INTERVJU på torgkaféet

Maija Astikainen
Maija Astikainen

Räcker pensionen till för hälsovård?

Prislappen på hälsan

Skattefinansierade tjänster medför betydande inkomstöverföringar till pensionärer. Endast en liten del av tjänsternas pris bekostas med klientavgifter. Avgifterna kan ändå vara stora i pensionärernas vardag.

text peter lindström | foto vesa laitinen

Forskningschef Maria Vaalavuo från Institutet för hälsa och välfärd och den socialpolitiska experten Tarja Pajunen från Pensionstagarnas centralförbund sitter vid ett bord på torgkaféet i Hagnäs i Helsingfors. Ett ålderstiget par går långsamt förbi, stödande varandra. Det är många pensionärer bland torgkunderna. En del stöder sig på rollator eller käpp.

Vaalavuo och Pajunen har länge studerat pensionärernas vardag och hjälpbehov. För dem är det självklart att prissättningen och tillgången på social- och hälsovårdstjänster har en stor betydelse för pensionärernas ekonomi.

– Åldern för med sig hälsoproblem som gör att pensionärer har ett större behov av vårdtjänster än den övriga befolkningen. Hittills har man dock inte vetat mycket om hur mycket social- och hälsovårdstjänster pensionärer anlitar och hur mycket klientavgifterna belastar deras ekonomi, säger Vaalavuo.

– Nu finns det ny kunskap om saken.

Vaalavuo har nyligen offentliggjort en under­sökning som visar att en pensionär i genomsnitt anlitar vårdtjänster för 6 500 euro om året. Klientavgifterna täcker knappt 13 procent av tjänsternas värde. Skattefinansierade tjänster medför betydande inkomstöver­föringar till pensionärer.

Forskaren Maria Vaalavuo betonar att medeltalen döljer mycket olika kunder och behov. Många har inte kommit att tänka på att majoriteten av pensionärerna inte anlitar mycket tjänster. I sin undersökning visar Vaalavuo t.ex. att varannan pensionär anlitar vårdtjänster för mindre än tusen euro per år. Bland dem som behöver mest tjänster är summan femtio gånger större. Ca fem procent av pensio­närerna är storkonsumenter av vårdtjänster.

– Vi undersökte vårdtjänsternas penningvärde för att förstå vilka som har nytta av tjänsterna och vilka som blir utan. Samtidigt får vi kunskap om vad pensionen räcker till för, säger Vaalavuo.

– Om tjänsternas värde jämförs med pensionärernas disponibla inkomster, gagnas i synnerhet låginkomsttagare. Men om vi jämför den disponibla inkomsten och klientavgifterna, kan avgifterna vara betungande för dem som har låga inkomster.

Skenbara förmåner

I princip är en liten pension inte ett hinder för att få vårdtjänster. Om pensionen inte räcker till för klientavgifterna, kan pensionären ansöka om utkomststöd hos FPA.

– I praktiken går det inte till så. Bara en dryg procent av pensionärerna ansöker om utkomststöd. Den viktigaste orsaken är att det är svårt att söka. Redan innan utkomststöd beviljas, borde man tillämpa 11 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, enligt vilken en avgift kan nedsättas eller helt efterskänkas, säger Tarja Pajunen, som arbetar som socialpolitisk expert på pensionstagarnas intresseorganisation.

Enligt Pajunen är problemet att man inom vårdtjänsterna inte känner till paragrafen. Hon påmin-ner också om att det finns ett avgiftstak för hälso- och sjukvårdstjänster.

– Klienten ansvarar själv för att följa med när avgiftstaket uppnås, men få äldre förstår hur man ska gå till väga.

Enligt Vaalavuos undersökning kommer var tredje person som fyllt 85 år upp till avgiftstaket under ett år.

– I Finland har vi många fina förmåner och tjänster, men många av dem är skenbara i pensionärernas vardag. Förmånerna och tjänsterna är som bollar som man slänger upp i luften och förväntar sig att pensionärerna fångar dem, suckar Pajunen.

Pajunen, som känner till den sociala tryggheten som helhet, påstår att pensionärerna inte bara är användare av tjänster. De är också tjänsteproducenter. Många äldre tar hand om sin sjuka make hemma eller hjälper sina barnbarn och deras föräldrar. Det är svårt att beräkna en prislapp på det arbetet. Det finns också de som helt faller igenom stödnätet.

– Vi har ensamma åldringar som kanske inte ens har anhöriga som hjälper och stöder dem, säger ­Pajunen.

Räcker pensionen till för boende?

Trots skillnaderna har pensionärerna också liknande behov av tjänster. Åtta av tio anlitar bashälsovården. Nästan alla behöver mediciner och betalar självriskandelar för dem.

Mest tjänster behöver de som har fyllt 85 år. Många äldre bor i långvarig anstaltsvård eller serviceboende, där klientavgifterna bestäms enligt klientens inkomster.

Avgiften för ensamboende kan vara hela 85 procent av nettoinkomsten, om det blir kvar minst 108 euro i månaden för personligt bruk.

