under luppen

Pensionsåldern TUFFAR

UPPÅT

Finland är på väg att kliva på samma pensionståg som de flesta andra EU-länder. Destinationen är en betydligt högre pensionsålder än i nuläget.

Text Mika Vidlund och Niko Väänänen Illustrationer Jouko Ollikainen, Tähtikuviot

Pensionsåldern är på väg uppåt i de flesta EU-medlemsländer, med undantag av Sverige och Luxemburg där man ännu inte har beslutat höja pensionsåldern under de närmaste åren. Pensionsåldern stiger från dagens 65 år till 67–68 år. De största förändringarna kommer i regel att införas före 2030.

Finland inne på samma spår

De mest vittgående besluten om att anpassa pensionsåldern har fattats av de länder som har bundit pensionsåldern vid den förväntade livslängden.

Förutom i Finland har motsvarande beslut fattats i Nederländerna, Italien, Storbritannien, Grekland, Cypern, Portugal, Slovakien och Danmark. För Cyperns och Greklands del är visserligen detaljerna ännu inte specificerade eller inskrivna i lagen. Tjeckien har valt en speciell lösning som går ut på att pensionsåldern stiger med två månader årligen utan övre gräns eller egentlig bindning till den förväntade livslängden.

I Finland innebär kopplingen till den förväntade livslängden att den nedre åldersgränsen för pension enligt aktuella beräkningar kommer att stiga till drygt 67 år fram till år 2050. I pensionsreformen kommer den målsatta pensionsåldern, dvs. den pensionsålder som kompenserar inverkan av livslängdskoefficienten, att stiga ännu mer, till ca 70 år. Danmark beräknas därigenom få den högsta pensionsåldern i OECD-länderna: 72 år.

Pensionering vid 65 år som etappmål

Finlands nya riksdag kommer i höst att behandla propositionerna för pensionsreformen, som baserar sig på pensionsförhandlingsgruppens överenskommelse i september 2014. Pensionslagen beräknas ha trätt i kraft 2017.

Enligt överenskommelsen stiger pensionsåldern med tre månader per årskull. Den nedre gränsen för ålderspension kommer successivt att stiga från nuvarande 63 år till 65 år före 2027. Personer födda år 1955 är den första årskullen som höjningen gäller. Årskullen 1962 är den första som har 65 år som lägsta ålder för ålderspension.

Från år 2030 knyts pensionsåldern till hur den förväntade livslängden utvecklas. Med andra ord påverkas höjningen av pensionsåldern av förhållandet mellan arbetslivslängden och pensionstiden. Pensionsåldern stiger med högst två månader per år.

Målet är att förhållandet mellan arbetslivslängden – från 18 års ålder till den lägsta möjliga åldern för ålderspension – och tiden i pension – den förväntade livslängden vid den lägsta åldern för ålderspension – förblir oförändrat jämfört med år 2025.

I detta sammanhang utvärderas även ett stort antal faktorer som påverkar arbetslivslängden och arbetspensionssystemets ekonomiska och sociala hållbarhet. Denna utvärdering görs första gången år 2027. Över lag studeras arbetslivskvotens utveckling i trepartssamarbete under social- och hälsovårdsministeriets ledning med 5 års mellanrum.

Lokomotiv och automatik

Bindningen till den förväntade livslängden har gjorts på olika sätt i olika länder. I en del länder stiger pensionsåldern automatiskt, i andra länder krävs pådrivande krafter i form av ett beslut av parlamentet, ministeriet eller arbetsmarknadsparterna.

I Danmark liksom i Storbritannien är det parlamentet som avgör om pensionsåldern ska höjas. I Grekland ska beslut om att justera pensionsåldern underställas social- och finansministeriet för avgörande.

I Nederländerna, Slovakien, Portugal och Italien stiger pensionsåldern automatiskt utifrån den nationella statistikmyndighetens prognoser för den förväntade livslängdens utveckling.

I Slovakien och Portugal justeras pensionsåldern årligen. I de andra länderna görs justeringen antingen vart tredje eller vart femte år.

Arbete eller pension?

I sina pensionsrekommendationer för EU-länderna har Europeiska kommissionen förespråkat att pensionsåldern binds till den förväntade livslängden, dock utan att desto närmare specificera på vilket sätt.

Kommissionen har fastställt att pensionsåldern bör stiga på ett sätt som bevarar balansen mellan antalet år i arbetslivet respektive i pension. Detta har tolkats som att den ökade förväntade livslängden inte ska slås fullt ut på pensionsåldern.

I Nederländerna, Slovakien, Italien och Danmark innebär den ökade förväntade livslängden inte längre pensionstid, utan pensionsåldern stiger proportionellt i takt med livslängdsökningen.

Men det finns också länder där endast en del av den stigande förväntade livslängden slås ut på pensionstiden. Finland har fattat beslut om att pensionsåldern hos oss ska stiga med c. två tredjedelar av den ökade förväntade livslängden. Inverkan av en ökad förväntad livslängd kan vara mindre än så, men då måste t.ex. sysselsättningsgraden vara tillräckligt hög.

I Portugal stiger pensionsåldern likaså med två tredjedelar av den ökade livslängden. Ett liknande förslag har också förelagts de politiska beslutsfattarna i Sverige. I Storbritannien är grundprincipen att pensionsåldern bör stiga till den grad att pensionstiden utgör en tredjedel av vuxenlivet.

Åldersgränserna är en del av helheten

Även om detaljerna i de nationella lösningarna skiljer sig från varandra är linjen mycket enhetlig. Förändringarna i förväntad livslängd slås ut på pensionsåldern på ett eller annat sätt. Europeiska kommissionen har i olika formuleringar under hela 2010-talet rekommenderat Finland åtgärder för att anpassa den lagstadgade pensionsåldern till förändringar i den förväntade livslängden.

Att höja pensionsåldern är en viktig del av de övergripande åtgärder som i olika länder vidtas för att öka arbetslivslängden. Den lösning som Finland valt ser ut att matcha rekommendationerna väl.

Erfarenheterna visar att man inte kan förbise den vägledande effekt som åldersgränserna har på pensioneringstidpunkten.

För att målen ska nås behövs emellertid också andra vägar, i form av ett antal sidospår som leder fram till samma destination. Med stigande åldersgränser blir det viktigt att människor orkar fortsätta i arbetslivet längre än i dag, eftersom höjningen av pensionsåldern i annat fall kan få negativa konsekvenser inte bara för de försäkrade utan också för pensionssystemens ekonomi, t.ex. i form av stigande utgifter för arbetslöshetspensioner.

Ute i världen ägnas därför allt större uppmärksamhet åt hur äldre arbetstagare orkar i arbetslivet. I Finland har detta redan länge ingått som ett led i det pensionspolitiska beslutsfattandet, och det är viktigt att även detta tåg hålls i rörelse.

Pensionsåldersgränserna stiger snabbt de närmaste åren i de flesta europeiska länder.
Pensionsåldersgränserna stiger snabbt de närmaste åren i de flesta europeiska länder.
Skribenterna är från Pensionsskyddscentralen. Kontaktchef Mika Vidlund studerar hur pensionspolitiken förändras i andra länder. Specialsakkunnige Niko Väänänen följer upp pensionspolitiken i EU och är verksam inom de europeiska socialförsäkrarnas paraplyorganisation ESIP.
Skribenterna är från Pensionsskyddscentralen. Kontaktchef Mika Vidlund studerar hur pensionspolitiken förändras i andra länder. Specialsakkunnige Niko Väänänen följer upp pensionspolitiken i EU och är verksam inom de europeiska socialförsäkrarnas paraplyorganisation ESIP.