Pensionspengarna

Varför tillåts

pensionsfonderna växa?

Frågan i rubriken infinner sig osökt. I artikeln visar Jukka Rantala med räkneexempel varför det inte räcker att hålla fonderna oförändrade. De måste växa, eftersom pensionsutgiften också växer.

TEXT Jukka Rantala | illustration Jouko Ollikainen

Svaret kan åskådliggöras med ett förenklat exempel. Förenklingen visar vissa centrala strukturella beroenden inom finansieringen. Förhållandena mellan siffervärdena i exemplet ligger inte långt ifrån dagsläget och framtidsutsikterna inom arbetspensionssystemet i Finland.

Låt oss anta att pensionsutgiften i utgångsläget är 100 enheter och lönesumman 400 enheter. Pensionsutgiften är alltså 25 procent av lönesumman. Låt oss anta att fonderna uppgår till 800, dvs. det dubbla i förhållande till lönesumman och åtta gånger så mycket som pensionsutgiften. Vi antar ännu att avkastningen på fonderna är 3,5 procent om året.

Med dessa antaganden är den årliga avkastningen på fonderna 28. Om den används till att finansiera pensionsutgiften, återstår resten att finansieras med avgifterna, dvs. 100–28 =72, vilket är 18 procent av lönesumman och samtidigt också procentsatsen för avgiften under året i fråga.

Låt oss se så långt in i framtiden att både pensionsutgiften och lönesumman har fördubblats, men fonden är oförändrad, eftersom avkastningen hela tiden har använts till att sänka avgiften. Hur stor måste avgiften vara nu?

Pensionsutgiften är nu 200. Den är fortfarande 25 procent av lönesumman, som nu är 800. Avkastningen på de oförändrade fonderna räknad enligt 3,5 procent är fortfarande 28.

Det belopp som ska samlas in som avgifter räknas genom att subtrahera fondavkastningen från pensionsutgiften, 200-28 = 172. Det är 21,5 procent av lönesumman och alltså 3,5 procentenheter högre än i utgångsläget. Det är lätt att inse att om man fortsatte på samma sätt till världens ände, skulle avgiften till slut bli lika hög som pensionsutgiften, dvs. 25 procent av lönerna.

Varför gick det så? Naturligtvis för att fonderna förblev oförändrade medan pensionsutgiften och lönesumman fördubblades.

För att avgiftsprocenten ska kunna vara densamma i utgångs- och slutläget, ska fonderna hållas i samma proportion till lönesumman och pensionsutgiften som i utgångsläget, dvs. också de borde fördubblas.

Det leder till att avkastningen inte helt kan användas till att sänka avgiften, om man eftersträvar en stabil avgift, utan en del av den måste få bli kvar och öka fonderna.

Hur stor ska den delen då vara? För att kunna besvara frågan behöver vi göra några ytterligare antaganden och utföra logaritmiska kalkyler, dvs. räkna ränta på ränta.

Med antagandena i Pensions- skyddscentralens långsiktiga basprognos fördubblas lönerna och pensionsutgifterna reellt, dvs. med inflationens inverkan borttagen, på ca 45 år. Här behövs den logaritmiska kalkylen: en fördubbling på 45 år betyder ca 1,5 procents tillväxt per år (mera exakt 1,55225…, men vi avrundar litet).

Avgiften hålls stabil, när dessa 1,5 procent av fondavkastningen lämnas kvar i fonden varje år. Av 3,5 procents avkastning kan då resten, 2 procent, användas till att sänka avgiften.

Läsaren kan som en övningsuppgift räkna ut att den stabila avgiften blir 21 procent av lönerna. Den är högre än 18 procent, som i utgångsläget i alternativet där fonderna hålls oförändrade, men lägre än 25, som avgiftsprocenten skulle vara utan fonder.

Det är också lätt att räkna ut att det med tanke på en bestående sänkning av avgifterna i detta exempel inte skulle vara meningsfullt att upprätthålla fonderna, om avkastningen ständigt var 1,5 procent eller mindre. Då skulle hela avkastningen och kanske också en del av avgiften gå åt till att upprätthålla fondernas proportionella nivå och ingen andel för en bestående sänkning av avgiften skulle återstå.

Arbetspensionssystemet i Finland har två huvudsakliga finansieringskällor: försäkringsavgifterna och avkastningen på fonderna. Fonderna kan också beskrivas som pensionssystemets kapital och avkastningen på dem som pensionssystemets kapitalinkomst.

För att kapitalinkomstens andel av finansieringen inte ska minska med tiden, måste också kapitalet öka när pensionsutgiften ökar.

Facit på räkneuppgiften

Med avkastningen täcks 2 % av pensionsutgiften ur fonden (800) = 16. Då ska 100 – 16= 84 av pensions­- utgiften täckas med avgifter. Avgiftsprocenten är 84/400 (lönerna) = 21 %. Kontrollera gärna genom att göra samma räkneoperation med de dubbla siffervärdena i slutläget.

Skribenten Jukka Rantala är vd för Pensionsskyddscentralen, filosofie doktor och SGF-matematiker.Texten har också ingått i en blogg på etk.fi.
Skribenten Jukka Rantala är vd för Pensionsskyddscentralen, filosofie doktor och SGF-matematiker.Texten har också ingått i en blogg på etk.fi.

Utgångsläge

  • Pensionsutgift

100

  • Lönesumma

400

  • Fonder

800

  • Fondavkastning

3,5 % x 800 = 28

  • Ska samlas in som avgifter

100-28 = 72

  • Avgiftsprocent

100 x 72/400 = 18 %

Efter 45 år

(med oförändrade fonder)

  • Pensionsutgift

200

  • Lönesumma

800

  • Fonder 

800

  • Fondavkastning

3,5 % x 800 = 28

  • Ska samlas in som avgifter

200-28 = 172

  • Avgiftsprocent

100 x 172/400 = 21,5 %