internationellt

Mika Vidlund, Antti Mielonen, Marja Kiviniemi och Niko Väänänen har studerat arbetsgivarnas och arbetstagarnas pensionsavgifter i olika länder. Rapporten kom ut i november.
Mika Vidlund, Antti Mielonen, Marja Kiviniemi och Niko Väänänen har studerat arbetsgivarnas och arbetstagarnas pensionsavgifter i olika länder. Rapporten kom ut i november.

Jämförelse av pensionsavgifterna

Finland på europeisk medelnivå

Hur höga är våra pensionsavgifter jämfört med andra länder? Kan de sänkas eller måste de höjas för att öka Finlands konkurrenskraft?

Text och data Mika Vidlund

Illustration Jouko Ollikainen

I konkurrenskraftsavtalet ingår en sänkning av arbetsgivarens andel av ArPL-avgiften åren 2017–2020. I gengäld höjs arbetstagarens arbetspensionsavgift steg för steg med sammanlagt 1,2 procentenheter. Som ett ytterligare sätt att komma ur det svåra ekonomiska läget har det bland annat föreslagits en tillfällig sänkning av arbetspensionsavgiften.

Vem betalar vad?

Med det som bakgrund ställer sig oundvikligen frågan på vilken nivå våra pensionsavgifter är jämfört med andra länder.

Vad betalar arbetstagare och arbetsgivare på annat håll? Svar finns i Pensionsskyddscentralens rapport om den totala pensionsavgiftsnivån i olika länder, som kom ut i november. Här följer några plock ur resultaten.

Olika pensionssystem i olika länder

I en jämförelse mellan olika länder är det viktigt att beakta varje lands särdrag. Med tanke på arbetspensionssystemet i Finland är det viktigast att beakta att systemet är så gott som heltäckande. Arbetstagarnas intjäning av lagstadgad arbetspension begränsas inte med löne- eller pensionstak. Hos oss omfattar det lagstadgade pensionssystemet i praktiken alla som förvärvsarbetar, också företagare.

I de andra länderna i jämförelsen måste den lagstadgade pensionen ofta kompletteras med ett antal tilläggspensionsarrangemang för att uppnå samma pensionsskydd. Till exempel i Danmark och Nederländerna har det inkomstrelaterade pensionsskyddet ordnats genom arbetsmarknadspensioner som gäller enskilda arbetsgivare eller fackförbund.

Internationella jämförelser begränsar sig vanligtvis till det lagstadgade pensionsskyddet, och arbetsmarknadspensionerna, som i många länder spelar en betydande roll för det totala pensionsskyddet, lämnas utanför.

En mer jämförbar bild av kostnaderna för pensionssystemen får vi genom att jämföra nivån av de totala pensionsavgifterna. Med det här avses de avgifter som tas ut av löntagare, arbetsgivare och företagare för att finansiera lagstadgade pensioner (den s.k. I pelaren) och kompletterande arbetsmarknadspensioner (den s.k. II pelaren) och statens, dvs. skattefinansieringens andel.

Finlands placering

Om man endast jämför de lagstadgade avgifterna är avgiftsnivån i Finland näst högst efter Österrike, vilket redan säger mycket om hur pensionsskyddet bygger på lagstadgad trygghet. Om man däremot jämför de totala pensionsavgifterna, placerar Finland sig på medelnivå (figur 1).

Avgiftsnivån i proportion till bruttonationalprodukten är ca 13 procent i Finland. Sverige och Norge klarar sig på litet mindre (12,8 %) och Danmark leder fyrklövern med sin högsta avgiftsnivå (16 %). Dessa fyra länder bildar ytterligheterna i jämförelsegruppen.

Man bör inte fästa alltför stor uppmärksamhet vid ordningen. Placeringen variera en del redan beroende på vilket nyckeltal som används. Till exempel i förhållande till löntagarersättningarna är avgiftsnivån lägst i Schweiz, där lönerna är höga.

Utöver pensionssystemets uppbyggnad, omfattning och nivå finns det skillnader mellan länderna i fråga om hur mycket fonderade tillgångar som kan användas till att finansiera pensionsutgifter det finns i pensionssystemet. Systemet kan också finansieras med lån, som i Frankrike. Skillnaderna i kostnadsnivå mellan länderna förklaras naturligtvis också av demografiska och samhällsekonomiska bakgrundsfaktorer.

Det viktigaste är att märka att skillnaderna mellan länderna tydligt jämnar ut sig vid en mera heltäckande granskning. Ur arbetsgivarens och arbetstagarens perspektiv är det den totala avgiften som ska betalas ur plånboken det viktiga – inte så mycket fråga om avgiften definitionsmässigt går till ett pensionssystem enligt I eller II pelaren. Ur den offentliga ekonomins perspektiv kan tolkningen förvisso vara en annan.

Olika arbetstagar- och arbetsgivaravgifter

Jämförelsen visar att arbetstagaravgiften i Finland är minst efter Danmark i den grupp som jämförts (figur 2). I gengäld är arbetsgivaravgiften större endast i Sverige. Arbetstagaravgifterna är störst i länderna i Mellaneuropa. Till exempel i Tyskland och Schweiz är utgångspunkten att arbetsgivar- och arbetstagaravgiften är lika stora.

Skattefinansieringens andel är störst i Danmark, där de lagstadgade arbetstagar- och arbetsgivaravgifterna är nästan obefintliga. I arbetsmarknadspensionerna i Danmark är arbetsgivarens andel 2/3 av avgiften och arbetstagarens 1/3, men den premieinkomst som samlas in genom dessa system utgör en relativt liten, om också ökande, del i en jämförelse av totalpensionen.

Skattefinansieringens andel är betydande också i Tyskland, där det infördes ett tak på arbetspensionsavgiften år 2004, och i Österrike, där avgifterna inte har ändrats sedan år 1988. Med tanke på kostnadsbelastningen på samhällsekonomin är det motiverat att studera pensionsfinansieringen också utöver de avtalade arbetsgivar- och arbetstagaravgifterna.

Skribenten Mika Vidlund arbetar som kontaktchef på Pensionsskyddscentralen. Rapporten på www.etk.fi: What is the cost of total pension provision and who pays the bill? Cross-national comparison of pension contributions.

Pensionspremieinkomst

i proportion till BNP år 2014, %.

Avgiftsandelar

Arbetsgivar- och arbetstagaravgifternas och statens (skatternas) andel av pensionsfinansieringen, %.