ledare

Rikta om strålkastaren

På sociala medier, i förstamajtal och i andra tal har det slängts fram nya idéer om pensionsskyddet. Det är fint att man talar om pensioner, men jag som själv länge har försökt väcka människors intresse för pensionsfrågor och ofta mötts av "vem bryr sig"-attityder undrar hur det kommer sig att det nu har blivit ett så hett samtalsämne.

En orsak är säkert att det erbjuder en möjlighet att ställa olika grupper mot varandra, vilket ju är populärt idag. Det är enkelt att ställa de unga i ett hörn och de gamla i ett annat.

Det finns en befogad oro för att unga människor inte kommer i gång med vuxenlivet. En del av ungdomarna utbildar sig inte alls efter grundskolan och blir utan jobb, medan­ en del tappar greppet under resans gång och en del upplever att de äldre generationerna har plockat russinen ur kakan.

Om det är osäkert hur man kommer att kunna försörja sig i framtiden påverkas ­också nativiteten i slutändan.

Den som har gjort sitt för befolkningsökningen kan känna sig frestad att börja klaga på ungdomarna och komma med pekpinnar om framtidens pensionsbetalare. I stället för att studera vilka orsaker som döljer sig bakom den minskande nativiteten, drar man enkla slutsatser om själviska ungdomar som bara inte vill ta sig an allt besvär med ­familjeliv.

Missnöjet är ömsesidigt, ungdomar kan också titta under lugg på de äldre. En del av pensionärerna klarar sig bra, vilket får de mest stressade ungdomarna att känna bitterhet och rentav brist på delaktighet i möjligheterna att påverka sin egen framtid. Samtidigt vet vi att många pensionärer med låga inkomster har verkliga svårigheter att få vardagen att gå ihop, i synnerhet när krämpor och besvär sätter in. Det förekommer trots skattefinansierade inkomstöverföringar, som vi skriver om också i den här tidningen.

Borde pensionerna alltså höjas för att gagna de gamla eller borde man skära i dem för att trygga de ungas framtid? Det är inga lätta frågor, men lönar det sig ens att börja leta efter svar på dem? Kanske strålkastaren borde riktas bort från pensionssystemet, fast det först kan te sig som det självklara målet.

Vi får och ska tänka på pensionerna, men om det medför sömnlösa nätter, ska beslut och justeringar göras i första hand på annat håll än i pensionssystemet. Det som sker i dag syns i pensionerna i framtiden.

En nedskärning av utlovade pensioner är inte en medicin som biter på sådant som vi kan påverka idag. Att äta upp fonderna som är avsedda för framtida generationer är också som att ta sockerpiller. 

Kati Kalliomäki

chefredaktör 

E-tidning: työeläke-lehti.fi

Twitter: @KatiKalliomaki