VARDAGSLIV

Tack vare sina löne­inkomster kan Vilma Sefiani varje år åka till Spanien och besöka sin dotter­ i tre månader. Det marockanska efternamnet är från ett tidigare äktenskap, född är hon i Heinjoki i Karelen.
Tack vare sina löne­inkomster kan Vilma Sefiani varje år åka till Spanien och besöka sin dotter­ i tre månader. Det marockanska efternamnet är från ett tidigare äktenskap, född är hon i Heinjoki i Karelen.

Vilma Sefiani, 83:

Jag arbetar

så länge orken tillåter

Klockan sju på morgonen med en svischande dammvippa och steg till cha-cha-cha börjar Sefiani sitt arbete.

text Anne iivonen | foto karoliina paatos

Man måste gnugga sig i ögonen då Vilma Sefiani kommer emot i korridoren på huvudkontoret för Institutet för hälsa och välfärd.

Framför sig skuffar hon en städvagn och parkerar den där vårsolens strålar når den genom fönstret. Vardagshjältinnan arbetar fortfarande. År 1992 fyllde Sefiani 58 år och samma år gick hon i individuell förtidspension.

För att få den var villkoret att arbetsförmågan var nedsatt. Individuell förtidspension var på sätt och vis en invalidpension på lindrigare villkor.

– Jag hade en åkomma som är vanlig för bokförare, artros i fingrarna, berättar Vilma Sefiani.

– Sticker det, trycker det, klämmer det någonstans? Berätta nu allt, sade läkaren som jag gick till på uppmaning av min arbetsgivare.

Det var också ett faktum att det inte längre gick bra för firman. Firman hon varit bokförare på gick i konkurs snart efter Vilmas pensionering.

Under den ekonomiska nedgången år 1992 trädde hon tillsammans med tiotusen andra löntagare ut ur arbetslivet med individuell förtidspension. Pensionen fick man, men inte levde man brett på den.

Nu har hon hunnit lönearbeta 25 år under pensionen för att få pengarna att räcka.

– Om jag stannade hemma skulle jag inte få någon lön, konstaterar 83-åriga Sefiani som rör sig fram med lätta steg.

Samhället betalar henne inga stöd som är beroende av prövning, och hon har inte ansökt om några heller. I vardagen har hon varit van att klara sig genom att arbeta.

– Allt som jag har, har jag skaffat med egna krafter. Mina fem barn tog jag hand om praktiskt taget som en ensamstående förälder.

– För mig har arbete aldrig känts som att dricka tjära­. När ryggen börjar värka stryker jag på lite rysk värmekräm från en burk. Sen rör jag på mig och krämporna far sin kos, berättar hon.

Till stor del är det för pengarnas skull jag arbetar, medger hon. Inte endast för att hålla sinnet i gång.

Pensionering mitt i ett gott arbetsliv vid 58 års ålder innebar att de förtida pensionsåren minskade på pen­sionen permanent.

– Och för arbetet under pensionen har jag inte tjänat in någon ny pension. Jag hade redan hunnit bli för gammal, berättar Sefiani.

Det stämmer att fram till och med 2005 års pensionsreform tjänades pension inte in för arbete vid sidan av pension, och med födelseåret 1934 hade Sefiani hunnit överskrida den övre gränsen för försäkringsskyldigheten på 68 år när reglerna ändrades.

Sefiani bor med sina två katter i en förmånlig tvåa i ett av stadens bostadshus i stadsdelen Månsas i Helsingfors. Hyran tar en stor del av pensionen.

– Pensionen går till boendekostnader och så räcker den också till för katternas och min mat, säger hon med ett leende.

– Men utan lön skulle jag inte köpa något extra eller resa någonstans. Jag får i stort sett samma i lön som i pension.

– Förstås tar skattebjörnen en rejäl bit, säger hon något beklagligt.

På semestern tycker hon om att göra långa resor, till exempel till cha-cha-chans hemland Kuba eller till ­Brasilien.

– Jag dansar alltid när jag bara kan. Även för mig själv om jag inte har någon danspartner. På jobbet har jag ändå moppen som träningskamrat, gläder hon sig. 

Vem?

Vilma Sefiani

städarbetare på RTK-Palvelu Oy

arbetar som kontorsstädare och platsansvarig på huvudkontoret för Institutet för hälsa och välfärd på Tilkkabacken i Helsingfors

pensionerades år 1992 med individuell förtidspension vid 58 års ålder

har arbetat hela tiden efter det

har fyllt 83 år.

Individuell förtidspension

Som pensionsform lanserades individuell förtidspension i en tid då det rådde ekonomisk tillväxt. Åren 1986–2010 gick ca 115 000 löntagare i individuell förtidspension.

I början kunde man redan som 55-åring gå i individuell förtidspension.

För dem blev arbetspensionen permanent mindre än full ålderspension.

Sedermera höjdes åldersgränserna, först till 58 och sen till 60.

Som pensionsform upphörde individuell förtidspension i och med 2005 års pensionsreform. Efter en övergångstid beviljades de sista pensionerna av detta slag år 2010.