LÅG RÄNTENIVÅ

påverkar avkastningen

I en placeringsmiljö där räntenivån är låg och aktierna ställvis värderas högt har det blivit svårare att uppfylla avkastningskravet.

Till följd av den låga inflationen och den rätt svaga ekonomiska tillväxten har centralbankerna fört en stimulerande penningpolitik, vilket har lett till att såväl penningmarknads- som skuldebrevsräntor har sjunkit tydligt under de senaste åren.

De låga räntorna påverkar pensionsförsäkrarnas placeringsverksamhet. Det är viktigt att beakta att det tidvis kan vara utmanande för pensionsförsäkrarna att uppfylla avkastningskravet enligt fonderingsskyldigheten. Fonderingsskyldigheten för pensionsförsäkrarna inom den privata sektorn, dvs. avkastningskravet, består av fondränta (3 %) och två andra delar, vilkas nivå är beroende av pensionsförsäkrarnas genomsnittliga solvens och aktieavkastning.

Om en pensionsförsäkrares placeringsavkastning inte räcker till för att täcka avkastningskravet, måste pensionsförsäkraren fylla på den ur sitt solvenskapital. På längre sikt skulle det medföra utmaningar för pensionsförsäkrarna.

I en placeringsmiljö där räntenivån är låg och aktierna ställvis värderas högt har det blivit svårare att uppfylla avkastningskravet.

För att uppfylla avkastningskravet och givetvis också för att få god avkastning drivs pensionsförsäkrarna att i allt högre grad placera i nya och delvis mer riskfyllda placeringsobjekt än till exempel företags- och statsobligationer med god kreditklassificering.

I fjol var avkastningskravet ca 6 procent. Avkastningskravet ska inte förväxlas med den antagna avkastningen på 3,5 procent som Pensionsskyddscentralen använder i sina långsiktiga kalkyler.

Den antagna avkastningen på placeringstillgångarna eftersträvas på lång sikt, men avkastningskravet ska uppfyllas varje år.

Text Peter Halonen