expertartikel

För- och nackdelar med deltidspensionen

Under trettio års tid var det möjligt att pensioneras med deltidspension innan den upphörde som pensionsform år 2017. Deltidspensionärerna ansåg att systemet var bra, men finansiärerna såg förmånen som dyr och onödig.

När deltidspensionen trädde i kraft i Finland år 1987 var modellen med succesiv pensionering inte unik. I övriga Europa fanns redan olika sorters program för arbetsnedtrappning med pension och deltidspensionsmodellen i Finland togs nästan som sådan från Sverige.

När successiv pensionering dök upp i europeiska diskussioner på 1960- och 1970-talet, började modellen marknadsföras genom att framhålla nyttan för såväl arbetstagarna, arbetsgivarna som pensionssystemet. Speciellt nyttan för äldre arbetstagare betonades. Deltidspensionen ansågs vara ett sätt att förbereda sig på den livsomställning som övergången till permanent pensionering innebär. Man lyfte fram möjligheten till en mjuklandning i pensionärslivet och hur det skulle gå att undvika pensionschocken som orsakas av en plötslig pensionering.

Successiv pensionering ansågs vara ett sätt att bättre anpassa arbetet till de äldre arbetstagarnas kapacitet. Det ansågs som ett ”naturligt” sätt att träda ut ur arbetslivet: före industrialiseringen gick såväl bönder som hantverkare ner i arbetstakt när de fysiska krafterna blev svagare.

Den pensionspolitiska riktningen ändrades på 1990-talet. Som en följd av den ekonomiska nedgången började man förbereda sig för det förutspådda finansieringsunderskottet genom att slopa vägar till förtidspensionering och genom att på många sätt satsa på förlängningen av arbetslivet. Deltidspensionen hoppades man kunde fungera som ett sätt att förlänga arbetsliv.

I Finland har deltidspensionens för- och nackdelar ofta varit uppe för diskussion. Arbetstagarorganisationerna har under årens lopp lyft fram den positiva inverkan deltidspensionen har på arbetsförmågan. Arbetsgivarorganisationerna igen har ansett att systemet är dyrt och att bevisen på att deltidspensionerna förlänger arbetsliv är svaga.

I Europa finns nu för tiden partiella pensionssystem både i de lagstadgade systemen och i de kollektiva tilläggspensionssystemen. I Storbritannien och Tyskland finns också arrangemang på företagsnivå. I ungefär hälften av EU-medlemsländerna finns antingen lagstadgad eller tilläggspensionsbaserad partiell pension.

En betydande skillnad mellan EU-länderna är att speciellt i de forna socialistiska länderna är de partiella pensionssystemens antal få (se bild 1). Det finns många sätt för successiv pensionering, men gemensamt för dem är möjligheten att minska arbetstimmar med hjälp av pensionsförmåner.

I Finland var intresset för deltidspensionen i början rätt så litet. Först efter ett flitigt informationsarbete och sänkta åldersgränser ökade intresset. Intresset ökade också efter att åldersgränserna för individuell förtidspension hade höjts, vilket stängde alternativa vägar för utträde ur arbetslivet.

Åldersgränserna för deltidspensionen har varierat medan den varit i kraft, som lägst var den nedre ålders-gränsen 56 år. När åldersgränserna har sänkts, har deltidspensioneringarna ökat. Topp-året var 2002, med 16 000 personer som deltidspensionerades. Följande år steg åldersgränsen för deltidspension med två år till 58 år och deltids- pensionstagarnas antal var över 41 000 (bild 2). De som gick i deltidspension hörde oftast till de yngsta åldersklasserna som hade rätt till pensionen oberoende av vad den lägsta pensionsåldern var vid tidpunkten i fråga.

Så gott som hela den tid då deltidspensionen varit i kraft har männen på den privata sektorn va-rit de som antalsmässigt i största utsträckning gått i deltidspension. Det här ändrades i slutskedet av deltidspensionens tid och på 2010-talet var det kvinnor på den offentliga sektorn som antalsmässigt oftast gick i deltidspension.

Enligt resultat från enkäter som Pensionsskyddscentralen ställt till deltidspensionärer har deltidspensionen varit fungerande och enligt deltidspensionstagarna själva ett lyckat arrangemang. De som gått i deltidspension hade valt pensionen av egen vilja. Det tråkiga överraskningarna i anslutning till pensionsövergångarna eller pensionstiden var få. Negativa erfarenheter handlade om arbetshopning, arbetstidsarrangemang och oklarheter som på något vis hade att göra med inkomster (exempelvis bonusar, övertidsarbete).

Deltidspensionstagarnas sinnesstämning var enligt undersökningsresultaten god och den hade förbättrats efter pensioneringen. Deltidspensionen hade gjort det lättare att orka med tungt arbete och hjälpt vid återhämtningen från belastande arbete. Männens och kvinnornas erfarenheter skilde sig inte mycket från varandra.

Deltidspensionens inverkan på arbetslivets längd har undersökts med hjälp av registermaterial och enligt det har tiden i arbetslivet för deltidspensionstagare varit lite längre jämfört med dem som i samma ålder arbetat heltid.

Mervi Takala, Specialforskare, Pensionsskyddscentralen
Mervi Takala, Specialforskare, Pensionsskyddscentralen

Deltidspensionen i korthet

Deltidspensionen var i kraft åren 1987–2016

Deltidspensionstagarnas nedre åldersgränser varierade och man gick i deltidspension oftast ur de yngsta åldersklasserna.

I de flesta europeiska länderna finns antingen en lagstadgad partiell pension eller en partiell pension enligt ett tilläggspensionssystem.