystemet i Finland är att det sporrar till att arbeta: ju mer pensionsavgifter du betalar för din lön, desto mer pension får du. Det är säkert en sak som motiverar till att ta emot arbete.

I ett sådant system måste man också se till att människor har en möjlighet att bilda familj utan att pensionen blir alltför mycket lidande. Vi behöver ju framtida pensionsbetalare. Fostran av små barn innebär plikter som ofta minskar förvärvsarbetet och förvärvsinkomsterna, i synnerhet för kvinnor.

I många länders arbetspensionssystem har det byggts in kompensationer som riktats till småbarnsföräldrar, antingen båda eller den ena föräldern. Då leder småbarnstiden inte till ett stort hack i pensionsbehållningen. I en del länders modeller kan pensionstillväxten då rentav vara större än för förvärvsarbete enbart. På så sätt har individen incitament att både förvärvsarbeta och bilda familj. Jag har jämfört Finlands och fem andra länders pensionssystem i fråga om hurdana kompensationer för småbarnstiden de erbjuder. I motsats till Finland är det i de andra länderna möjligt att både förvärvsarbeta och få kompensation i pensionen.

I Norge eftersträvar arbetspensionssystemet att garantera ett tillräckligt bra pensionsskydd för den tiden då barnet är under 7 år gammalt. Oberoende av förvärvsinkomsterna tjänar den ena föräldern, i standardfall mamman, in pension som om hon hade en lön som motsvarar 80 procent av medelinkomsten. Detta förbättrar säkert pensionen för föräldrar med låga inkomster, men försvagar samtidigt incitamenten att arbeta.

Kanada har en lite liknande praxis. Där kan den ena föräldern utelämna sju år av småbarnstiden ur pensionsberäkningen, om förvärvsinkomsterna har minskat under den tiden. Också den kanadensiska modellen hjälper mot luckor i pensionsintjäningen under småbarnsåren, men den kan kritiseras för avsaknad av incitament till arbete.

Kompensationerna i Norge och Kanada förutsätter inte att föräldern ska ta ut någon viss social förmån, ­utan endast att föräldern ansvarar för barnets fostran. Utöver dessa finns det länder där det finns både arrangemang för småbarnstiden och incitament till arbete. Det närmare exemplet är vårt grannland.

I Sverige garanteras den av vårdnadshavarna till ett barn under fyra år som har de lägre inkomsterna en pensionstillväxt som minst motsvarar inkomsterna före barnets födelse eller medelinkomsttagare en femtedels höjning av den pensionsgrundande lönen, om hens förvärvsinkomster inte minskar.

I Frankrike som traditionellt satsar mycket på familjepolitik belönas stora familjer: för det tredje barnet får båda föräldrarna 10 procents höjning av pensionen och en möjlighet att gå i full pension vid en lägre ålder­. Den offentliga sektorn i Frankrike har en ännu betydligare pensionsgottgörelse, eftersom man för varje barn efter det tredje ännu får en extra fem procents höjning av pensionen. Den lön som personen har före pension­eringen ­utgör då ett tak.

I Tyskland fattade författningsdomstolen år 1992 ett viktigt beslut där den konstaterade att pensionssystemet diskriminerade flerbarnsfamiljer i och med att deras insats för upprätthållandet av den ekonomiska bärkraften inte beaktades. Efter beslutet har den ena föräldern till barn under tre år beviljats gottgörelse.

I den tyska modellen utökas den pension som personen tjänat in för eget arbete med ett tillägg som är lika stort som pensionstillväxten för en medelinkomsttagare. Medelinkomsttagare tjänar alltså pension som om de hade dubbel inkomst.

I motsats till Finland är det i de andra länderna möjligt att både förvärvsarbeta och få pensionsgottgörelse. Det är motiverat ur många synvinklar – man ser till att det finns incitament att såväl skaffa jobb och stanna på arbetsmarknaden som bilda familj.

I det finska arbetspensionssystemet grundar sig pensionsförmånen för vård av barn på att föräldern får en viss social förmån. Det finns ingen självständig gottgörelse som enbart grundar sig på fostran av barn. På den här punkten skiljer sig Finlands system från de andra. Man kan fråga sig om det bör vara så.

Arbetspensionssystemet är en intergenerationell institution som förutsätter att det utöver pensionstagare alltid finns de som förvärvsarbetar. Det föds nya generationer som i sinom tid kommer ut på arbetsmarknaden och då gör det möjligt för den tidigare generationen att dra sig tillbaka från arbetslivet och gå i pension.

Den minskade nativiteten under hela 2010-talet skapar diskussion inom pensionssystemet och samhället i övrigt. Intresset för barnantalets utveckling har sin grund. En tillräcklig nativitet är en av de pelare som håller pensionssystemet uppe.

Skribenten arbetar som specialsakkunnig i Pensionsskyddscentralens planeringstjänstenhet. I en nyligen publicerad rapport jämför han olika länders sätt att ordna med kompensationer för småbarnstiden för föräldrar.

Kompensationerna i olika länder

Land

Kriterium

Pensionstillväxt enligt

Till vem?

Beviljas

Finland

vård av barn under 3 år som hindrar förvärvsarbete

en månadsinkomst på 742 € i månaden

den förälder som tar hand om barnet och får stöd för hemvård av barn

på ansökan

Norge

barn under 6 år

minst 80 % av medel­inkomsten

mamman, på särskild ansökan pappan

automatiskt

Kanada

barn under 7 år

inkomsterna före barnets födelse

den förälder som tar hand om barnet

på ansökan

Sverige

barn under 4 år

inkomsterna före barnets födelse eller minst 75 % av medelinkomsten eller inkomsterna höjda med inkomstbasbeloppet

ensam vårdnadshavare eller den vårdnadshavare som har lägre inkomst

automatiskt

Tyskland

barn under 3 år

egna inkomster och dessutom medellön

den förälder som tar hand om barnet

automatiskt

Frankrike

nio år av fostran av barn under 16 år

10 % höjning av pensionen för det tredje barnet

båda vårdnadshavarna

automatiskt

Niko Väänänen

Specialsakkunnig

Pensionsskydds­centralen

Jämförelse av sex länder

I rapporten jämförs kompensationerna till föräldrar i sex länder. Exempel på förmåner för småbarnstiden i Finland, Kanada, Norge, Frankrike, Sverige och Tyskland.

Niko Väänänen: Eläkehyvityksiä pienten lasten vanhemmille – kansainvälisiä esimerkkejä, Eläketurvakeskuksen ­raportteja 6/2019.