erfarenhetens röst

År 2002 blev Riitta Korpiluoma den första kvinnliga direktören på Pensionsskyddscentralen. Nu ska hon ha mera tid över för hunden Tessu.
År 2002 blev Riitta Korpiluoma den första kvinnliga direktören på Pensionsskyddscentralen. Nu ska hon ha mera tid över för hunden Tessu.

Mångsidigt och meningsfullt:

Ett lyckat arbetsliv

– Jag har fått göra allt som jag velat i arbetslivet.

Så positivt sammanfattar direktör Riitta Korpiluoma sin karriär på Pensionsskyddscentralen.

text Kati Kalliomäki | foto Karoliina Paatos

Internationellt samarbete, ständigt nya saker att lära sig, personalfrågor och intressegruppskontakter är ingredienserna som har fått Riitta Korpiluoma att komma entusiastisk till jobbet dag efter dag.

Vid intervjutidpunkten är det inte många pinnar kvar i muckarkammen, men de som lossnat skulle räcka till för en större frisörsalong. En sådan metafor skulle kanske vara i Korpiluomas egen smak i stället för långtråkiga siffror. Vi kan ändå berätta att det i januari blir 31 år sedan hon kom till Pensionsskyddscentralen.

En direktörspost har hon haft i ca femton år. Hennes ansvarsområde är brett: juridiska frågor av många slag och dessutom den viktiga personalfunktionen. Om antalet underordnade har hon någon gång skämtsamt sagt att de är lika många som hennes egen längd i centimeter.

Låter medarbetarna lysa

Korpiluoma stirrar sig inte blind på siffror, utan ser arbetet som arbete:

–Att leda är arbete på samma sätt som vilken annan uppgift som helst, och som ledare måste man inse att man samtidigt inte själv kan ha en specialistroll. De andra måste få lysa.

Själv har hon också många gånger fått lysa i juridiska sakkunniguppgifter under sin karriär och minns de ögonblicken med värme. Under årens lopp har det funnits gott om arbete med att bidra till beredningen av arbetspensionslagstiftningen.

–Det var väldigt fascinerande att behärska helheter: först fick man påverka som sakkunnig i ministeriernas arbetsgrupper och sedan skriva anvisningar om hur lagen skulle verkställas. Till råga på allt fick man ännu utbilda. Och snart var det dags för någon ny omgång, beskriver hon.

ArPL var en bedrift

Ett stort arbete som Korpiluoma i synnerhet kommer ihåg som ett tecken på gemensam vilja var skapandet av den nya lagen om pension för arbetstagare, ArPL. Hon berättar att det i den gamla lagen om pension för arbetstagare, APL, med tiden hade införts så många detaljerade regler och undantag att utvecklingen helt enkelt måste stoppas. Dessutom var det dags att ersätta pensionslagarna för korttidsanställda byggnadsarbetare mm. och för konstnärer, dvs. KAPL och KoPL, med en helt ny lag.

–Vi började skriva lagarna samman och det var väldigt intressant. Både pensionsexperterna och arbetsmarknadsparterna hade målet klart framför sig. Entusiasmen var stor fast arbetet var enormt och arbetsmarknadsorganisationerna samtidigt hade mycket att kämpa med på annat håll, säger Korpiluoma.

–På något sätt insåg alla som var med att arbetet var viktigt och att resultatet måste bli bra – till och med att språkdräkten måste bli vacker och exakt.

Berömmer arbetsmarknadsorganisationerna

Korpiluoma har mycket gott att säga om arbetsmarknadsparterna:

–Både på löntagarsidan och på arbetsgivarsidan finns det hög kompetens i arbetspensionsfrågor och en insikt om att man är ute i ett gemensamt ärende.

Hon säger att hon ofta har förvånat sig över kritiken mot att arbetsmarknadsparterna deltar i beslutsfattandet om arbetspensionerna.

–Hela arbetspensionen är ju en arbetsmarknadspension! Det var uttryckligen arbetsgivarna och arbetstagarna som beslöt om en så omfattande lösning på hur man skulle trygga människornas ekonomi vid ålderdom och arbetsoförmåga. Så klart ska de ha rätt att bestämma, de står ju också för kostnaderna, konstaterar Korpiluoma.

