SJÖMANSPENSIONER

Lagen ändras år 2016

Särdragen slopas

Sjömanspensionerna reformeras. De lägre pensionsåldrarna avskaffas så småningom, liksom de särskilda tillväxtprocentsatserna och begravningsunderstödet. Pensionsförsäkringsavgiften kommer närmare ArPL-avgiften.

Text Pia Hansson Foto Marina Paulaharju, Patrik Lindström

Största delen av sjöfararna har samma pensionsålder, 63–68 år, som andra arbetspensionsförsäkrade. En del har emellertid haft möjlighet att tjäna in en lägre pensionsålder. De som hör till befälet har kunnat gå i pension tidigast vid fyllda 60 år och de som hör till manskapet vid 55 år. Pensionsåldern har varit beroende av tiden i sjötjänst. De lägre pensionsåldrarna har varit förknippade med särskilda tillväxtprocentsatser, som har varit litet högre än de allmänna procentsatserna för pensionstillväxten.

Genom reformen avskaffas de lägre pensionsåldrarna efter en övergångsperiod. Det är möjligt att tjäna in en lägre pensionsålder fram till utgången av år 2024. Beräkningen av pensionsåldern ändras så att det möjliggör en smidig övergång till den högre allmänna pensionsålder som träder i kraft år 2017. Efter övergångsperioden bestäms sjöfararnas pensionsålder på samma sätt som de ArPL-försäkrades. De särskilda tillväxtprocentsatserna avskaffas i början av år 2016.

–Ändringarna påverkar inte pensionerna till äldre sjöfarare som varit länge på sjön. Fullt ut kommer reformen att gälla de unga som just har börjat arbeta inom branschen, säger verkställande direktör Kari Välimäki på Sjömanspensionskassan.

Begravningsunderstödet som betalats enligt lagen om sjömanspensioner avskaffas år 2021. Ingen motsvarande förmån betalas enligt de övriga pensionslagarna, och begravningsunderstödets betydelse som ekonomiskt stöd för familjen har minskat.

Avgifterna bestäms som i ArPL

När förmånerna ändras så att de överensstämmer med ArPL, ändras också försäkringsavgifterna enligt SjPL grundligt. Hittills har arbetstagaren och arbetsgivaren betalat var sin hälft av försäkringsavgiften, dvs. 11,4 procent var år 2015.

Från och med år 2016 betalar sjöfararna en lika stor arbetstagaravgift som de ArPL-försäkrade, medan arbetsgivaren står för resten av avgiften. Med andra ord minskar arbetstagaravgiften medan arbetsgivaravgiften blir större.

I s.k. stora arbetsgivares avgift införs också ett liknande incitament att försöka förebygga invalidpensioner som i ArPL-avgiften. Pensionsförsäkringsavgiften höjs eller sänks enligt arbetsgivarens riskförhållande.

Denna självrisk tillämpas från och med år 2017. Självrisken gäller större rederiarbetsgivare. Den får full effekt, om arbetsgivarens lönesumma överstiger 22 miljoner euro per år, och partiell effekt, om lönesumman är 2,3–22 miljoner euro om året.

–Rederierna kan påverka sin försäkringsavgift genom att ta hand om arbetshälsan och minska antalet invalidpensioner, säger Välimäki.

Sporrar till bättre arbetshälsa

Självrisken för invalidpensioner sporrar rederierna att ta bättre hand om personalens välbefinnande. Förberedelserna är i full gång.

– Vi besöker rederiernas ledning och talar om hur man kan påverka invalidpensionsrisken, säger Välimäki.

Sjömanspensionskassan och Rederierna i Finland har låtit göra en utredning om rederiernas företagshälsovård.

Sjömanspensionskassan har också finansierat en undersökning om dödligheten och invalidpensioneringarna bland sjöfarare. Undersökningen gjordes av Stiftelsen för Rehabilitering.

I praktiken främjas sjöfararnas hälsa och välbefinnande bland annat inom projektet ForMare, som flera rederier deltar i. ForMare har redan gett fina, mätbara resultat.

Beskattningen och stöden ändras

Minskningen av pensionsförsäkringsavgiften skulle leda till en betydlig sänkning av sjöfararnas skattegrad, om avdraget för sjöarbetsinkomst inte begränsades samtidigt. Aktiva sjöfarares disponibla inkomst ökar ändå litet.

Ökningen av arbetsgivarens pensionsförsäkringsavgift skulle i sin tur leda till ökat sjöfartsstöd, om grunderna för stödet inte ändrades. Målet är ändå att statens totala finansieringsandel i sjömanspensionssystemet och som sjöfartsstöd i minskar. Därför betalas stöd i fortsättningen endast till ett belopp som motsvarar förskottsinnehållningen av skatt på sjöarbetsinkomst, arbetsgivarens SjPL-avgift och arbetsgivarens olycksfallsförsäkringspremie. Hittills har också andra socialförsäkringsavgifter ersatts i form av stöd.

Statens finansieringsandel av sjömanspensionerna är 33,3 procent idag. Genom reformen minskar statens andel först till 31 procent och år 2021 till 29 procent.

Enhälligt förslag

Reformen har som mål att sjöfararnas pensionssystem kommer närmare de övriga pensionssystemen, att statens finansieringsandel av sjömanspensionerna successivt minskar och att den finländska sjöfartens ställning inte äventyras.

Det är möjligt att nå målen, och därför har reformen att starkt stöd.

–Arbetsmarknadsparterna var eniga om innehållet i förslaget. På arbetstagarsidan fanns det först farhågor om vilka effekter den höjda pensionsåldern skulle få, men tack vare den långa övergångsperioden påverkar reformen inte deras pensionsålder som varit länge på sjön, säger Kari Välimäki.

–I framtiden fästs det säkert ännu större uppmärksamhet vid invalidpensionsrisken och arbetshälsan.

– I framtiden fästs det säkert ännu större uppmärksamhet vid invalidpensionsrisken och arbetshälsan, säger Sjömanspensionskassans vd  Kari Välimäki.
– I framtiden fästs det säkert ännu större uppmärksamhet vid invalidpensionsrisken och arbetshälsan, säger Sjömanspensionskassans vd Kari Välimäki.

Sjömanspensions­reformen

Sjömanspensionsreformen träder i kraft 1.1.2016.

De lägre pensionsåldrarna avskaffas med en övergångsperiod som går ut i slutet av år 2024. De särskilda intjäningsprocentsatserna avskaffas 2016. Begravningsunderstödet slopas år 2021.

Arbetspensionsförsäkringsavgiften fördelas inte längre jämnt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, utan på samma sätt som ArPL-avgiften. I arbetsgivaravgiften införs en självrisk för invalidpensioner.

Statens betalningsandel minskar.