– Varje tredje som är äldre än 85 år har en demenssjukdom. År för år är det svårare för dem att bo hemma. Det är förståeligt att boenderelaterade tjänster och deras pris bekymrar åldringarna mycket, konstaterar Tarja Pajunen, som talar för pensionstagarnas sak.

Av Vaalavuos undersökning framgår det att behovet av boendetjänster också accentueras bland låginkomsttagarna.

– Pensionärer med låga inkomster bor ofta ensamma och är sjukare. De har ett stort behov av vårdtjänster. I den här gruppen ingår också unga arbetsoförmögna och utvecklingsstörda, preciserar Vaalavuo.

Inbesparingar genom att stöda funktionsförmågan

Majoriteten av pensionärerna är yngre än 75 år. De flesta av dem är ännu ganska friska och behöver relativt litet tjänster. Det är beskrivande att man i den åldern anlitar vårdtjänster för några tusen euro om året i snitt.

– Kärnfrågan för dem är tillgången till vård, när de inte längre är i arbetslivet och kan ty sig till före­tagshälsovården. Hälsovårdscentralen brukar vara den viktigaste vårdtjänsten för dem, säger­ ­Pajunen.

I den gruppen finns en möjlighet till en bättre morgondag.

– Om vi nu satsar på att stöda 65–75-åringarnas funktionsförmåga, har de sannolikt mindre behov av dyrare tjänster när de är 85. Det behövs ändå mera kunskap om effektiva förebyggande åtgärder, säger Vaalavuo.

– På Pensionstagarnas centralförbund har vi länge funderat på varför vi inte har äldrerådgivningar, där pensionärer får grundläggande tjänster och råd. Rådgivningarna kunde också bidra till att minska den sociala stämpeln som många äldre som behöver tjänster nu upplever att de får. De kan vara rädda och skämmas för att söka sig till tjänster, fortsätter Pajunen.

Sänk klientavgifterna

På Hagnäs torg hittar vi också lösningar på hur pensionärernas ekonomi och tillgång till hälsotjänster kunde förbättras. Vaalavuo skulle överväga att sänka klientavgifterna för vissa vårdtjänster och räkna klientavgifterna för munhälsovård med i avgiftstaket. Särskilt viktigt anser hon det vara att paragrafen om nedsatt avgift i lagen om klientavgifter systematiskt ska tillämpas på låginkomsttagare.

– Det finns tecken på att Finland håller på och fjärmar sig från den nordiska välfärdsstaten. Inser vi hur svårt låginkomsttagare har det? frågar hon.

Tarja Pajunen anser också att det är viktigt att sänka klientavgifterna. Å andra sidan behöver pensionärerna mera rådgivning och vägledning. Framtiden ser inte bra ut.

– Ålderdom och svaghet är snart tabu i det här samhället. Unga värdesätter inte äldre på samma sätt som förr. Samtidigt ökar arbetsbördan för dem som arbetar med åldringar. De blir allt mer förtvivlade. Men om jag kunde ändra på någonting, skulle det vara tjänstevägledningen. Att någon skulle ta ansvar och hjälpa åldringarna att hitta rätt hjälp, säger Pajunen.

VEM?

Tarja Pajunen

Socialpolitisk expert

Pensionstagarnas central­förbund (PCF)

VEM?

Maria Vaalavuo

Forskningschef

Institutet för hälsa och välfärd (THL)

”En pensionär anlitar vårdtjänster för 6 500 euro per år i snitt. ”

1,5 miljoner pensionärer i Finland

Nästan var tredje invånare i Finland är pensionär. Det finns 1,5 miljoner pensionärer.

Den största åldersgruppen är 65–69-åringarna, som utgör ca en fjärdedel av pensionärerna, 361 000 personer.

Många får mindre än 1 250 euro i pension

I fjol var den genomsnittliga totalpensionen 1 656 i månaden före skatt.

Nästan 40 procent hade en pension på mindre än 1 250 euro i månaden.

Källa: Pensionsskyddscentralen

Maija Astikainen

Äldre betalar mest klientavgifter

Klientavgifterna slukar en avsevärd del av mer än 55 000 äldre personers­ inkomster. Klientavgifterna för social- och hälsovårdstjänster och självriskandelarna för läkemedel och resor översteg 40 procent av deras disponibla inkomster (år 2015).

De största avgifterna betalas av de äldsta och dem som är i långvarig anstaltsvård.

Det finns ett årligt tak för klientavgifterna inom den kommunala hälso­vården. År 2018–2019 är avgiftstaket 683 euro om året.

Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) har framfört att det bör ges bättre anvisningar om tillämpningen av 11 § i lagen om klientavgifter inom­ social- och hälsovården, som gäller nedsättning och efterskänkning av avgifter, när lagen revideras. Källa: THL, SHM

Mest vårdtjänster behöver de som fyllt 85

Vårdtjänsternas värde enligt produktionskostnaderna, euro per år.