Entusiasm för det internationella

En av höjdpunkterna under Riitta Korpiluomas karriär var när Finland gick med i Europeiska unionen. Fast det har gått mer än tjugo år sedan dess, börjar hennes ögon fortfarande stråla när hon talar om internationaliseringen.

Då började en ny tid inom pensionssektorn. Dittills hade Finland ingått överenskommelser om social trygghet enskilt med några länder, men plötsligt var länderna mångdubbelt fler och de var alla Finlands partners.

Det finns en särskild värme i Korpiluomas röst när hon nämner de franskspråkiga länder. Själv talar hon både franska och många andra språk. Hon kom in i den brittiska engelskan under en period som rådgivare i Zimbabwe, intresset för italiensk mat har fört med sig italienskan, tyskan är viktig på grund av en syster som är bosatt i Tyskland och de nordiska språken står hennes hjärta nära redan på grund av den geografiska närheten.

Övergången i EU-tiden var ändå inte bara en symfoni av främmande språk.

–Läget var kaotiskt på många sätt. Att komma in i EU-fördragsvärlden krävde väldigt mycket arbete av både oss och arbetspensionsanstalterna, och dessutom blev Fpa indragen i röran, säger Korpiluoma.

Ingen enstöring

Korpiluomas intresse för språk begränsar sig inte till de främmande språken, utan det är ofta direktören själv som lägger sista handen vid en promemoria.

–Vad gör man – när man har grammatik- och kommateringsreglerna i huvudet, så har man, konstaterar hon.

Trots förkärleken för skiljetecken har Korpiluoma inte rykte om sig att vara svårt pedantisk vid förhandlingar eller i arbetsgrupper, tvärtom. Erfarenheten av talrika arbetsgrupper och förståelsen för samhällets strukturer har gjort henne till en skicklig lagspelare.

–Jag är lösningsorienterad. Det är viktigt att förstå vilka nyanser som är viktiga för vem och varför. Jag är dessutom inte den som tycker om att arbeta ensam, säger hon.

Förändringsberedskapen har sina gränser

Inför pensioneringen tycker Riitta Korpiluoma att framtiden verkar ljus för både Pensionsskyddscentralen och hela arbetspensionssystemet.

Man skulle alltså kunna tro att den energiska kvinnan som njuter av sitt arbete behöver bäras ut ur kontoret med milt våld.

–Allt har sin tid. Nu är det en bra tid att lämna rum för efterträdarna och en ny tid. Var och en av oss bär med sig sina egna, åldersbundna erfarenheter.

Korpiluoma efterträds vid årsskiftet av juris kandidat Heli Backman, som började arbeta på Pensionsskyddscentralen redan i augusti.

–Så är det bara, att hur mycket man än vill vara beredd på förändringar, når man gränsen någon gång, konstaterar Korpiluoma, med uppenbar självinsikt.

City och skärgård

Man skulle kunna tro att en effektiv organisatör redan har kalendern fullbokad för pensionärsdagarna.

–Tiden får utvisa det, än så länge har jag inga specifika planer.

Efter att ha funderat en stund tillägger hon att hon ju har en hel del kultur- och litteraturhunger att stilla och att hon förstås gillar att resa, men i övrigt tänker hon lära sig en ny vardag genom att pendla mellan fritidsbostaden på Kimitoön och citybostaden i Helsingfors.

–Från Dalsbruk är det trevligt att göra stadstrippar till city och sedan återvända, säger hon och tillägger att de små resorna kommer att ske i kärt sällskap, maken och hunden. De kommer garanterat att vara nöjda över den ökade gemensamma tiden.

vem?

Riitta Korpiluoma

ålder 64 år

vicehäradshövdning

juridisk direktör på Pensionsskyddscentralen, går i ålderspension i början av 2018

familj: make, en vuxen son och hunden Tessu

Riitta Korpiluomas breda ansvars- område har inkluderat också personalärendena i snart tio år.
–Som jurist var jag redan från förut intresserad av den arbetsrättsliga lagstiftningen, men nu fick jag också sätta mig in i pedagogiska vetenskaper och leadership, som båda är intressanta områden.
Riitta Korpiluomas breda ansvars- område har inkluderat också personalärendena i snart tio år. –Som jurist var jag redan från förut intresserad av den arbetsrättsliga lagstiftningen, men nu fick jag också sätta mig in i pedagogiska vetenskaper och leadership, som båda är intressanta områden.