iStock
iStock

Pensionssystemets hållbarhet bygger på

riskhantering

Pensionssystemet i Finland erbjuder de försäkrade trygghet i många former. Mätt med pensionsutgifterna ökar ­förmånerna snabbt under de närmaste åren, eftersom befolkningen åldras.

text mauri kotamäki

Enligt befolkningsprognosen kommer befolkningsandelen i åldern 65+ att öka med i snitt 25 000 personer varje år under de närmaste tio åren. Enligt Statistikcentralens prognos kommer befolkningen i arbetsför ålder inte att öka nämnvärt, vilket leder till att äldreförsörjningskvoten försvagas. I framtiden kommer det att finnas mera åldringar i proportion till den arbetsföra befolkningen, som betalar skatter och avgifter för arbete.

Delvis är det att befolkningen åldras en följd av att livslängden ökar, vilket är en fin och eftersträvansvärd sak. I början av 1800-talet var den förväntade livslängden för ett nyfött flickebarn lite mer än 30 år, i början av 1900-talet ca 48 år, men år 2016 redan mer än 84 år. Att vi lever längre är ett tecken på bättre hälsa och teknologi och en högre inkomstnivå – allt som allt ökad välfärd.

Den försvagade försörjningskvoten leder till en diskussion om hur pensionerna ska finansieras. En mindre mängd betalare och en större mängd mottagare skapar ett tryck att höja pensionsavgiften. Förstoringsglaset riktas på finansieringen av pensionerna.

Pensionssystemet i Finland är delvis fonderande. Inom den privata sektorn betyder det att 3,5 procentenheter av pensionsavgiften på i snitt 24,4 procent år 2018 fonderas för framtida ålderspensioner. Detta fonderade penningbelopp växer ränta och ränta på ränta år efter år, tills personen går i pension.

Efter det börjar det fonderade kapitalet och det pensionsansvar som hänförts till individen upplösas. Inom den offentliga sektorn uppstår inget motsvarande individuellt beräknat ansvar, vilket betyder att fonderna för den offentliga sektorn snarare är buffertfonder.

Fondering av pensionerna är lönsamt på längre sikt så länge som avkastningen på fonderna är tillräckligt hög. För att vara exakt bör fondavkastningen överstiga ökningen av lönesumman. Det är allt skäl att respektera detta resultat, som döpts till Aarons regel, genom att eftersträva en lämpligt hög avkastning, dvs. placera på ett lönsamt och betryggande sätt.

Under de senaste 20 åren har målet mer än uppfyllts; den reella avkastningen på pensionsfonderna har varit i snitt 4,3 procent medan lönesumman har ökat med litet mer än två procent.

Den del av pensionsutgiften som inte täcks genom att lösa upp pensionsfonder betalas direkt ur arbetspensionsavgiften. I praktiken är det fråga om en direkt inkomstöverföring från löntagarna till pensionärerna. Det är just denna del av pensionsavgiften som höjningstrycket gäller på grund av att befolkningen åldras.

Den ökning av utgiftstrycket som till en stor del beror på att befolkningen åldras kan konkretiseras med en vändning som har skett under det senaste decenniet. År 2009 översteg utgifterna inom den privata sektorn de inflytande avgifterna, med beaktande av verksamhetskostnaderna. Samma förändring skedde inom det kommunala pensionssystemet i fjol. Det kom ändå inte som någon överraskning – man har redan länge insett vilket utgiftstryck befolkningens åldrande medför.

Trots utgiftsökningen är pensionssystemet fortfarande i stora drag finansiellt hållbart. Det är i hög grad pensionsfondernas förtjänst. Genom att lösa upp fonder och använda fondavkastningen kan vi undvika avsevärt större höjningar av pensionsavgiften och trygga pensionssystemets finansiella balans.

Beräkningarna om pensionssystemets framtid bygger dock på antaganden som är förknippade med osäkerhet. Ett sådant är antagandet om sysselsättningsgraden, som antas i snitt uppnå en nivå på drygt 72 procent på lång sikt.

