UNDER LUPPEN

Det hettar till kring

arbetskraftens

rörlighet

Utsända arbetstagares sociala trygghet och löner sätter känslorna i svallning i Europa. I synnerhet Frankrike vill ha stramare reglering.

text peter lindström | foto Lehtikuva

Inom Europeiska unionens område har var och en av oss rätt att börja arbeta i ett annat land. Arbetskraftens fria rörlighet är en av EU:s viktigaste principer. Allt fler arbetstagare och företagare tar vara på denna grundläggande rättighet, som tryggats genom fördrag, förordningar och direktiv.

Exakta siffror om den rörliga arbetskraftens hela volym har ändå ingen. Ett slags indikator på arbetskraftens rörlighet­ är utsända arbetstagare. För sitt utlandsjobb behöver de ett A1-intyg om sin försäkringstillhörighet. Det är lätt för myndigheterna att föra statistik över intygen. År 2017 utfärdades nästan tre miljoner A1-intyg inom EU. Antalet intyg ökade med 22 procent från året innan.

Det är fråga om utsändning av arbetstagare när en arbetsgivare skickar en anställd till ett annat land för att arbeta där på viss tid. Arbetstagare kan sändas ut också i form av ­underleverans, uthyrning av arbetskraft eller intern överföring inom en företagsgrupp.

Knivigt att nå samförstånd

På sistone har denna särskilda grupp inom arbetskraften råkat ut för en allt hetsigare politisk och juridisk debatt. Såväl presidenter som domstolar tar ställning i frågan.

Reglering av utsända arbetstagare hade t.ex. Frankrikes president Emmanuel Macron som ett valtema i presidentvalet år 2017. Temat återkom i EU-valkampanjerna i Frankrike i år. Kritiken som också Macron framfört handlar om att praxis med utsända arbetstagare ger för stora möjligheter att dumpa löner och social trygghet. Den politiska ledningen i Frank­rike menar att A1-förfarandet borde göras mera balanserat. Denna uppfattning bygger på målet att garantera rättvis rörlighet inom EU-området, som Marianne Thyssen, Belgiens EU-kommissionär med ansvar för sysselsättning, rörlighet på arbetsmarknaden, kompetens och sociala frågor, har ställt.

Det har traditionellt varit svårt för staterna att nå samförstånd om hur den sociala tryggheten ska tillämpas på rörliga arbetstagare, eftersom det betraktas som medlemsstaternas interna angelägenhet.

I Frankrike är frågan ännu eldfängd som en molotovcocktail. Också tidigare har det pågått politisk armbrytning om arbetskraftens rörlighet och utsända arbets­tagare. I synnerhet i början av millenniet gick debattens vågor höga.

Nytt direktiv en seger för Frankrike

Arbetsrättsliga frågor som gäller utsända arbetstagare regleras i direktivet om utstationering av arbetstagare. Direktivet garanterar att arbetslandets bestämmelser om ersättningen och dess delar, bl.a. semester och minimilön, tillämpas på utsända arbetstagare. Direktivet reviderades år 2018 och träder i kraft 2020.

– En reform i rätt riktning. Det nya direktivet gör det svårare att dumpa löner och social trygghet mellan medlemsländerna, kommenterar Arnaud Emériau, ordförande för European Social Insurance Platform (ESIP) och chef för de franska socialförsäkringsinstitutionernas EU-representation i Bryssel.

ESIP representerar mer än 40 europeiska socialförsäkringsinstitutioner. Där känner man väl till problemen med att sammanjämka den nationella sociala tryggheten och arbetskraftens rörlighet. I många frågor som berör den sociala tryggheten föredrar medlemsländerna att bevaka sina intressen självständigt. Ordförande Emériau ser ett bra exempel i Frankrike, som lyckades genomdriva sina synpunkter på övervakningen av utsända arbetstagare vid direktivreformen.

– Frankrike lyckades få igenom hårda sanktioner för avsaknad av A1-intyg för arbetstagare. Förändringen sker steg för steg men inbegriper också både arbetsrättsliga och socialförsäkringsrättsliga bestämmelser. Från år 2017 har Frankrike haft en ny bestämmelse för att effektivera övervakningen. Om en arbetsgivare eller utsänd arbetstagare vid övervakning inte kan visa upp ett A1-intyg som krävs, kan arbetsgivaren få böter, om den inte företer A1-intyget för socialförsäkringsförvaltningen inom en månad från övervakningen, berättar Emériau.

