Forskning

Axel Börsch-Supan besökte Pensionsskyddscentralens forskningsseminarium i september.
Axel Börsch-Supan besökte Pensionsskyddscentralens forskningsseminarium i september.

”Flexlösningarna har misslyckats”

De flexibla pensionslösningarna i OECD-länderna är verkningslösa, anser professor Axel Börsch-Supan som besökte Pensionsskyddscentralen i september. Höjd åldersgräns kan dock inte vara det enda verktyget. Flexibla lösningar behövs eftersom alla inte har samma möjligheter att jobba länge.

text Antti Karkiainen | foto Vesa Laitinen

Största delen av de europeiska flexibla pensionslösningarna har misslyckats, säger den tyske professorn Axel Börsch-Supan från Max Planck-institutet i München.

Börsch-Supan besökte Pensionsskyddscentralens forskningsseminarium för att presentera resultaten från undersökningen Dangerous Flexibility som publicerats i tidningen Economic Policy. Undersökningen granskar flexibla pensionslösningar i nio OECD-länder. För Finlands del fokuserar sig materialet på 2005 års pensionsreform, och omfattar åren 1989–2013.

Enligt professorn höjde de pensionsreformer som innehöll flexibla lösningar sysselsättningsgraderna bland 55–64-åringarna i nästan alla länder, även i Finland. Den faktiska inverkan var ändå neutral eller negativ: det totala beloppet arbetstimmar sjönk eller stannade på samma nivå i alla förutom två länder.

– Resultaten visar att flexibiliteten lockar i förhållande till den framtida pensionen: antingen fick man fri­tiden för billigt eller så var belöningen för arbete inte tillräckligt bra, berättar Börsch-Supan.

Enligt honom kan de flexibla lösningarna i pensionssystemen inte motiveras med att de gör det lättare att orka i arbetslivet. Enligt ett brett enkätmaterial från forskningsprojektet SHARE uppskattar européerna i åldern 60–69 i stora drag att hälsan är lika bra. De allvarliga hälsoproblemen börjar först efter 75 års ålder.

Mångsidighet efterfrågas

Enligt Pensionsskyddscentralens direktör Mikko Kautto förlänger flexibla pensionslösningar inte arbetslivet lika effektivt som en höjning av pensionsåldern.

En höjning av åldersgränsen kan ändå inte vara det enda verktyget när pensionsreformer görs. Olika åtgärder borde inte ses som alternativ som utesluter var­andra. Det finns användning för båda, om helheten är i balans.

– Det behövs också flexibilitet i pensionssystemen. Man kan inte ta för givet att alla har samma förutsättningar att förlänga sina arbetsliv, berättar Kautto.

I Finland har flexibiliteten stramats åt

I 2005 års reform ändrades pensionsåldern till att bli mer flexibel: man kunde gå i pension mellan 63 och 68 års ålder. Flexibiliteten minskades dock genom att villkoren för deltidspension stramades åt. En gradvis utfasning av individuell förtidspension och arbetslöshetspension inleddes.

– Pensioneringsåldern har hittills stigit för att förtidspensionerna ändrats, inte till följd av att pensionsåldern blivit flexibel, berättar Kautto.

Den senaste pensionsreformen trädde i kraft i Finland år 2017. Utöver ändringarna i åldersgränserna infördes arbetslivspension. På samma gång upphörde deltidspensionen och ersattes av partiell ålderspension.

Det är för tidigt att uppskatta de långvariga effekterna av den partiella ålderspensionen Det vet vi ändå att av dem som tagit ut partiell ålderspension fortsätter 60 procent att arbeta som normalt och 40 procent har minskat på sin arbetsinsats eller slutat arbeta.

Man kan inte ta för givet att alla har samma möjligheter att förlänga sitt arbetsliv.

Mikko Kautto, Pensionsskyddscentralen

Antingen fick man fritiden för billigt eller så var belöningen för arbete inte tillräckligt bra.

Professor Axel Börsch-Supan, Max Planck-institutet