Diversifiering

är den enda gratislunchen

Pensionspengarna ligger inte i en enda placerares korg.

De förvaltas av 28 pensionsanstalter, både stora och små.

Text Reijo Vanne

Inom placeringsbranschen brukar man säga att den enda gratislunchen är att diversifiera placeringarna. Med det avses att en enskild placerare ska sprida sina tillgångar på olika placeringsobjekt.

Fonderna för lagstadgade arbetspensioner har också diversifierats enligt olika marknadssyner, placerarnas storlek, förvaltningsmodeller och regleringssätt.

Arbetspensionsfonderna förvaltas av 28 pensionsplacerare. Fonderna för den privata sektorn förvaltas av 23 placerare, som samtidigt är pensionsanstalter med full service, dvs. tar hand om pensionsförsäkringar och utbetalning av pensioner. Inom den offentliga sektorn finns fem pensionsplacerare bland vilka endast Keva också sköter pensionsförsäkringar och utbetalning av pensioner.

Inom den privata sektorn finns sex arbetspensionsförsäkringsbolag, femton pensionsstiftelser eller -kassor, Sjömanspensionskassan (SPK) och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt (LPA).

Vad är diversifiering?

Pensionsplacerarna har olika syn på framtida händelser på marknaden. Så undviker man risken för att placeringarna allokeras enligt en enda syn. Det finns skillnader i allokering och riskhalt.

Pensionsplacerarnas storlek varierar mycket. Storleken påverkar i viss mån av vilka och hur stora objekt placeraren är intresserad av.

Arbetspensionsförsäkringsbolagen, pensionsstiftelserna och -kassorna och pensionsplacerarna inom den offentliga sektorn har alla åtminstone litet olika förvaltningsmodeller.

Arbetspensionsförsäkringsbolagen, pensionsstiftelserna och pensionskassorna konkurrerar sinsemellan med sin placeringsavkastning och verksamhetens effektivitet. De övriga har ingen marknadskonkurrens.

Pensionsplacerarna inom den privata sektorn ska uppfylla solvenskraven. Placerarna inom den offentliga sektorn har ingen reglering i den formen.

Är den till någon nytta?

Det finns alltså många sätt att lösa uppgiften att placera arbetspensionspengarna. Det faller sig kanske naturligt att tänka att högst ett av dem kan vara det bästa möjliga och de övriga fel på något sätt.

När verksamheten är förknippad med risker vet man dock aldrig i förväg vad som med facit på hand visar sig vara bäst. Genom diversifiering ser man till att de sämsta alternativen inte utfaller så att de drabbar hela branschen. Diversifieringen bidrar till tryggheten.

Sakkunniga

Reijo Vanne

Direktör

Arbetspensionsförsäkrarna Tela

Mikael Kronholm

Redovisningserxpert

Arbetspensionsförsäkrarna Tela

Eeva Puuperä

Kostnadsfördelningsexpert Pensionsskyddscentralen

Redaktion: Anne Iivonen, Pensionsskyddscentralen

Grafisk formgivning: Cilla Lehtonen, Aste Helsinki Oy

Personfoton: Arbetspensionsanstalternas bildbanker

Utgivare: Pensionsskyddscentralen och

Arbetspensionsförsäkrarna Tela

Bokslutsuppgifterna publiceras i en bilaga till Arbetspension 1:2015.

Uppgifterna finns också på webbplatserna etk.fi och tela.fi

Ordlista

FÖRSÄKRINGSTEKNISK ANSVARSSKULD

Den försäkringstekniska ansvarsskulden är en uppskattning av bolagens framtida pensionsutgifter till den del de har fonderats. Den antecknas i bokslutet.

KUNDÅTERBÄRING

En återbäring till ArPL-försäkringstagarna i form av en sänkning av ArPL-försäkringsavgifterna för avtalsarbetsgivare. Återbäringarna fördelas på försäkringarna i proportion till de samlade fonderna och inbetalda avgifterna. Arbetstagarna får en motsvarande sänkning av arbetstagarens pensionsavgift som tas ut från lönen. Det belopp som används till kundåterbäringarna bestäms utifrån pensionsbolagets solvens och omkostnadsöverskott. Kundåterbäringen utdelas ur det fördelade tilläggsförsäkringsansvaret.

NOMINELL AVKASTNING

Den årliga procentuella avkastningen på arbetspensionsfonderna, där också höjningen av konsumentpriserna är medräknad.

OFÖRDELAT TILLÄGGSFÖRSÄKRINGSANSVAR

Det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret är en sådan del av ansvarsskulden som är avsedd att utgöra en buffert mot svängningar i placeringsverksamheten. Vid granskning av solvensen räknas den som en del av solvenskapitalet.

OMKOSTNADSDEL

I arbetspensionsbolag en del av ArPL-försäkringsavgiften, med vilken man täcker kostnaderna för t.ex. skötseln av försäkringar, prövningen av pensionsansökningar och utbetalningarna.

REALAVKASTNING

Den årliga procentuella avkastningen på arbetspensionsfonderna som överstiger konsumentprisernas utveckling.

SOLVENSGRAD

Solvensgraden räknas som solvenskapitalets förhållande till ansvarsskulden utan ofördelat tilläggsförsäkringsansvar och utjämningsbelopp.

SOLVENSGRÄNS

Solvensgränsen fastställs så att det med stor sannolikhet finns solvenskapital kvar ännu efter ett år med beaktande av försäkringsrörelsens risker och fördelningen av placeringarna i olika tillgångsslag.

SOLVENSKAPITAL

Från början av år 2013 mäts solvensen med solvenskapitalet, där också utjämningsbeloppet räknas med. Det är en buffert mot både placeringsrisker och försäkringsrisker.

UTJÄMNINGSBELOPP

Utjämningsbeloppet är en buffert för försäkringsrörelsen. Det finns till med tanke på variationer hur länge ålderspensioner betalas och hur många invalidpensioner som beviljas. Det är också en buffert mot premieförluster.

VÄRDERINGSDIFFERENS

Skillnaden mellan det verkliga värdet och det bokförda värdet på placeringar.