Den strikta franska linjen fortsätter

Det finns dock en särskilt omstridd bransch som har lämnats utanför direktivet om utstationerade arbetstagare – internationella landsvägstransporter. Det orsakar konflikter mellan medlemsländerna och kommissionen. Spanien, Portugal, Polen och Ungern medverkade kraftigt till att deras långtradarchaufförer fort­farande kan transportera gods i EU-länderna i enlighet med arbetslagstiftningen i sitt hemland.

Polska transportföretag behärskar mer än en fjärdedel av transportmarknaden inom EU. Portugisiska långtradarchaufförer är i sin tur mycket aktiva i Frankrike. Hur utbrett fenomenet är beskrivs väl av att ca 10 000 portugisiska chaufförer förra hösten hamnade i svårigheter i Frankrike, när Gula västarnas protester förhindrade distributionen av bränsle på många orter.

Frankrike har fortsatt med den strikta linjen i år. I början av året godkände Macron en lag enligt vilken utländska chaufförer som kommer till Frankrike omedelbart efter att ha kommit över gränsen ska få nationell minimilön. EU-kommissionen har gjort lagen stridig för att den inte överensstämmer med den inre marknaden.

En demonstration mot nationalistiska rörelser fyllde gatorna i Wien den 19 maj med skyltar där det stod "One Europa for all".
En demonstration mot nationalistiska rörelser fyllde gatorna i Wien den 19 maj med skyltar där det stod "One Europa for all".
Tårgasmolnen svävar på gatorna i Paris ett par dagar tidigare, när Gula västarna (Mouvement des gilets jaunes) firade att det gått ett halvt år sedan deras protester började.
Tårgasmolnen svävar på gatorna i Paris ett par dagar tidigare, när Gula västarna (Mouvement des gilets jaunes) firade att det gått ett halvt år sedan deras protester började.
En fransk student protesterar i gul väst mot president Emmanuel Macrons reformpolitik i demonstrationen May Day Paris på Första maj.
En fransk student protesterar i gul väst mot president Emmanuel Macrons reformpolitik i demonstrationen May Day Paris på Första maj.

A1-intyg

Den som arbetar tillfälligt i ett annat EU-land kan omfattas av socialförsäkringen i sitt hemland, om hen har ett A1-intyg.

Socialförsäkringsavgifterna för en person med A1-intyg ska betalas till personens hemland och ­inte till arbetslandet. Också pensionen tillväxer i hemlandet.

A1-intyg för personer som blir utsända från Finland utfärdas av Pensionsskyddscentralen.

Den som arbetar i två eller flera EU-länder kan vara socialförsäkrad i endast ett land. Regeln gäller arbetstagare som upprepade gånger byter arbetsland och som arbetar turvis i flera länder, t.ex. förare av transportfordon.

Allt fler jobbar utomlands

År 2017 utfärdade EU-länderna nästan tre miljoner A1-intyg. Mängden har nästan fördubblats sedan 2012.

Flest intyg utfärdades av Polen (574 000), Tyskland (400 000), Spanien (191 000), Slovenien (191 000) och Italien (153 000). Byggbranschen sticker ut som den största sektorn, men också inom transport finns det mycket internationell rörlighet.

Allt fler intyg utfärdas till arbetstagare som jobbar i flera EU-länder. Åren 2010-2017 ökade andelen arbetstagare som arbetade i flera länder från 13 procent till 36 procent.

I statistik som kommissionen offentliggjorde i februari framgår det att det till Finland år 2017 kom ca 23 000 utsända arbetstagare med A1-intyg. Arbetstagarna som blev utsända av utländska företag till Finland kom huvudsakligen från Estland, Tyskland och Polen.

Finland utfärdade i fjol mer än 12 000 A1-intyg till personer som skulle arbeta utomlands, ca två tusen fler än året innan.

Det nya direktivet gör det svårare att dumpa löner och social trygghet.

Arnaud Emériau, ordförande för ESIP.