Det finns alltså fortfarande en del att göra för sysselsättningsutvecklingen för att bättre kunna garantera den finansiella balansen. Tills vidare ser det ut som en sysselsättningsgrad på 72 procent kan uppnås på konjunkturcykelns topp, fast den borde vara ett långsiktigt medeltal. Det finns alltså skäl att försöka förbättra sysselsättningen ytterligare också med tanke på finansieringen av pensionerna.

På sistone har nativitetsutvecklingen väckt oro. Nativiteten har minskat varje år under det här årtiondet och det är inte ännu klart hur bestående förändring det är fråga om. Om nativiteten förblir låg skapas det ett tryck att höja pensionsavgiften på lång sikt.

Pensionsfonderna har samlats in för exakt ett användningsändamål, betalning av pensioner. Till dags dato har det uppkommit pensionsansvar, dvs. intjänade pensioner, för ca 650 miljarder euro, varav 200 miljarder euro har fonderats. Fonderingsgraden är något under en tredjedel.

Vi har orsak att vara nöjda över de pensionstillgångar som har samlats in under de gångna åren. Framtiden ser också någorlunda bra ut, även om det finns osäkerhetsfaktorer. Det väsentliga är att vi tar riskerna för finansieringen av pensionerna på allvar redan innan situationen är akut. Det skapar förtroende för vårt pensionssystem också i framtiden.

Karoliina Paatos
Karoliina Paatos

Ordlista

AKTIEAVKASTNINGSBUNDET TILLÄGGSFÖRSÄKRINGSANSVAR Med hjälp av det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret bär arbetspensionssystemet gemensamt en del av risken som orsakas av aktiernas svängningar. Beloppet på det aktieavkastningsbundna tillläggsförsäkringsansvaret beror på hur pensionsanstalternas aktieavkastning i snitt ser ut.

ANSVARSSKULD Ansvarsskulden är en uppskattning av bolagens framtida pensionsutgifter till den del de har fonderats. Den antecknas i bokslutet.

DELVIS FONDERANDE SYSTEM Pensionssystem där pensionerna finansieras med både arbetspensionsavgifter och tidigare insamlade fonder.

FONDERAD ANDEL Den del av en ArPL- eller SjPL-pension som bekostas genom det fonderande systemet. Den fonderade delen är på den pensionsförsäkrares ansvar som har försäkrat ­anställningen. En fonderad del ingår i ålders- och invalidpensioner.

FÖRDELNINGSSYSTEM Pensionssystem där pensionerna finansieras med arbetspensions­avgifterna för respektive år.

NOMINELL AVKASTNING Den årliga procentuella avkastningen på arbetspensionsfonderna, där också höjningen av konsumentpriserna är medräknad.

OFÖRDELAT TILLÄGGSFÖRSÄKRINGSANSVAR Det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret är en del av ansvarsskulden som är avsedd att utgöra en buffert mot svängningar i placeringsverksamheten. Vid granskning av solvensen räknas den som en del av solvenskapitalet.

PENSIONSTILLGÅNGAR Solvenskapitalet och den ansvarsskuld som används vid solvensberäkningen sammanlagt.

REALAVKASTNING Realavkastningen är den årliga procentuella avkastningen på arbetspensionsfonderna som överstiger konsumentprisernas utveckling.

SOLVENSGRAD Solvensgraden räknas som pensionstillgångarnas proportion till ansvarsskulden utan ofördelat tilläggsförsäkringsansvar. Solvensgraden anger med hur mycket pensionsförsäkrarens tillgångar överstiger ansvarsskulden.

SOLVENSGRÄNS Solvensgränsen fastställs så att det med stor sannolikhet finns solvenskapital kvar ännu efter ett år med beaktande av försäkringsrörelsens risker och fördelningen av placeringarna i olika tillgångsslag.

SOLVENSKAPITAL Solvenskapitalet består huvudsakligen av eget kapital, värderingsdifferenser i placeringarna och tilläggsförsäkringsansvar/ofördelat tilläggsförsäkringsansvar. Det är en buffert mot både placeringsrisker och försäkringsrisker.

VÄRDERINGSDIFFERENS Skillnaden mellan det verkliga värdet och det bokförda värdet på placeringar.